Jag blir bara mer och mer nervös ju närmare förlossningen mina tjejer kommer! Det finns så mycket som kan gå snett och bli fel att jag nära på ångrar att jag parade dem överhuvudtaget!

Först och främst är det ju de vanliga riskerna med tox, dödfödda/sjuka/missbildade ungar, igångsatta förlossningar, bebisar som fastnar, döda mammor osv i all oändlighet. Är jätteorolig för att något ska hända mina älskade damer!

En annan sak jag är sjukt orolig för är satin! Mammorna har satin i andra led så det är 50% risk att de bär på det. Pappan har satin i fjärde led så risken att han bär på det är liten men samtidigt så är han ju chokladbärare och närmaste chokladet har han i tredje led.

Jag vill egentligen inte sälja någon unge alls men tänk om det bara kommer hanar! Jag har inte plats för fler hanar och syftet med de här kullarna är att jag ska få ungar som jag kan behålla och avla på i framtiden. Om det bara kommer hanar så blir det oerhört svårt att behålla och då "måste" jag ju göra om parningarna och riskera mina tjejer igen och tänk om det åter igen bara blir hanar.

Jag hatar att sälja djur för det är så stor risk att det blir fel. Att de inte blir väl omhändertagna, allergi, omplacering, avel osv. Jag har också fortfarande ringormspanik och tänk om det ligger i någon hörna och lurar och det bryter ut hos nya ägarna!

Sedan har vi färgförhoppningarna. Det finns lika stor chans för lilac som för beige men risken finns även att jag bara får svart eller goldenagouti och då kommer jag bli ledsen just för att jag har så stora förhoppningar. Jag vill så gärna ha pe och om det inte blir några pe i de här kullarna så dröjer det minst ett och ett halvt år innan jag kan para någon mer. Jag har redan tio pe-bärare och det är så frustrerande att vara så nära målet men ändå så långt ifrån.

Gaahh, varför har jag ens djur