Märklig dröm...
Somnade till på soffan för ett par timmar sedan och vaknade till för en stund sedan. Med en väldigt skum dröm i minnet.
Jag satt i bilen och bråkade med min mamma, vi skrek som galningar åt varandra vilket aldrig hänt, inte ens under min trotsigaste tonårsperiod har vi skrikit så där åt varandra. Jag skrek att hon skulle släppa av mig NU!
Hon stannade bilen och jag sprang ut, in på ett enormt varuhus med massa våningar och backar mellan våningarna i stället för trappor/rulltrappor. Det var halt och jag halkade flera gånger i backarna medan jag tänkte att nu vet jag inte hur det såg ut utanför, var jag ska gå sen, jag hittar inte i denna staden.
När jag kom ut igen stod mammas bil utanför och jag hoppade in i baksätet. Väl inne märkte jag att hela bilen var full av marsvin. Jag satt med 2 i knät, någon okänd kvinna kom in med ytterligare 2 i knät, mamma hade i knät, det sprang marsvin bredvid mig i baksätet och jag kämpade för att få ut ett som krypit in under framsätet.
Som jag förstod det i drömmen skulle mamma köpa dessa marsvinen av den främmande kvinnan, vilket är mycket märkligt eftersom mamma inte är intresserad av marsvin och precis har sålt sin katt, och ofta påpekar hur skönt det är att inte ha några djur att se efter.
Det som egentligen borde varit mest logiskt i denna drömmen är att mamma och kvinnan räddade marsvinen från någon, alternativt att mamma räddade dom från kvinnan, men nej, jag trodde hon köpte dom.
Och det enda jag reagerade på i bilen, märkligt nog, var om alla var av samma kön och började genast kolla efter snoppar på marsvinen.
Som om det var det mest akuta i en bil fylld med lösa marsvin! 

- Marsvinsmys - Handgjorda mysgrejer till marsvin.
- Nums Marsvin - Vår uppfödning av finaste marfisarna.
Haha, Konstig dröm. Jag har drömt att jag hjälpte en vän som jg vet inte är duktig med djur att skaffa två marsvin från en djuraffär som hon sedan skulle avla på sen skulle vi gå till djuraffären igen och köpa ett tredje marsvin som skulle vara en merino och vi var tvungna att gå igenom en kyrkogård som var kolsvart och jag gick vilse och lade mig ner på marken och ropade på två av mina gamla vänner. Jag var ganska förvirrad när jag vaknade och undrade hur min hjärna knåpat ihop det. 
Usch, jag hatar verkligen att drömma! Ibland har jag till och med svårt att veta om det är en dröm eller ett riktigt minne, måste tänka över hur overkligt det är. Kommer nästan aldrig ihåg drömmar längre (någon försvaramekanism?) men innan drömde jag ofta om att bromsarna på bilen gick sönder, att jag var jättesen eller att jag blev jagad (vilket jag gjorde natten jag och pojkvännen sov ihop första gången. Stackaren vaknade mitt i natten av en skrikande flickvän :-/)