Jag skaffade hund förra året och hade då två marsvin. Var inga problem alls så länge valpen får lära sig att titta men inte röra. Hade mina uppe på ett bord också, och intresset hos hunden varade i ca 30 minuter innan marsvinen var rätt bortglömda ;). Jag är väldigt emot att släppa ihop dem på tex golvet då man aldrig vet vad som kan hända. Men att låta dem nosa på varandra med ett burgaller emellan under uppsikt såg jag aldrig som ett problem. Marsvinen var lite rädda i början men sedan kom de fram och nosade lite innan de återgick till att käka hö.

Hunden fick helt enkelt vara i ett annat rum när marsvinen var utanför buren.

Marsvinen vänjer sig vid hunden. Så länge hunden är snäll med dom, så har de ingen anledning att vara rädda. Självklart kommer de vara misstänksamma i början, men det ger med sig med tiden. Jag är inte så jätteinsatt i de små raserna, men flera av dom är väl avlade för att fånga råttor? Kanske inte nu längre, men många har egenskaperna kvar. Storleken på hunden spelar väldigt lite roll, det är hundens intresse som är av vikt :-)

Som ovan skriver, skulle jag inte ha marsvinen och hunden lösa tillsammans, men att ha marsvinen i knät t ex, med hunden i närheten är helt okej. Skulle hunden göra något olämpligt som att vilja provsmaka eller slå med en tass får man vänligt men bestämt visa att så gör man inte. Antingen genom att säga ett starkt "nej" och visa med kroppspråket att det var inte ok, eller genom att putta bort hunden och visa att den ska gå därifrån. Vill man inte att hunden ska vara för närgången kan man morra lite, men då måste ju hunden förstå vad en morrning betyder (varning, håll dig borta). Jag skulle nog välja alt. 2 faktiskt, att visa bort hunden om den går över gränsen. Du får inte vara med om du gör så! helt enkelt.

Bifogar en (kass) bild på min hund Eskil som leker utanför marsvinens inhägnad. Marsvinen äter förnöjsamt vidare :-)

Tack för era svar! =)
Det där med att de är avlade för att fånga råttor har jag faktiskt ingen koll på. Får jag nog kolla upp lite närmare.

Och man får ju från början försöka lära valpen att de här små djuren är snälla och en del av familjen liksom.

Vi vill ju såklart fortsätta ha marsvinen ute på golvet. Det är ju bland det roligaste som finns =) (för oss iaf, haha)
Men som #1 skriver så får vi isf ha hunden i ett annat rum under tiden.

Söt bild =) Marsvinen kunde inte bry sig mindre typ, hehe.

Dum fråga kanske…men kan marsvin känna av avundsjuka?
För det gör ju labradoren…när matte (min svägerska) gosar med marsvinen så blir hon väldigt avis.
Mina marsvin betyder så mycket för mig, så jag vill ju inte att de ska känna som att jag "överger" dem eller nåt.

Cavalieren är INTE avlad för att fånga råttor, det är en f.d. fågelapportör som väldigt väldigt länge nu varit avlad enbart för sällskap. Min första hund var en cavalier och han fungerade utmärkt med marsvinen. Han var milt intresserad och låg gärna i gräset bredvid betesburen och tittade. Hade marsvinen i bur på knähöjd på mitt rum och de vande sig snabbt

Idag har jag en golden retriever som funkar lite likadant som cavalieren, marsvinen (de flesta) är nyfikna och kommer gärna fram till gallret och nosar på hunden. Min andra hund däremot är en liten hund som har terrier bakom sig och därmed ett större intresse i att jaga smådjur, honom litar jag inte på runt marsvinen men han kan röra sig runt burarna utan att få spel.

Både cavalieren och retrievern kan (kunde) vara med och ligga "plats" på golvet när marsvinen var ute. Jag lät inte hundarna vandra runt då utan de skulle ligga stilla, funkar fint. De tuffaste marsvinen gick gärna fram och sniffade.

#4 Tack för svaret!
Det känns bra att veta att de bör funka tillsammans. Vill ju inte att grisarna ska vara rädda hela tiden liksom.

#4 Precis, här ser man vad viktigt det är med hundens framavlade egenskaper. Jag tror många missar den viktiga detaljen, både när de väljer hund för sin egen skull och hurvida de ska passa ihop med familjens övriga husdjur… Själv missade jag att det var en Cavalier King Charles TS hade siktat in sig på, fastnade på "liten hund".

Lycka till Dolly-Fifi, tror det kommer funka alldeles utmärkt med en sådan hund tillsammans med marsvinen :)

Cavalierer brukar vara väldigt blida hundar som är avlade för sällskap väldigt väldigt länge så om ni visar valpen hur man ska uppföra sig med marsvinen så tror jag inte att det blir några problem alls :-)

Mina hundar har varit väldigt olika. Taxen och storpudeln klapp djuren om de fick tillfälle. Storpudeln var helt omöjlig att få att acceptera andra djur är hundar, han klapp till och med marsvin ur handen på mig! (resulterade i hund med munkorg och portförbjuden från djuren). Taxen behövde jag "bara" ha stenkoll på.

Pommen bodde ihop med marsvinen. Om jag skulle hemifrån satte jag honom hos marsvinen för att han skulle slippa vara ensam. (den fläckiga)

Exets hund funkade bra så länge jag hade tummen i ögat på henne. (den gula)

Nuvarande jycken hade mycket väl kunnat bo ihop med dem också men hon äter sig sjuk på bajs. Hon behövde dock lära sig hur man umgicks med dem på ett bra sätt, dvs inte busa med dem. (den svarta)

#7 Så kul att se att de kan va tillsammans så =)

Åter igen, tack alla för era snabba svar! =)

Mina grisar brukar vara framme och nosa på min Leonberger. Hon är ju så pass stor att hon når upp och lägga huvudet på burkanten även när den står på bord.

Det har aldrig varit några problem, grisarna tyckte inte hon var farlig ens första gången de såg henne.

Nu är hon en ganska lugn hund, som på sin höjd trampar lite på stället när hon blir lite för glad. Hade hon farit omkring hade grisarna antagligen inte uppskattat det lika mycket.

Min pappa hade tidigare en jakthund (stövare/beagle) som gillade mitt första marsvin Otto. De låg lösa ute på gräsmattan tillsammans. Otto lade sig gärna bredvid hunden, som slickade honom i öronen :) Hunden hade lärt sig från början att Otto tillhörde min familj, dvs man skulle vara snäll mot honom. Men även om vi litade på hunden lämnade vi givetvis inte dem utan uppsikt.

Och ja, vi hade bara ett marsvin då, eftersom vi inte visste att man skulle ha två.

Vi skaffade oss en Leonbergertik och det har fungerat superbra, Alice ligger gärna inne hos fisarna när dom har golvtid men man måste lära valpen/hunden tidigt att man inte accepterar att dom leker med marsvinen. Framför allt när det handlar som stora raser som kan göra mycket skada med tanke på storleken.

Marsvinen klättrar gärna på henne och hon finner sig gärna vid det, dom är en del av våran familj och det accepterar hon, men visst kan hon bli lite avundsjuk om man myser med fisarna och inte henne hihi.

#10 och #11
Det låter verkligen bra. Det är precis så jag har tänkt…att man måste visa valpen att grisarna är familjemedlemmar. =)

Jag har både hund,katt,kaniner och marsvin hehe fungerar kanonbra
Hade hunden före jag köpte marsvin, men har fungerat superbra hela tiden :)