Fruktansvärt. Att aldrig människoer kan lära sig att djur är inga bytesvaror elelr slit och släng

Åh, vad tråkigt! Stackars liten som fått flytta runt så många gånger :c

Håller med helt! Jag tycker det är självklart att man kontaktar uppfödaren om man inte kan/vill ha kvar djuret!
Som uppfödare så är det ett krav jag också har att jag SKA kontaktas. Men tyvärr är det en del människor som bara struntar i sånt. Tyvärr vet man ju inte alltid i förväg vilka som inte är pålitliga. Det hade varit mycket enklare då för då hade man ju aldrig sålt till dom.

O jag förstår heller inte hur man kan hålla på o slänga runt med djuren. Djur är levande varelser, inga leksaker, de ska inte behöva flytta från ett ställe till ett annat osv osv. Nä om säljaren/uppfödaren vill kunna ta tillbaka djuret så förstår jaginte varför köparen inte skulle vilja det? Vill man inte djurets bästa? Tycker man det är fel att uppfödaren bryr sig? Jag kommer aldrig förstå detta tänkesättet hos folk och det är också en anledning till att jag inte längre vågar sälja till folk jag inte känner!

Ett avtal, skriftligt eller muntlig, som godkänts av både köpare och säljare gäller alltid!!! Det innebär att om köparen sagt ja till att höra av sig om h*n inte kan ha kvar djuret så SKA h*n kontakta säljaren - annars begår man ett avtalsbrott!! O detta gäller som sagt även vid muntlig överenskommelse!

ALLA avtal gäller, oavsett vad avtalet gäller, antingen det är skriftligt eller muntligt, det enda som krävs är att både köpare och säljare godkänt avtalet o som köpare så godkänner man ett avtal så fort man sagt ja eller ok till ett krav som säljaren har!! - pacta sunt servanda

Håller tummarna för att det  löser sig med denna lilla tösen o att du inte behöver råka ut för detta igen!!!

Djur ska inte slängas omkring som slit och släng, det är helt och fullkomligt uteslutet.

Men jag skulle aldrig skriva på något avtal om att marsvinet jag köper av en uppfödare ska tillbaka till uppfödaren om jag inte kan ha kvar det, och jag skulle aldrig någonsin kräva detta av mina köpare heller.

När jag köpt ett marsvin, så är det mitt. Det är jag som avgör vilket som är det bästa hemmet för mitt marsvin, om jag inte kan ha kvar det. Inte den som valde att sälja det från första början. Sedan hör jag gärna av mig om jag anser att uppfödaren kan ge marsvinet ett gott hem, men det är inget uppfödaren har en rättighet till att jag ska göra.

Har jag sålt ett marsvin har jag också överlämnat ansvaret och rättigheten att bestämma var den ska bo, till någon annan.

Självklart informerar jag om att jag mer än gärna tar tillbaka ett marsvin om det inte kan vara kvar, men jag kräver inte att det ska tillbaka hit, jag äger inte längre varken marsvinet eller rätten att bestämma över det. Men jag kan erbjuda min hjälp.

Sedan kan jag också säga att det finns enormt många uppfödare jag aldrig skulle släppa tillbaka mina marsvin till om jag köpt från dom, hur seriösa de än tror sig vara. Då letar jag hellre efter ett kärleksfullt hem där de får må bra och bli sedda för individerna dom är, och inte prisrosetterna de kan spotta ut.

Mitt inlägg är inte personligt riktat till trådstartaren eller någon annan här inne, utan är hur jag allmänt ser på dessa kraven en del uppfödare har, där till och med avtal skrivs. Jag tycker inte man kan sälja ett djur, ta emot pengar för det, och samtidigt ha kvar rätten att bestämma över det.

Det är ju själklart upp till var o en som köpare om man vill gå med på de villkor som säljaren har. Men har man sagt ja till att säljaren har "första tjing" om man inte kan ha kvar djuret så är det det som gäller, då är det ett bindande avtal.

Om man inte gillar såna krav så är det ju fritt fram o säga nej o om säljaren då ändå säljer så har man inget avtal. Men säljaren kan då också välja att inte sälja till den personen.

En uppfödare som inte säger nåt om att h*n vill bli kontaktad, ja där står det ju fritt för köparen att göra som man vill naturligtvis då inget avtal finns.

Men så fort man har en överenskommelse så är det ett bindande avtal!

Fullkomligt fruktansvärt att behöva känna sig så maktlös.

Förstår ej heller att säljaren inte kan släppa djuret till dig? Nu hade ju tyligen inte hon vetskap om vem som är uppfödare till djuret?

Men om man någongång skulle behöva sälja något av sina djur som man kanske inte vet uppfödaren på, hade man väl blivit överlycklig om uppfödaren hört av sig för att vilja ta tillbaka djuret. Då har man ju all garanti för att djuret är både önskat samt får det bra.

#4 Ja alla tänker vi väl olika och inget fel med det, men tycker man mina krav är orimliga så är det bara att köpa från någon annan! De jag säljer till vill jag ju kunna lita på och detsamma gäller åt andra hållet och de flesta verkar uppskatta en engagerad uppfödare som alltid finns till hjälp!

#6 Jodå nuvarande ägaren har full stamtavla på henne och vet vem jag är då vi haft mailkontakt tidigare om djur jag haft till salu.

Har bett henne framföra till eventuell annan köpare att jag gärna vill bli kontaktad och veta vart marsvinet tar vägen, mer kan jag inte göra ;(

#8 Nej fy vad man blir . Fullständigt oursäktligt beteende!

Det är fruktansvärt att behöva känna sig så maktlös! När man bara vill värna om djure man fött upp/sålt o sen får man skit för det! Hur kan nån tycka att det är fel att man som uppfödare bryr sig o vill veta var djuren hamnar??

Nej fy!

Utav alla mina djur som har en uppfödare/omplaceringshem som bryr sig hör jag va mig till lite då och då. Tyvärr är det få av mina djur som är uppfödda av en person som bryr sig och det tycker jag är riktigt sorligt.
Skulle jag mot all förmodan bli tvungen att sälja något av mina djur skulle jag höra av mig till uppfödaren.

Själv har jag sålt två ungar som jag fött upp. Jag har bett köparen att jag gärna vill hålla kontakten och att jag ser gärna att marsvinet kommer tilbaka till mig om dom måste sälja det. Jag vill åtminstånde att dom kontaktar mig.

Förstår att detta är jobbigt! Styrkekamar. Hoppas det löser sig för lill tjejen!

Jag tycker också att det är jättetråkigt att köpare inte kan respektera dom krav man har när man säljer ett djur. Många tror också att det krävs att påskrivet papper för att avtal ska gälla men det stämmer inte, den enda skillnaden är att det många gånger är lättare att bevisa.

Om man känner starkt att man vill slippa ta kontakt med uppfödaren om man inte kan/vill ha kvar djuret förstår inte jag varför man inte kan välja en uppfödare som inte har dessa krav på att vilja bli kontaktad ifall man inte kan ha kvar djuret. Det finns massor av uppfödare som inte har några krav alls på vidare kontakt. Men att ljuga för uppfödaren till djuren tycker jag är fruktansvärt fult och inte hålla det avtal man faktiskt gjort.

Många gånger när djur flyttar runt så försvinner ibland viktig information på vägen. Endel djur har kanske tex sålts till kel med "avelsförbud" just för att avel på det djuret är direkt olämpligt.

När man köper ett djur har man ju också ett ansvar att hitta en uppfödare som har de värderingar och egenskaper man själv önskar. Även som köpare gäller det ju inte att bara se till marsvinet man köper utan vem och vad som ligger bakom. I möjligaste mån får man ju försöka se till att uppfödaren har värderingar man kan stå bakom osv. precis som att många här inte väljer att köpa från djuraffär. Även om man hittar ett djur hos en uppfödare som man gillar utseendet på så måste man ju också kolla vilka villkor köparen har och att man kan ställa upp på dom.

Tyvärr är det så att sålt är sålt. När jag omplacerar skriver jag alltid med i kontraktet att jag skall kontaktas om djuret ska omplaceras/avlivas. Alla är fullt medvetna om att jag gärna tar tillbaka djur och ändå händer det ibland att djuren vandrar vidare.

Det tycks vara lätt att glömma bort ett papper man skrev på för ibland så lite som ett halvår sedan. Samtidigt har man som säljare ingen laglig rätt att kräva ett återköp. Du kan skriva och säga att djuret ska tillbaka til dig men i slutändan är det fritt fram för ägaren att göra precis så som den själv vill.

I vissa fall kan jag dock förstå köparen. Skulle köparen själv hitta ett toppenbra hem är det ju att föredra att djuret bara behöver vara med om en flytt istället för två som det skulle innebära om det kom tillbaka till mig. Samtidigt känns det bara ok om jag också blir kontaktad för att få kontaktuppgifter till nya ägaren osv. så jag kan ha fortsatt kontakt.

Håller med #4. Det var ett mycket klokt och insiktsfullt inlägg.

Även om jag kan förstå att man som uppfödare vill skydda de djur man sålt från att fara illa, så kan man se det från köparens perspektiv också. Om jag köper ett marsvin (eller något annat djur) uppskattar jag givetvis om säljaren erbjuder mig support och sen verkligen finns där och ger råd när jag behöver. Däremot vill jag inte förbinda mig till att säljaren kan fatta beslut om mitt marsvin.

Om en seriös uppfödare/säljare av marsvin kollat (i den mån det går) att köparen verkligen vill ta hand om sitt nya husdjur, så måste hon/han väl ändå lita på sitt eget omdöme? Köparen måste, å sin sida, lita på att den fått alla uppgifter hon/han behöver om marsvinet och att det säljaren utlovat kommer att uppfyllas vid behov.

En frivillig överenskommelse (utan bindande avtal) måste väl ändå vara det som skapar bästa möjliga förtroende om köparen och säljaren vill ha ett utbyte av information om marsvinet i framtiden.

 För mig personligen var det så att jag fick ett erbjudande om support av säljaren. Det är upp till mig om jag hör av mig. Det har jag gjort och hon har, med råge, hållit vad hon lovat. Skulle jag av någon anledning behöva göra mig av med ett marsvin, eller om en dog och kompisen blev ensam, så är det givetvis till denna trevliga marsvinsentusiast jag skulle vända mig. Hon kan säkerligen hjälpa till. Men hon låter mig fatta mina egna beslut. Det är ju självklart.

Ni pratar om varandra lite i tråden. Det är stor skillnad på att "uppfödaren ska kontaktas" (informeras) och "uppfödaren ska ha första tjing" och att djuren inte ska få säljas till någon annan än ursprungliga uppfödaren. Att uppfödaren ska få möjligheten att välja om de vill ta tillbaka djuret eller inte, men ägarna vara begränsade i valet av nya hemmet rimmar illa tycker jag. Vill man ha äganderätten kvar på djuret får man låta bli att sälja det.

Jag håller med #15 det blir helt orimligt att ställa den typen av krav på sina marsvinsköpare. Sålt är sålt. Har man köpt ett djur måste man själv få vara ansvarig.  Det finns risk att det låter som jag skickar tillbaka ansvaret på uppfödaren nu när jag vill påstå att det är upp till uppfödaren/säljaren att välja sin aköpare med större omsorg så blir man besviken betydligt mer sällan. Självklart är det omöjligt att spå i framtiden och läsa av köparna på några små mejl och en hämtningsträff det kan bli fel även om allt känns perfekt.

Själv kräver jag inte någon första tjing på att köpa tillbaka djur. Jag erbjuder en möjlighet att ta tillbaka eller hjälpa till att omplacera de som inte kan stanna i sina nya hem och jag vill absolut ha information om något händer. Gärna har jag kontakt med mina klöpare också jag blir jätteglad när jag hör ifrån dem. :-) Men om de inte känner för att hålla kontakten har de rätt att slippa det fast då finns det risk att jag hör av mig och frågar lite förståss. ;-)

Samtidigt förstår jag absolut TS förtvivlan och frustration över situationen. Det är hemskt när man inser att det inte blev som man ville med ett avsålt djur. En bra uppfödare månar om alla sina "bebisar" och det där lät verkligen ortevligt. :-(

Jag har själv ett fall som inte känns bra alls. Jag sålde två små haneungar till en barnfamilj. Allt kändes bra och jag trodde allt var frid och fröjd tills det började dyka upp en massa annonser om magpieungar på Blocket titt som tätt. Det visade sig att barnfamiljen sålt pojkarna vidare till en person jag inte skulle ha sålt till. Jag hoppas de har det bra och hon sköter djuren bra (tror det) men det föds upp en väldans massa marsvin där som skyfflas ut på Blocket och till djuraffärer. Jag kan säga att jag inte alls är glad att så många av dem är magpies med rötter från min uppfödning… Jag gillar inte denna typ av Back yard breading verksamhet. Men samtidigt kan jag inte göra någonting mer än att jag skrivit mejl till henne med undringar och förklarat vad jag tycker. Jag är helt maktlös men tråkigt nog är det så det måste vara.

#16 Dig skulle jag vilja ha som uppfödare ♥

En tvåvägs kommunikation, känns rätt meningslöst att maila/ringa en uppfödare som inte svara på mailet och låter helt ointresserad när man ringer för att berätta om lilla grisen :/ och som aldrig skulle få för sig att själva ta kontakt för att höra hur det går för deras bebis :( Det finns tyvärr en hel del sådana uppfödare inte bara inom marsvin ;)

Varning för lååångt inlägg! Hoppas ni orkar läsa.

#16 Jag tror att du har rett ut begreppen, så att vi förstår varann i tråden. Kruxet är att föra en allmän diskussion när det ser så olika ut för de personer som deltar.

Naturligtvis förstår jag att det känns hemskt om man hittar "sina" marsvin ute på blocket eller rent av får reda på att de far illa. Jag läser mycket av vad ni erfarna uppfödare skriver i trådarna utan att delta i alla diskussioner. Jag har fått inblickar i uppfödarlivet, men kan naturligtvis inte påstå att jag vet så mycket.

Vad jag kan bidra med är köparens perspektiv och dessutom har jag lätt att se det mänskliga perspektivet.

Alla föräldrar som skaffar marsvin åt sina barn förstår inte vad de ger sig in i. Vissa är kanske för snabba att falla till föga för barnens vädjan om ett keldjur. Det betyder inte att de per automatik är djurplågare eller totalt oansvariga. De kan helt enkelt vara okunniga om vad som krävs för att ge marsvinen ett bra liv och tämligen naiva om de tror att barnen kommer att sköta sina husdjur minutiöst. Vad köpare verkligen behöver är information och en inställning till djuren som inte styrs av pris eller tillgång till ungar. Tror inte att särkilt många föräldrar köper hund lättvindigt. Det kostar och de flesta kan föreställa sig att man blir väldigt bunden.

Vad beträffar seriositeten hos olika uppfödare, har jag börjat ana vad #16 kallar Back yard breading innebär. Jag förstår nu till fullo vad Humlans marsvins ägare menar när hon på sin utmärkta hemsida rätt och slätt avråder från att starta uppfödning. Kanske har hon hejdat en och annan glad entusiast från att lättvindigt starta en uppfödning. Jag hoppas det.

Jag är ny i marsvinsvärlden och har kommit att trivas bra. Sällan stöter man på så helhjärtat engagerade människor som här. Jag betraktar mig själv som en marsvinsägarrookie. Jag ser, hör och lär. Allt är jag inte 100% säker på att jag gillar. Men alla är olika och jag har känt mig väldigt välkommen, trots att min erfarenhet av marsvin är så liten. Om alla uppfödare hade den inställningen som #4 och #16 har, så skulle det inte finnas så stor anledning att oroa sig. Men nu är det som det är.

Ni uppfödare som följer era f d bebisar under deras uppväxt och gärna vill veta hur det går för dem; lägg inte på er för tungt ansvar för hur det blir för varje marsvinsunge ni säljer! Ni kan inte begära mer av er själva än att göra det ni redan gör. Sen är det upp till köparna, som ändå är vuxna människor, att ta sitt ansvar.

Ett litet konkret råd bara: Om hugade köpare hälsar på en gång och då får information (+ev en rekommendation att läsa Mia Winges underbara bok "Mitt husdjur marsvinet"), så kan de i lugn och ro tänka/prata igenom med sin familj om de ska skaffa marsvin. Om de sen verkligen vill köpa två kelgrisar, så kan de återkomma till den uppfödare de kontaktat för att genomföra köpet. Det skulle ge såväl säljare som köpare tid och möjlighet att fatta ett genomtänkt beslut.

För övrigt anser jag att djuraffärer som säljer marsvin borde göra likadant. De borde ha Mia Winges bok i butiken. För är det något som är svårt när man står i begrepp köpa smådjur åt sitt barn, så är det att hitta lätttillgänglig och adekvat information om marsvin. Jag gav mig tusan på att hitta det och på att familjen skulle vara förberedd och överens. Vi bestämde oss för att köpa på våren och det tog ett halvår innan våra marsvinspojkar flyttade in. Det är jag mycket glad för idag.

Tack för att ni tog er tid att läsa!

Jag kommer i fortsättningen sälja alla mina djur med kontrakt och krav på att jag ska få veta när de ska flytta vidare. Antingen ska de hit igen eller så vill jag ha ett nytt kontrakt med den nya ägaren.

Vill man inte gå med på de villkoren så är det bara att köpa av någon annan. Vill man absolut ha just mitt marsvin så är det till att gå med på kontraktet.

Jag själv hade sett det som en väldig trygghet att ha ett sådant kontrakt.Om man känner att man inte vill lämna tillbaka djuren till uppfödaren om det skulle behövas så får man låta bli att köpa av den uppfödaren.

Sålt är sålt och då kan jag inte påverka vad som händer med grisen men jag hoppas ändå att folk är så pass hederliga att de inte skriver på ett kontrakt de inte tänker hålla.

själv tycker jag det e jättekul när folk som köpt hör av sig o skickar bilder.har även haft de som frågat om lov innan de säljer vidare  och det utan några kontrakt.

Vilken intressant diskussion det blev! Kanske blir det upprepning när jag själv försöker bidra med mina egna tankar… ursäktar i så fall.

Jag tycker att man som uppfödare borde ha rätt till kontakt med näste köpare och möjlighet att rådge vid valet av näste köpare. Sen bestämmer ägaren själv vem som blir näste ägare i slutändan. Personen i fråga behöver inte följa råden, men som uppfödare vill man väl ändå ha chansen att påverka. Och sedan, oavsett vart djuret hamnar, vill man veta vart det befinner sig.

Utöver detta kan väl uppfödaren erbjuda sitt hem, men jag tycker inte någonstans att man ska "tvinga" ägaren att lämna över sitt djur. Jag skulle t.ex. personligen föredra att välja nästa ägare till mina djur själv, fastän jag inte är uppfödare till alla. Vill inte alla djurägare det?

Jag har försökt sätta mig in i båda sitser i mitt resonemang och tycker att detta är några "riktlinjer" som borde vara överkomliga för båda parter…

Men hur kan man vägra en uppfödare att köpa hem sin gris??! Fruktansvärt o moget och taktlöst tycker jag.

#22 Hur menar du?
Att en uppfödare nekar en köpare? Det tycker inte jag är orimligt

Nej, att en uppfödare vägras att köpa tillbaka sin egen uppfödning

#24 Aha du menade så hehe :)

#22 Jag hoppas att du tar det här på rätt sätt; Försök att byta perspektiv en stund, så kan du kanske förstå vad som skulle kunna vara förklaringen.

Om man håller kontakt med sitt marsvins uppfödare och av någon anledning inte kan/vill ha kvar marsvinet tror jag att de allra flesta köpare enbart tycker att det är en fördel att veta att marsvinet kan få ett bra hem hos uppfödaren om man en tid efter köpet inser att man inte kan ta hand om det. Men både i den här tråden och i andra nämns uppfödare som inte svarat på mail och som kanske inte vill ha kontakt med alla köpare. För har man ett avtal förbinder sig båda parter att uppfylla vad de lovat. Det kan kanske bli för tidskrävande för en uppfödare som sålt många ungar???Det blir så olika beroende på vilka uppfödaren och köparen är.

Det jag vänder mig emot är ett bindande avtal. Det ska inte vara något tvång att rådgöra med eller sälja tillbaks till just den uppfödare som sålde marsvinet en gång. Det kan ha gått flera år sedan ungen köptes. Och hur ska köparen, som nu står inför att bli säljare, kunna vara säker på att marsvinet får det riktigt bra hos uppfödaren om djurhållningen där förändrats? Kanske har uppfödaren lagt ner. Eller det kanske inte finns plats för två marsvin till just då.

Jag tror mig förstå att ni, som vill ha ett skriftligt bindande avtal, har väldigt dåliga erfarenheter av köpare som inte har det djupa och seriösa engagemang man skulle önska att alla marsvinsköpare har. Men är det verkligen realistiskt att kräva att få styra vad den nye ägaren till en marsvinsunge gör med marsvinet under hela dess livstid? Då har man ju inte överlåtit ägarskapet och ansvaret till sin köpare till 100%.

Kanske kan man avtala om att bli informerad om vart marsvinet säljs i a f om man som uppfödare lovar livstids support. Det känns som en fair deal. Dock säger jag som #16 "Sålt är sålt. Har man köpt ett djur måste man själv få vara ansvarig."

Jag tror att det finns flera lösningar på problemet (för visst är det ett fruktansvärt problem när marsvin t o m dumpas i skogen) och det är viktigt att diskussionen fortsätter.

Själv tillhör jag en av de som köpt grisar av en familj som överskattade den tid de hade och rent personligen känner jag inte alls att jag vill ha någon kontakt med uppfödaren. Det är marsvin jag köpt, inte någon "vän" med kontrollbehov.

Jag hade inte heller köpt hos någon som _krävde_ att jag skulle höra av mig till dem och få deras godkännande om jag skulle sälja vidare. Eller är det så att ni uppfödare som kräver att få köpa tillbaka grisen kan tänka er att göra detta till det dubbla priset?

Nej, klarar ni inte av att släppa taget om de djur ni föder upp kanske ni skall syssla med en annan hobby.

#27 Det är inte det som det handlar om, att man inte kan "släppa taget" när man sålt marsvin, det handlar om att man vill veta vart dom hamnar, så att dom hamnar på ett bra ställe, där dom skötts bra plus att dom inte säljs vidare stup i ett, inte bra för marsvinen :/

Nu föder jag inte upp marsvin utan kaniner, men jag hade nog tänkt lika om de gällde marsvin.

Iaf så skriver jag ett köpekontrskt där det står bla regler om att kaninen ska bo lagligt, den ska skötas ordetnligt, inte paras med defekt djur osv. Står även att jag kan ta emot kaninen om det inte fungerar av en eller annan anledning, men att jag inte betalar tilbaka några pengar.

Jag hoppas ju att köparna hör av sig om det inte fungerar med kaninen, men jag vet att jag inte kan kräva det.

Självklart är det så att sålt är sålt. MEN det hindrar inte att det finns överenskommelser (både uttalade och outtalade) som båda parter har all rätt att bli besvikna på om de inte uppfylls. Som köpare tex om du inte kan kontakta personen du köpte av eller om den visar sig ha annat kön eller ras än vad säljaren uppgett. Som säljare om du hittar marsvin du sålt på blocket när du uttryckligen sagt att du gärna tar tillbaka dom om personen inte kan ha dom kvar. Gärna med nån kommentar om hur sorgligt det är att behöva göra sig av med djuren och att dom behöver ett nytt hem snabbt. Frågan är väl då varför man inte kan höra av sig till uppfödaren. Som köpare av djur är det för mig ganska svårförståeligt varför man inte vill kontakta uppfödaren om man måste sälja sitt älskade djur - om inte annat för att ha en dialog med uppfödaren som kanske kan bistå med kontakter eller ta tillbaka djuret/djuren permanent eller för omplacering. Självklart kan man ju ha bra anledningar till att sälja till nån annan, som att sälja till nån kompis som vill ta över djuren osv, men när alternativet bara är att annonsera ut djuret är det svårare att förstå.

Även om man säljer till någon annan är det ju bra om man kan upprätthålla en bra kontakt och det är lättare om den nya köparen vet vem uppfödaren är och gärna etablerar en egen kontakt men i allafall vet vem det är om man har frågor.  Det är väl också lättare att få kontakt med (vissa) uppfödare om de vet om att man har deras djur om man har frågor man vill ställa. Annars blir det ju svårt att ställa krav på att djur man köpt i tex 3:e hand har uppfödare som är lätt kontaktar för man vet ju inget om dom. Och eftersom debatten handlar om rättigheter så har nya ägaren, som ett extremt exempel, all rätt till att använda marsvinet som föda till sig själv eller nått annat djur. Dessutom är det inte orimliga krav i och med att många ändå verkar kunna och vilja ställa upp på dem.

Det är att göra det för lätt för sig om man tycker att man ska kunna göra precis vad man vill som köpare av djur men att uppfödare ska ha vilja och lust att ställa upp med bra information och vara intresserade av djuren, annat än det som lagen kräver. Det bygger ju ändå på ett förtroende åt båda hållen.

Och självklart försöker en bra uppfödare hitta seriösa köpare, vara lätt kontaktbar och bistå om köparen inte kan/vill ha kvar djuren. Och självklart kan det hända saker som gör att både uppfödare och köpare har svårt att uppfylla det överenskomna som sjukdom - men när djur hamnar på blocket utan rimlig förklaring så är det inte orimligt att bli besviken.

#26 Nej jag tycker inte att man ska skriva avtal med tvång till åter köp, det har jag inte skrivit. Jag tänker bara så här: Om en uppfödare hittar sin uppfödning på anonns och hör av sej för att få köpa tillbaka grisen så visar ju det på ett engagemang tycker jag. Sen gör man naturligt vis som man vill.