Temat för månaden var "Vinnare". Efter en rätt jämn röstning, har vi funnit vinnarnas vinnare! Vi gratulerar marsvinet Amy och Sandra-B! Här följer vinnarens beskrivning och bild…

Amy, eller SCH Giana's Amy som hon egentligen hette var min första self och blev även min första champion, men jag ska börja från början.

Amy föddes i Lund den 4 mars 1998, i maj samma år var hon med sin uppfödare på en utställning i Halmstad. Hon deltog inte på utställningen utan satt ute i en liten transportbur(det var sol och varmt) där det stod en lapp om att hon var till salu. Både jag och min mamma föll direkt för denna lilla svarta skönhet då vi under ett tag letat efter just ett släthår. Vi bestämde oss direkt för att hon skulle följa med oss hem och jag meddelade uppfödaren vad hon skulle heta - Amy.

Efter en del strul med att få hem Amys papper kunde vi äntligen börja att ställa ut henne, hon utställningsdebuterade i Glumslöv i augusti det året. I pet gick det rätt bra för henne direkt, hon vann sin klass och jag tror även att hon placerade sig i finalen - det ska jag dock låta vara osagt. I ras gick det dessvärre inte alls till en början, omkring 85 poäng och ingen vidare kritik fick hon i början. Men skam den som ger sig, till slut växte Amy upp till en vacker svan!

Hennes utställningskarriär blev dock inte alltför lång, redan i slutet av 1999 fick hon bli pensionär efter att ha drabbats av äggstockscystor. Vi kunde dock sammanfatta en framgångsrik karriär med omkring tio certifikat, flertalet BIR samt upprepade BIS-placeringar i både ras och pet. Hon blev, som sagt, med detta min första champion och superstolt var hennes då 11/12-åriga matte som fick hämta alla dessa priser på utställning efter utställning (på den tiden delades även certifikaten ut i samband med prisutdelningen).

Amy levde ett aktivt liv som pensionär, tyvärr levde hon lite trång (vilket var vanligt på en tiden) men i gengäld tillbringade hon i princip hela dagarna springandes lös på köksgolvet tillsammans med sina vänner.

På kvällen den 28 juni 2001 blev Amy riktigt dålig och på eftermiddagen den 29 juni somnade hon slutligen in, precis innan vi skulle åka till veterinären.

Amy var en vinnare på otroligt många sätt, inte minst var hon framgångsrik på utställningar och blev en vinnare även för andra, mitt hjärta vann hon den där maj-dagen där hon satt i en liten transport och väntade på att få följa med någon hem. Många charmade hon under sin livstid och mig fick hon att verkligen falla för svarta selfar och drömma om att föda upp dessa vackra svarta skönheter, även om det (trots upprepade försök) aldrig har blivit något mer än en dröm.

På bilden är Amy tillsammans med en del av de rosetter och priser hon vann, just dessa vann hon på sin sista utställning.