Jag vet inte vad som är rätt och fel, men vi hanterade våra grisar ganska så direkt kan jag säga och de är väldigt tama nu.
Första kvällarna låg jag och dottern under en filt tillsammans och lät grisarna springa runt som de ville där under. De kände sig ganska trygga under filten eftersom inga faror kunde komma från ovan, och tillslut lade de sig på bröstet på oss och somnade trött.

Idag är det väldigt tama marsvin som förvisso inte gillar att bli uppplockade ur buren (vilket marsvin gör det?) men väl uppe i famnen är de överlyckliga, kurrar, pratar och slickar och somnar efter en stund med benen i vädret.

#1 Tack för snabbt svar! Ja, när jag hade marsvin som liten hanterade vi dem på en gång minns jag o de var alltid tama. Men prinsarna är verkligen jättehispiga när jag försöker ta upp dem. Gömmer sig i huset o så. Är det ok att flytta huset då för att plocka upp dem? Vill ju så gärna lära känna dem, men vill inte heller stressa dem :(

Vad roligt, Mollsan! :D Grattis till prinsarna! 
Jag hade inte tvingat mig på dem utan istället suttit utanför buren och låtit dem komma till dig/er. Inkräktar du i deras hus när de inte känner dig tror jag bara att det sätter käppar i hjulet i början på en relation. 
Det är så klassiskt men tålamod, tålamod! Befinn dig runt dem och prata med dem, sträck fram en hand och låt dem bli nyfikna, för de kommer dem bli :D Jag hade en häst en gång som ej var förtjust i att bli inplockad från hagen (jag hade då nyss fått hem honom). Då la jag mig ner rätt på backen (oförsiktigt, jag vet) men det fungerade. Hästen undrade vad jag pysslade med och tyckte uppenbarligen senare att jag var en rolig prick för vi hade aldrig problem efter det. (Även om jag fick ligga i leran i 45 minuter ;)

#3 Tack :) Ja, det är sååå mysigt att äntligen ha dem hemma! Vet dock inte om jag får plats att lägga mig i buren hihi.

Jag tror absolut på det du säger om tålamod. Testade att ge lite morot nu igen o då åt Isprins när jag höll i den. (Innan har han tagit den o sprungit iväg) Jag fick även klappa honom lite grann. Likaså Lillprins, han var väldigt nyfiken på mig o stod kvar när jag försiktigt klappade lite på honom. Så det känns som ett steg framåt verkligen :)

Du har fått bra tips! Jag vill bara säga lycka till och att jag verkligen ser fram emot bilder :D Vad är det för raser/färger? :)

De allra flesta marsvin är inte sådär överförtjusta i att bli upplockade.. mina hanar som inte är rädda för nångonting (de är så trygga att de nästan är dumma) som fyller 3 i november springer fortfarande iväg när jag ska ta upp dem, och de hanteras flera gånger dagligen. Den ena har dock börjat sitta lite mer still, men han har alltid varit lite lugnare än sin bror :) Väl uppe i famnen är de så mysiga som de kan bli.

Så du behöver inte känna att det är konstigt att de springer iväg, många ändrar aldrig det beteendet. Har ju helt enkelt att göra med att de är bytesdjur från början.. Man får helt enkelt försöka göra det så ostressigt som möjligt, snabbt och smidigt plocka upp dem :)

#5 Tack så mkt för vänliga ord o bra tankar:)

Jag hade bilder som vi tagit när vi träffade dem första gången hos uppfödaren Lixims (underbar uppfödare by the way!!!)

Våra prinsar är Lakeland. O självklart finast i hela världen <3 Pappa Isprins är black himalaya och lille sonen Lillprins är black/cream/white. Här är en lite halvbra bild på Isprins <3

O här är en ganska jättedålig bild på Lillprins, men jag tror man ser hans urcharmiga "fläck" över ögat :)

Så fort jag får tillfälle ska jag ta massa fina bilder på dem här hemma! :)

Åh, (Swanes?) Isprins är det ju. Om jag minns rätt namn nu så såg jag nån bild på honom här tidigare och han är frukstansvärt fin :) Är väldigt förtjust i Himalaya och vill ha en själv framöver, svåra att hitta :( Lillkillen ser ut att vara söt också!

Vad jag gjorde i början var att sakta hålla ner handen i buren när de sprang och gömde sig, sen klappa dem lite en stund där de gömde sig och sedan tog jag upp dem. Då var de lite lugnare och insåg att jag inte var nån hemsk häxa som skulle äta upp dem. :D

#8 Ja, det är Swanes Isprins! Visst ÄR han vacker! O helt underbar personlighet med. En riktig myskille. Tycker oxå Himalaya är otroligt fina, men visste faktiskt inte att de är svåra att hitta. Då hade jag ju verkligen tur som hittade denna härliga kille. Ja, lillkillen var ju en så usel bild på så det går ju knappt o se. Han finns dock på Lixims blogg o kika på. Men som sagt ikväll ska kameran fram o då lägger jag ut fina bilder på de båda:)

#9 Tack för tipset! Blir så glad att så många kommer med en massa bra tankar o tips! Nu har jag fått klappa dem flera ggr under dagen utan att de springer iväg :D Så snart ska jag se om de kan tänka sig lite mys med matte.