Om dina föräldrar säger att du inte får skaffa ett till är det bästa du kan göra att omplacera ditt marsvin till någon som kan ge henne en vän. En så ungt marsvin ska absolut inte sitta ensam…. =(

Sen tycker jag du ska be dina föräldrar läsa detta:

Djurskyddsmyndighetens författningssamling DFS 2005:8 saknr L 80.

8 kap. Särskilda bestämmelser för hållande av kaniner och gnagare

1 § Gnagare, utom guldhamstrar, ska hållas i par, av samma eller motsatt kön, eller i grupp. Detta gäller inte om det finns särskilda skäl.

Då får du säga till dina föräldrar att ni måste det! 
För det är lag på et och marsvin mår bäst av att bo med en kompis, just därför lagen. Fåtal marsvin som får bo själva och det är speciella anledningar (sjukdom, aggresivitet osv).

Det kan du inte. Du kan inte få ditt ensamma marsvin att må bra. Speciellt ett ungt marsvin som ditt är är oeerhört beroende av avdra marsvin. Enligt mig är det djurplågeri att låta ett marsvin leva utan kontakt med andra marsvin. Se vad #1 har skrivit och visa dina föräldrar det. Förklara för dem att det inte är jobbigare med två marsvin. En människa kan aldrig ersätta ett annat marsvin. Som sagt det är omöjligt för ett ensamt marsvin att må bra.

Du kan ockå hälsa dina föräldrar att det finns ingen anledning att tro att djur känner mindre än vad människor gör. Mycket talar för att de känner precis lika mycket som vi eller kanske mer i vissa situationer då de inte förstår allt som sker.

Känslor och intelligens är inte detsamma. Hon kan absolut bli deprimerad och känna ångest över att vara ensam. Det finns djur som tar självmord så struntprat är det absolut inte.

Eftersom dina föräldrar gav sin tillåtelse för dig att köpa henne så bär de också det yttersta ansvaret för att hon ska må bra. Det är deras ansvar att skaffa en kompis till henne snarast möjligt.

Enligt lag skall marsvin vara två så du måste absolut ha ett marsvin till, tänkatt du skulle sitta ensam och inte kunna prata med någon som förstår dig. Annars som någon annan nämnt, omplacera henne!!!

När jag var liten hade jag ett marsvin för mina föräldrar visste inte att de skulle vara två. men han mådde aldrig dåligt tycker jag. var pigg och glad och blev 6 år totalt. Han fick daglig kontakt och komma ut ur buren och mycket kel. Så att säga att tjejen kommer må dåligt är faktiskt inte säkert tycker jag. Kan mycket väl hända men behöver ju inte hända?

och tycker det är taskigt sagt att säga att man ska omplacera henne.. Tyvärr men det är min personliga åsikt.

Förklara hellre för dina föräldrar att det är ingen större skillnad mellan en och två marsvin och att de mår bättre av en kompis! Och även nämna det där med lagen ;). kanske får dem att ändra på sig :). Och säg att om du någon dag inte skulle ha tid för dem av olika anledningar så har de ju varandra som sällskap :).

Precis, berätta för dina föräldrar att det är lag på det och om det behövs visa dom lagtexten.

Sen tycker jag att det var oansvarigt av djuraffären att sälja ett ensamt marsvin utan att kolla så det skulle få kompisar. Du är ung och dina föräldrar är okunniga, men djuraffären har inga ursäkter.

Du vet att man inte ska ha ett ensamt marsvin och ändå skaffar du ett ensamt marsvin….varför??? Ska du ha marsvin så ska du ha minst två eller så inga alls. Får du inte skaffa en kompis så får du omplacera henne helt enkelt.

Om du vill ha ett ensamt djur är guldhamster eller kanin bättre :) 
Om du nu dessutom visste att marsvin ska vara minst 2 st :)

Precis som #6 skrev så köpte mina föräldrar också bara ett marsvin eftersom vi inte visste att man skulle ha två då det var mitt första marsvin. När vi efter ngt år fick höra att de måste vara två var det för sent efter som grisen redan vant sig vid sin ensamhet och redan blivit väldigt självisk. Men genom åren försökte jag träffas med vänner och deras marsvin, även dvärgkaniner har varit väldigt bra sällskap. Dock tyckte han inte om att ha sällskap hela tiden, han behövde sin ensam tid. Idag är han 5 år och nu mera är jag hans bästa vän, vi tittar på tv tillsammans och ibland pluggar jag i samma rum där buren står, jag ger honom sällskap så ofta det går. Nu såhär i efterhand är det dock synd att han aldrig haft en marsvinskompis, inte så lätt att ersätta sällskapet som ett annat marsvin kan ge och därför tycker jag att du ska skaffa dig en till gris medans ditt marvin fortfarande är ungt men som sagt det är inget fel på min gris inte. ;)

#10 Nej det är inte försent att skaffa ny kompis efter något år. Absolut inte :)
Vi fick hem en hane som gått själv i 2 år, inga problem med en kompis sen bland annat :)
Det är inte försent nu heller, troligtvis, med en liten marsvinskompis :)

Tack så mycket för att man tydligen inte får ha en egen personlig åsikt i detta forum :). Tycker att det räcker med att bli nertryckt nu så jag går ur denna grupp. Tack för mig!

#12 Nedtryckt? Jag kan inte ens se att någon i tråden vänt sig till just dig utan svarat trådstarten.

#13 nej för att mitt inlägg blev anmält och borttaget. Nu blev det dock återinfört igen tydligen. Dock har ingen skrivit till mig i tråden :). Tyckte dock att det räckte att jag tydligen inte fick skriva vad jag ville ;)

#14 Lemonneater - För typ 15 år sedan eller nåt hade jag med ett ensamt marsvin. På den tiden fanns det inte tillgång till så här mycket information och det var aldrig prat om att de måste vara två. Han mådde jättebra och trivdes skitbra ensam och hade katter som vänner när han ville. Han blev sju år innan han fick somna in pga tumör (tror vi då han hade en knöl på bakbenet). Så visst kan dom må bra ensamma med.

Tack! Jag anser inte att ett marsvin BÖR vara ensam, men jag anser att det KAN vara ensamt.

Jag köpte nu ett marsvin för den andra som jag hade tingat blev sålt utan mitt vetande. Väntade därför ett par dagar tills nästa kull kom och jag hittade en pojk til och jag fick hem honom. Under dessa få dagar som Lennartsson var ensam var inte direkt "ledsen" tycker inte jag. Han var precis som Izor var första tiden när vi hade honom för flera år sedan. Dock fick jag se vilken SKILLNAD det var med att ha ett ensamt marsvin och med sällskap! För så fort Lennartsson fick syn på Ohlsson så började han prata! Han var superglad och de trivs jättebra ihop.

Med den vetskapen vet jag själv att jag kommer aldrig köpa ett marsvin ensamt någonsin igen då jag har fått se en JÄTTE skillnad på ett ensamt marsvin och ett med sällskap. Jag skulle för den delen aldrig rekommendera att KÖPA ett ensamt marsvin från början (om den nu inte har visat att den inte trivs med någon annan)  Dock anser jag fortfarande att ett marsvin inte mår dåligt av att vara ensam om den får tillräckligt mycket med kel och sällskap och aktivering.

Men det är verkligen inte samma sak som att den BÖR vara ensam. Men jag tycker att den KAN vara ensam. Det är stor skillnad på de två sakerna.

Du eller ni som anmäler inlägg:

**Anmälningsfunktionen är till för att anmäla inlägg som bryter mot sajtreglerna, inte för att anmäla inlägg som förespråkar en annan åsikt än den du har. Det är alltså INTE okej att anmäla bara för att man inte tycker om vad som står i inläggen. Vi moderatorer återpublicerar alla inlägg som blivit anmälda utan giltig orsak så det tjänar inget till att anmäla i onödan.
**

#8, jo jag vet att det var lite ansvarslöst av mig, men tanken var ju att jag skulle få två stycken, men i just den djuraffären fanns det bara ett kvar till salu, de andra var redan sålda eller "paxade". jag blev förälskad i det marsvinet som fanns att köpa och tog för givet att jag skulle få köpa ett till en annan dag, men det är intr mina föräldrar med på längre. Så därför blev det så. Tack för svaren, och ni behöver inte oroa er för att lilla Agnes kommer förbli ensam. Min storasyster kommer snart hem igen (bor inte kvar) och då ska hon och jag köpa ett till marsvin och bur oavsett mamma och pappas åsikt om det!

#10 Har du testat med en bebis utan att det fungerat alltså? En del flockdjur som saknat tidigare kontakt med andra artfränder kan utveckla en social/kommunikativ störning och blir därför svårare att hålla i grupp senare, till en början. Men det är inte hopplöst för det. Det tar bara lite tid för djuret att lära sig de sociala reglerna, men förr eller senare fattar de ju.

#16 Tack för förtydligandet! Jag misstolkade ditt första inlägg innan jag hann scrolla ner till detta. Det lät nämligen som att du menade att det inte gör någon skillnad om man har ett ensamt marsvin eller flera eftersom du anser att marsvinet mår bra oavsett.

Jag förstår ditt ställningstagande bättre nu, men håller ändå inte med och förstår inte resonemanget fullt ut. Vi kanske definierar termen "må bra" olika? Hur är din definition? Såhär resonerar jag(ursäktar i förväg för kommande långa utläggning)…

Att djuret mår dåligt behöver inte visa sig genom något så tydligt som apati/anorexi, per min definition. Vissa marsvin kan ta det så långt att de inte visar några tydliga symtom alls, precis som marsvin kan göra vid fysisk sjukdom. Det är en försvarsmekanism till följd av att de är bytesdjur, som du kanske vet.

Nedstämdheten syns nog dock oftare som en markant ökad mängd negativa känslor(t.ex. otrygghet) och minskad mängd positiva känslor(t.ex. minskad aktivitet) jämfört med hur det ensamma djuret hade betett sig i normalläget. Och det naturliga normalläget är i flock, där de mår som bäst. Förstår du hur jag tänker? Med den definitionen, kan man väl knappast påstå att ensammarsvin mår bra?

Jag tycker att det är en tråkig generalisering du gör också, när du antar att ensamma marsvin "inte mår dåligt" så länge de får tillräckligt med mänsklig interaktion. Det finns många, många exempel på hur marsvin mått dåligt av att vara ensamma, trots god kontakt med människor. Det har jag(och andra) upplevt själv; när burkamrater dött och när jag skaffade mitt första marsvin. De kan sörja seperationen länge.

Ingen har sagt att marsvin inte kan bo ensamma, måste jag också inflika. Att må dåligt av att vara ensam och att inte kunna vara ensam är två skilda saker. Marsvin kan absolut vänja sig vid att vara solo med tiden, och därför med tiden må så bra som miljön ger förutsättningar för. Dock tror jag definitivt att marsvin mår dåligt under vänjningstiden, samt också senare mår sämre än de hade mått ifall de fått leva i flock från början. Något annat vore onaturligt, då de trots allt är flockdjur i grund och botten.

Några individer må vara tåligare än andra, men jag tycker ändå att det är ett okej antagande att säga att marsvin generellt mår dåligt av att vara helt avskilda från annan kontakt med marsvin. De må vänja sig vid lidandet så småningom, men ensamhet är fortfarande något jag skulle vilja påstå att de lider av. Hur hårt det än må låta.

Och ojoj, nu har jag spunnit på alltför långt.. det ser rätt allvarligt ut, men det är egentligen bara jag som har lite svårt att finna rätt ord för att förklara hur jag tänker. :-) Jag respekterar din åsikt i ämnet.

#0 #18 Så bra att ni ska skaffa en kamrat till henne snart!

Men du skrev "köpa ett till marsvin och bur"… varför skulle du behöva en till bur? :) Tror du att den nuvarande är för liten för två?

#20 Ja det tror jag, men oavsett vad så vill jag börja ha dom i vars sin bur, visar det sig att dom funkar jättebra så tänker jag givetvis köpa en stor bur till dom. :)

Förutsatt att dom inte är rymningsbenägna kan man ju också koppla ihop två butar så de får som en tvårummare.

Men det är nog en bra ide att ha dom i varsin i början så de får träffas några timmar åt gången tills de har gjort upp rangordning och sånt och tjafsat färdigt. När vi införde ett nytt marsvin var det ganska mycket tjafs första dagarna, så det var nog skönt för båda två att få sova på eget håll tills det lugnat ner sig lite.

#21 Förstår inte alls varför du ska ha varsin bur åt dom, det brukar aldrig vara nåt problem med att sätta ihop två eller flera honor, oavsett om det är ungar eller vuxna, så sätt ihop dom direkt i samma bur i stället.

Om man särar på dem måste de börja från början nästa gång de träffas med att göra upp rangen. Bättre att de får träffas på en neutral yta, ex en inhägnad stor yta. Sen låta dem vara tills de är klara. Det är väldigt ovanligt att honor slåss, däremot kan den som är tuffast jaga den andra tills de är färdiga. Det brukar ta mindre än ett dygn, max två.

Mina honor flyttar jag runt ibland eftersom det ibland finns skäl till det. Mycket sällan blir det problem. Det gäller att ha is i magen och inte avbryta. Det är en naturlig del av deras beteende.

Ett så litet som din skulle jag sätta direkt med nya kompisen, utan omväg via hage. Din är ju bebis fortfarande. Varken en bebishona eller en vuxen hona kommer med största sannorlikhet orsaka problem. Din tjej kommer bara bli glad.

#21 Honor brukar aldrig strula. Jag ser absolut ingen anledning till att ha dem i olika burar.

#22 Så funkar det faktiskt inte alls. ;-) Det är väldigt mycket säkrare och bättre att sätta ihop marsvin på en gång än att sätta dem i olika burar bervid varandra först. Det ska man ALDRIG göra om man vill ha en bra sammansaättning. Det funkar faktiskt bäst även när man sätter ihop hanar att sätta ihop dem direkt utan att ha låtit den tjuvkika på varandra så de får göra upp ordentligt från början. Det är klart de tjafsar om rangen men de tjafsar inte mindre för att de suttit brevid varandra innan. Nu gäller det honor och minst en av dem är unge så de kommer inte inte att bråka speciellt mycket alls. Marsvin är gjrda för att bo ihop så det kommer inte att bli några problem.

Jag har satt ihop massor av marsvin och kan absolut inte se mågon anledning för dig att skaffa en bur till. Två matrsvin som bor i samma bur tar inte mer plats än ett marsvin. Hälsa dina föräldrrar det. :-)

Jovisst, men när de redan har gjort upp rangordningen men det ena marsvinet hackar på det andra och det underlägsna försöker komma undan men den andra följer efter ändå tycker jag att den borde få vila efter att ha blivit jagad en hel dag.

Sen var vårat marsvin gammalt som vi släppte ihop med ett nytt ungt marsvin så vi ville vara säkra på att det inte skulle bli för mycket för henne med tanke på hennes ålder också.

Vi började också med att släppa ut dom på en stor neutral yta med mycket mat så dom inte skulle behöva känna sig trängda.

#26 Du gjorde nog den jagade en björntjänst. Den "elaka" fick börja om varje gång, istället för att göra upp det hela en gång för alla.

Kanhända, men hon fick iaf vila ordentligt imellan och varje gång vi släppte ihop dom jagade hon mer och mer sällan. Och jag var ändå tvungen att släppa tillbaks henne med hennes gamla kompis (som skulle avlivas pga cancer så fort den andra accepterat sin nya kompis) minst ett par timmar om dan i nästan en vecka, annars slutade hon (den friska) äta.