Nääää inte mer elände nu Jag vet inte men om hon får slicka i sig det från ditt finger? Men har hon gjort det hela tiden gomspalt får de inte över en natt. Hon kanske är för ivrig så det är därför hon sätter i halsen?

Ja tyvärr brukar lunginfamation komma som ett prev på posten om de får upp det i näsan…mitt råd är att du slungar henne när det händer kan kanske rädda hennes liv.

Jag lider verkligen med dig och beundrar dig för ditt jobb energi som dig lägger ner för att rädda ungarna ♥

Jo, de fall av gomspalt som jag känner till har visat sig på det sättet som du beskriver. Har hon gjort såhär från första början?

Psst… Har du fått mina mail?

#1 Nej hon fick inte detta i början. Det är hon som var på den lilla videosnutten där hon åt, då var hon ett par dagar gammal och hade inte börjat sätta i halsen ännu. Då kunde jag ha sprutan i munnen under hela matningen, och bara spruta in pyttelite åt gången som hon sög i sig.

Nu får jag sätta dit sprutan försiktigt och långt ut, helst bara vid läpparna och inte i munnen, spruta ut pytte pytte lite som hon slickar i sig, och ta bort sprutan tills jag ser att det är lugnt.

Hon brukar fixa de första 3-4 gångerna, sen kommer det plötsligt upp i näsan igen och den matstunden är över.

De gångerna hon satt rejält i halsen så man hört och sett att hon inte fått luft har jag fått hjälpa henne enligt konstens alla regler.

Slunga, suga i näsan, försökt få henne skölja med vatten etc.

Så nej, hon är nog inte gomspalt. Men något är ju knas. Hon gjorde ju inte så innan men nu får jag ju knappt i henne något innan vi måste avsluta igen. Kanske max 0,3 ml vid varje matning innan hon sätter i halsen på det viset. Chifu är nu uppe i mellan 1,0-3,0 ml per matning som jämförelse.

#2 Jag har sett dom, men inte svarat ännu. Jag ska se till och göra det. :)

Har dina fall av gomspalt visat sig redan vid första start, eller kan det visa sig efter omkring 4 dagar?

Jag har inte haft ungar med gomspalt, men vet andra som haft det. Tycker att det vore konstigt om det skulle kunna visa sig efter några dagar, OM det inte är så att ungen börjat äta mer efter några dagar och att det därför märks först då.

Angående mailet så om du vill ha hjälp så skulle jag behöva svar ikväll eftersom att vi har en bra möjlighet att försöka lösa det i morgon.

#3 Låter ju väldigt märkligt :/ Det enda jag kan komma på är att hon är för ivrig/hungrig. Du kanske ska pausa en stund typ 10-15 min och försöka igen? Mängen är ju pytteliten jämfört vad Chifu får i sig.

Hoppas att någon annan har bättre svar. Men gomspalt har hon inte för då hade det märkts från början… och på filmen äter hon hur bra som helst.

Förresten har du försökt öppna munnen och kika om det syns något på gomen?

Oavsett så är ju något fel.
Det är svårt och jobbigt att klara av att handmata helt friska, normalstora ungar som förlorat sin mamma. Ibland kan de dö helt plötsligt trots att allt sett bra ut. Att klara av att handmata ungar som är prematura och dessutom får problem, oavsett vad det är för problem. Det är jätte-jättesvårt.

Jag respekterar verkligen att man vill göra ett försök och göra sitt bästa. Men personligen har jag inte kännt att det varit etiskt försvarbart när jag haft ungar i liknande situation.

Jag går in och svarar på en gång idipidi!

Nej, jag förstår att många kan tycka att man tar det lite för långt. Jag känner dock att jag förlorat så många, och jag vill inte förlora alla. Jag vill veta att jag gjort allt jag kunnat och lite till, så länge marsvinen inte lider uppenbart.

Jag har dock ställt in mig på att ungarna inte kommer överleva någon av dom, men jag vill inte lämna dom åt döden, eller avsluta deras liv om det finns en chans att de fixar det.

Som sagt, jag respekterar absolut ditt beslut och det låter som att du ser realistiskt och "sunt" på det hela.

Lite OT men en gång har jag faktiskt varit ytterst nära att ta bort en unge som sen överlevde. Hon var supersvag, för tidigt född, glespälsad och ynklig och lång bara ner. Mamman hade bitit av nästan hela det ena örat och halva det andra örat i sina försök att få liv i henne. Jag skulle ta bort henne men sen var det som om något stoppade mig och jag tänkte att äsch, hon kan ändå inte ha så långt kvar, hon får dö hos sin mamma under natten. Men nästa morgon satt hon upp på fyra tassar och diade! Hon bor kvar hos mig fortfarande och är en väldigt speciell hona, inte bara för att hon nästan helt saknar öron. ;) Maken till egen vilja har jag aldrig varit med om hos ett marsvin. Hon vill inte bli fångad eller hanterad utan ska bara göra som hon själv vill. Jag är säker på att hon föddes med en enorm vilja och att det var det som gjorde att hon överlevde.

#10 Vilken solskenshistoria! Ja man vet ju aldrig, under kan ju ske. Det är väl det som är anledningen till att hoppet är det sista som lämnar en. ;)

Har försökt några gånger med svaga ungar att stödmata, men aldrig lyckats, så nu låter jag naturen ha sin gång. Dina ungar har ju extremt låga vikter, har aldrig fått en unge på under 50 grams födelsevikt att överleva, men man vill ju ändå försöka även om man egentligen vet att det är lönlöst.

#12 Ja men visst är det så. De flesta verkar ju vara rörande överrens om att ungar under 50 gram är ovanligt att lyckas rädda. Därför är jag förundrad över hur min lille pojke lyckats bli 1 vecka idag med sina ynka 36-37 gram. Idag var han dock uppe på hela 38 gram, det du. ;) Men vi får se. Jag matar på, och överlever någon är den en enorm bonus.

Heja Charlie och heja bebbar :)

Om det kommer upp först efter en liten stund får mig att figurera mer mot magen än mot att den sätter i halsen. Reflux kanske? Förstoppad?

#15 Hon bör inte vara förstoppad eftersom jag duttar henne efter varje måltid och det kommer både kiss och bajs.

Det är samma sak varje gång nu, jag ger lite på läpparna som hon suttar i sig. Kanske 3-4 gånger. Inte många droppar totalt alltså. Sen bubblar det upp i näsan, jag får trycka ur näsborrarna så gott jag kan och torka henne. Sen får hon bubbla tills det försvinner, och så blir det samma sak en stund senare när jag matar igen.

Jag har som sagt provat med andra metoder för att hjälpa henne få bort det hon sätter upp i näsan, men inget hjälper. Det enda som hjälper är att vänta tills det försvinner. Om det kommer ut eller rinner ner i magen vet jag inte.

Idag har hon inte fått i sig mycket mat alls och jag tror hon blir nästa att försvinna mycket snart om hon inte får i sig mat ordentligt igen.

Chifu han käkar som en häst nu, 2-3 ml åt gången och gärna ofta med. Och käkar han inte från mig springer han runt i buren och suttar frenetsikt på höstrån så förhoppningsvis är han på gång att börja äta själv. Jag hoppas, men förväntar mig inte det. Bara sedan i morse har han ökat 3 gram och ligger nu ikväll på hela 41 gram.

Kan ju vara så att maten inte riktigt kommer hela vägen ner i form av stopp, svullnad eller att nån lock i halsen/strupen inte funkar som det ska.

Men rent så här upp å ner tycker jag att du naturen ska ha sin gång och lägga fokus på de andra istället. Får den bara i sig en del varje gång så pass att den hålls vid liv men inte växer riktigt så kan det likaväl vara plågsamt för den att inte få somna in.

Det här kanske låter så där yberlångsökt, men den filosofiska jag slog till efter ett par sekunders blickande mot tvn.

Att CB inte producerade mjölk/diade KAN ju ha nått att göra med att det eg. inte var meningen att dom skulle överleva. Att dom kanske var för små eller har medfödda fel. Den djuriska instinkten slår aldrig fel.

Förstår hur jobbigt det känns för dig. Men ibland måste man inse att man inget kan göra.

#17 Åh jag vet, men när jag kommer till burkanten vet dom precis vad som väntar, och båda två rusar fram med skakande huvuden och letar efter sin spruta. Jag har inte hjärta att inte låta flickan få sina små droppar på läpparna. Det lilla hon fått i sig idag är inte tillräckligt för att hon ska överleva på, jag kommer fortsätta ge henne det men hon kommer inte klara sig på det länge alls. Jag hoppas ju att det ska rätta till sig och hon börjar äta ordentligt mycket snart, men jag förstår ju själv att något är galet fel när hon inte kan äta.

Speciellt när jag ser på Chifu. Jag behöver inte ens ta bort sprutan från hans mun för att ge honom andrum att svälja maten. Han suttar i sig lätt och smidigt, och jag trycker i 0,05 ml åt gången tills sprutan är slut innan jag ens behöver ta bort den för att fylla på.

Flickan kan inte ens ha den i munnen för då sätts det i halsen direkt.

Dom är ju 1 vecka idag, och trots att de föddes för tidigt och har haft det kämpigt borde hon inte ha svårt med maten idag. Chifu känns väldigt normal i utveckligen, lite senare än vanligt men så är han ju egentligen 4 dagar för tidig så det bör ju vara normalt att han är lite efter.

Men han är stark och pigg, springer gärna i buren, busar med Chipo och hoppar på henne ibland men hon är inte lika sugen på bus. Smakar på hö, ropar på mig och springer efter mig etc.

Jag funderar på om hon satt tex gröten i halsen, och att det ännu sitter kvar någonstans. Att det är därför maten nu inte kan passera. Är det långsökt? Det borde ju isf sitta långt ner eftersom hon kan andas normalt (när hon inte är täppt från mat som satts i näsan).

Om du ger ersättningen på fat, äter de då? Tänkte om det är ställningen, jag gissar att hon sitter böjd uppåt som på filmen när hon äter?

*gissar hejvilt*