När det inte blir som man tänkt sig.
Jag valde en liten uppfödare som lovande lugna trevliga hanterade marsvin. Allt verkade seriöst och jag skulle också få stamtavla och regbevis på marsvinen.
Vi hämtade marsvinen för ca en månad sen och sen dess har vi fått jobba med att få dem handtama. De är fortfarande rädda. Jag har kommit så långt att de törs ta morotsbitar ur en utsträckt hand, men ska man ta upp dem för att låta dem vara ute i hage på golvet eller för tex burstädning så får man föröska fånga dem i farten. Det känns inte OK för jag tror det stressar dem, men de måste ju plockas upp för koll och för att få komma ut och röra sig ur buren.
Som sagt det var en månad sen marsvinen flyttade hit, nån stamtavla eller regbevis har jag inte fått än och räknar helt kallt med att det aldrig kommer att komma heller. Det är dock inte hela världen, jag har inte tänkt avla på dessa tjejer eller ställa ut, men det känns trist ändå.
Men det som känns förgävligt är att de trygga lugna trevliga välhanterade marsvinen som jag köpt i själva verket är rädda, otrygga och troligvis inte särskilt hanterade. Jag har barn som vill kunna klappa dessa små tjejer, men istället för att kunna sitta och gosa i famnen så får de se hur marsvinen springer in under hyllan eller in i husen.
Jag brukar föröska passa på att gosa med dem när jag ändå ska lyfta dem. Men de sitter bara och skakar i famnen och kurrar (som jag tolkar är ett läte de gör när de är rädda).
Finns det några knep för att göra dessa småtöser mindre rädda. Jag brukar sitta vid buren och småprata med dem när de äter grönsaker och torrfoder för att det ska associera mig med nått positivt. Jag brukar sträcka ut morottsbitar ur handen för att för att de ska vara mindre rädda för händerna. (de älskar morötter). Buren står i vardagsrummet där alla är så de är vana vid att det är liv och rörelse. De har flera hus och tunnlar de kan gömma sig i inkl en stor hörnhylla om de blir skrämda.
//Mamma till både vilddjur och tamdjur. :-D
Tror ni det skulle hjälpa om man skaffade en äldre trygg och tam hona som sällskap till dessa två.
//Mamma till både vilddjur och tamdjur. :-D
![[YukiOni]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Skulle kunna hjälpa med en "tamare" hona, men hon skulle också kunna bli dominant.
Jag skulle säga att tålamod är en dygd 
#1 Det kan ta tid, ge inte upp, plocka upp dem minst en gång per dag så att de blir vana med er, det kommer bli bättre. Har de hus så de känner sig trygga i ? Forsätt mata vid burkanten, men jag tror faktiskt att ett äldre djur som är tryggt skulle kunna få dem att bo in sig lite snabbare, för då har de någonstans att söka trygghet hos när de är oroliga. Oftast är det inga större problem att introducera honor, och speciellt inte om det handlar om ungar.
Tålamod har jag, till skillnad från barnen. :-)
Och marsvinen har blivit mycket tryggare på den månad de bott hos oss. I början sprang de och gömde sig direkt nån närmade sig buren.
//Mamma till både vilddjur och tamdjur. :-D
Om det finns plats, så finns det alltid fina honor att få tag på som behöver omplaceras av olika anledningar. Så bara man söker så kan man finna en trygg och glad hona. Fråga bara ordentligt så honan är trygg och att hon är tam så att det blir bra ifrån början. Annars kan det bli helt fel. ( det blev det för oss med ett utav de vuxna honorna vi hade) hon blev bara marginelt lite mindre skygg med tiden. Men vi har fått upplevelsen att ha två jätte härliga honor som vi tagit över som vuxna.
En äldre kastrerad herre som är mycket lugn, skulle kunna hjälpa en hel del. Jag upplever också att hanarna oftast är lite mer frammåt och orädda än honorna, även om det självklart också är högst individuellt. Nackdelen är ju att de inte är så överdrivet lätta att hitta.. och kan kosta lite mer. E äldre trygg hona skulle säkert funka det också, men som #5 säger, se då till att hon verkligen är trygg. Samma sak med eventuell kastrat.
Men, en månad är ju inte så mycket tid. Även om det kan kännas som mycket så tar det för vissa marsvin verkligen lääänge innan de blir just tama, så tama att de går att hantera utan att de är helt vettskrämda. Ungar kan vara knepiga, men det verkar ju som att det går frammåt, fortsätt som nu så kommer det nog att fixa sig :) Jättetråkigt att en uppfödare som verkade seriös beter sig så oansvarsfullt..
Angående att bli klappad i buren, väldigt många marsvin tycker inte det är kul alls. Skulle säga att de flesta springer iväg.. Jag har 3 åriga hanar som är så dumsnälla, goa och orädda på golvet att det finns inte, men i buren minsann, nej då får man inte röra dem ;) Har däremot två honor som tycker det är okej. Så det skiftar och bara för att de inte gillar att bli hanterade i buren betyder det inte att de är "otama". Även om det är kul om de är så orädda och inte bryr sig att man faktiskt kan det..
Starta ny diskussion