Men fy vad hemskt!!!  Hoppas att allt är bra med honom..

Låter som epelepsi eller nåt sånt. Var han som vanligt när ni hade honom uppe efter första fallet?

Oj det där låter inte alls bra. Ring en veterinär för råd. "LÅS" in honom så han inte kan hoppa igen.

Det där låter väldigt mysko :S Hoppas han blir sig själv igen!

Jag tycker det låter som panikångest. Sitter han själv eller hur reagerade kompisen i så fall?

Jag har sett detta beteende förut. Om det är vad jag tror så behöver han  kontakt med resten av flocken 24/7. Även om det är igenom ett galler så är det bättre än inget och skapar trygghet. Att bara höra de andra räcker inte, utan han måste få nosa och få kontakt. Bra gömställen i buren har du säkert till honom redan.

Det här kan ske även om de har en burkompis och kontakt med flocken, men det underlättar ändå.

Panikångest brukar gå över, men det kan vara i en period till och från på några månader. Så var beredd att det händer igen även om det inte måste vara så.

Eftersom de hör och känner av sådant vi inte kan, så kan det ju vara så också att han blivit tillfälligt skrämd. Men då brukar resten av flocken reagera och det gjorde ju inte dina.

De har mycket känslor i sina små kroppar. Ibland blir man förvånad och inte förstår varför de reagerar som de gör. Men det finns oftast en anledning till deras beteende även om det inte verkar så.

Panikångest kan ju även bara komma utan någon till synes egentlig anledning. Man har ju hört en del säga att ångesten bara flög på dom i tex. kön i mataffären eller liknande.

Hoppas det gick bra hos veterinären

Ångest är ju inte heller alltid rationell. Man kan få panik för de mest vardagliga saker. Det kan vara bra att tänka på om du letar efter en orsak till hans beteende. Att det kan vara något som han är van vid annars eller som han aldrig förut reagerat på.

Tack alla för er omtanke! Jag tror att du, sagansmarsvin, definitivt är något på spåret, han har nyligen särats från sin burkompis, då de bråkade så mycket. Han ska få en ny kompis, men tills dess ska jag pröva att ha enbart ett galler emellan dem. Och flytta ner dem till nedersta planet. Hos veterinären visade det sig att tån faktiskt var bruten, den yttersta leden. Det finns inget att göra åt, men vetten trodde att det skulle läka bra av sig självt. Jag ska bara vara uppmärksam på infektioner och annat.

Hoppas det löser sig!!

Jag har varit med om något liknande…

Det gällde två hanar den gången. Jag var inte hemma när det hände, men det dunsade tydligen mycket i buren under natten, så mycket att min familj vaknade! Två i familjen kom in i rummet för att kolla och i samma stund flög en av dem över kanten. Den andra satt kvar fastfruset, skräckslaget. De sattes i varsin transportbur och fick vänta på att jag skulle komma hem.

När jag senare kom hem så testade jag att sätta ihop dem på golvet. Inga problem där. De betedde sig som vanligt. Och så satte jag tillbaka dem i buren. Den som sattes ner först sprang direkt till huset och kurade. Den andra satt stilla i max ett par sekunder, fick sedan total panik och flög över kanten för en andra gång. Han hamnade på golvet och slog av tänderna.

Då vågade jag inte försöka igen, eftersom han(eller ja, båda!) uppenbarligen tyckte att det var obehagligt i den där buren och jag var rädd för att han redan hade skadat sig. Jag satte marsvinen i en annan bur istället och då var båda lugna igen. När jag några veckor senare återförde dem till den ursprungliga buren(sanerad) var det inga problem och det återkom inte under den efterföljande tiden.

Det kanske var som #5 säger i mitt fall också, något i buren som skrämt dem som vi människor inte kan känna av. Min familj trodde att de bråkade, men jag undrar om de kanske bara dunsade runt just för att de hade panik? De hade nämligen varit så gott som bästa vänner i två år och de bråkade knappt varken innan eller efter.

#9

Tack för att du delade med dig! Det känns så skönt att det är fler som råkat ut för det här (misstolka mig inte nu, bäst vore ju såklart om alla kunde slippa såna här upplevelser). Det känns så jobbigt när man får för sig att man är den ända i världen som har råkat ut för det här.

Mr. Sniffles verkar vara sitt gamla jag nu, i den andra buren. Han haltar litegrann på sin onda fot, men det är ju inte så konstigt.

Vetten kollade på hans läpp som han slog i också, men det ser mest ut som ett skrubbsår, och för att citera vetten: "det är en bagatell i sammanhanget, det kommer snabbt läka ihop"

Nej fy vad hemskt! Min Pelle ramla ju ur sin bur men han fick ju kramper efter eftersom hjärnan försökte skydda sig mot det hårda slaget. Det var iaf vad som skrev till mig då att kramperna kunde komma av. Tur att du slapp uppleva det. Hoppas det inte är någon bruten tå. :( Men tur ändå att fallet inte togs emot på huvudet och istället på rumpan. Pelles fall togs emot i ansiktet och han slog ut tänder och spräckte läppen, säkert därför hjärnan begövde skydda sig själv.

Skickar krya på dig kramar till Mr. Sniffles och hoppas att han får lite pesilja och iven gurka som plåster på såren.

#10 Ja, jag kände mig lättad på samma sätt när jag fick veta att det hänt andra, så jag förstår dig. Jag fick väldig panik själv när min gris var så panikslagen och hoppade över kanten andra gången. Det är en väldigt läskig syn, det där beteendet!

Man hör inte så mycket om sådana här fall, men sist jag frågade om det på forumet så var det ett par som hade erfarit något liknande med sina marsvin. Det är inget som man som människa kan förhindra, det bara händer liksom. De uppfattar något som vi inte uppfattar.

Skönt att Mr. Sniffles mår bättre nu i alla fall och jag hoppas att hans skador läker fort!

Det kan vara så att de uppfattar något som skrämmer dom. Men de här exemplen nedan tror jag inte att det berodde på det. De andra borde reagerat då.

En hane fick panik upprepade gånger, under ett par månader. Hans burkompis blev inte rädd. Han var lugn och mest blev irriterad och sur på sin panikslagna kompis.

Ett annat exempel var en hane som nyligen förlorat sin burkompis. Den hanen satt mitt bland flocken, men förstås med galler runt om. Så han hade kontakt, men ändå inte. Han fick panikattacker ett par gånger och inte heller då reagerade någon annan. Han fick nästan omgående en ny kompis och sedan slutade panikattackerna och kom aldrig tillbaka.

En hona som gick med en flock på 6 andra honor. Blev helt ifrån sig och kastade sig fram och tillbaka i buren. Det hände ca 4-5 gånger under några veckors tid. Ingen av de andra hade panik, men det förstås skapade en oro bland dom. Men det var mera just på grund av den honans beteende.

Sen kan det förstås vara olika orsaker från fall till fall. Men jag tror att deras panikångest kan utlösas av stress och oro av olika slag.

Ja, visst är det väldigt tråkigt att se. Det verkar inte heller vara något man kan göra för att hjälpa och lugna dom när dom har en panikattack. Då är dom "inne" i sig själva och bara flyr från allt.