Jag ser väl egentligen inget problem med att ta en enstaka kull om man är väl påläst och behåller alla ungar eller smidigt fixar goda hem åt dem även om man haft marsvin väldigt kort tid. Däremot finns det massor av tråkiga exempel på när folk börjar "avla" intensivt bara något/några år efter att första marsvinet införskaffats det brukar ofta sluta illa inte alltid men men oftast som det verkar. Det är ett problem som är väldigt svårt att lösa tror jag eftersom dessa nypåkomna avlare ofta brinner för sitt nya intresse och har svårt att se att de snart kommer att drunkna i osålda hanar… vilket de oftast gör och ledsnar…

Så mitt tips är att man bör ha ett antal marsvin i många år innan man får för sig att börja föda upp och att man under den tiden tänkt igenom detta noga. Orkar man ha 5-6 marsvin i en hel marsvins livslängd har man större förutsättningar för att orka med att att vara uppfödare annars kan man väl inte veta hur man reagerar på att behöva mocka burar dagligen, kånka hem mängder av spån och mat, betala veterinären och annat som marsvinen behöver, stå ut med att alla ungar inte blir sålda genast, uthärda toxicosdöden och slita med allt det arbete det innebär att hitta goda hem till sina salu djur.

#1 men när man får en kull kommer det då oftast mer killar än tjejer?

#2 Man kan ju aldrig veta vad som kommer i kullarna. Det föds ungefär lika många honor som hanar möjligen ett litet överskott på hanar.

Det jag menar med att man lätt sitter där med en massa osålda hanar beror på att det av någon konstig anledning är så mycket lättare att få honor sålda. Nu har jag fem hanar till salu för några veckor sedan annonserade jag ut 11 djur, vips såldes de tre honorna och jag hade lätt kunnat sålt tio till men bara tre av hanarna har hittat nya hem. Så är det alltid.

#3 okej. tack så mkt för att du svara!

Ja det är väl som du säger. Marsvin är både lätta att skaffa, hålla (det går utan större problem - annat än för marsvinen då… har väldigt många marsvin på liten yta) och para. Det är ju dessutom billigare att ha marsvin än hund och häst.

Jag kan bara hålla med #1 i det hon skriver. Det är inte så ovanligt att folk som går från 2 marsvin till uppfödning på flera kullar om året och många avelsdjur på väldigt kort tid - också väldigt snabbt lägger ner.

Min egna tanke om det hela är att om man börjar föda upp marsvin när man haft marsvin ett tag så är man inte lika "nyförälskad". Förhoppningsvis tycker man fortfarande om marsvin när man haft dom i ett par år, men jag tror att man då hunnit skaffa sig en större förståelse för djuren och också har en lite mer kontrollerad kärlek till dom, liksom man förstår "skitgörat" som att städa burar, betala dyra veterinärbesök och tvätta vattenflaskor eller vad man nu tycker är värst.
Själv kan jag bara säga att efter att jag tömt marsvinsburar i 10 år är jag väldigt säker på hur många burar jag vill ha, eller hur många burar jag inte vill ha snarare haha. Och efter det anpassar jag antalet marsvin också.
I ett par månader är det väl inga problem att tömma 6-7 burar men har man snabbt gått från en bur till 6-7 stycken så tror jag att man efter ett tag kan börja inse att det inte är så jättekul att ägna så mycket tid åt smutsigt spån.
Så min åsikt om vad som krävs innan avel är väl mest att man är medveten om att man klarar av att ta hand om marsvinen hela deras liv och att man till fullo har förstått innebörden av att sköta marsvin i 8 år - något som jag inte tror att man kan ha gjort efter ett år med marsvin.

Jag tycker nog inte att det är en bra idé att sätta igång och ta kullar under sitt första år med marsvin. Marsvin lever ändå bra länge så det finns ju faktiskt ingen brådska. Om man är så engagerad och påläst som man bör anse sig vara innan man tar en kull, så skadar det knappast att vänta ett år till.

Jag instämmer med #1 och #5. Jag förespråkar definitivt att man skaffar god erfarenhet av arten och läser på innan man avlar. Ett år minst, skulle jag säga. Inte enbart för att lära känna arten, utan även för att känna på hur det är att ha vuxna marsvin(en majoritet av nybörjarna brukar ju börja med just ungar). Det tycks vara relativt vanligt att folk tröttnar så fort alla marsvinen är vuxna. Har man ett så skört intresse att det bryts så lätt, tycker jag inte att man ska ge sig in på att avla eller ha marsvin över huvud taget.

Sen så går ju inte marsvin att jämföra med hundar och hästar på något vis. Inte nog med att de större arterna är dyrare att köpa och äga, samt kräver mer arbete av ägaren(dessa kända faktum leder till mer planering från ägarens sida), de har också en annorlunda "avelscykel". Jag är inte alls haj på hundar och hästar, men hundar kan väl få sin första kull vid 2-5 års ålder och hästar betäckas första gången mellan 3-15 års ålder. Ingen stress för de som äger häst alltså och nybörjare på hundar(som väl oftast köper en valp?) hinner också automatiskt lära känna arten innan de börjar. Marsvin har en tidsbegränsning tätare inpå och växer upp mycket fortare.

Lämpligare kandidater för jämförelsen är väl övriga smådjur som ligger ungefär jämlikt i prisklass och skötsel, exempelvis kaniner. Ser man på den arten är den oseriösa/snabba aveln ungefär lika vanlig. Kanske beror det på att dessa arter har allmänt lägre status(p.g.a. prisklass, skötsel, att de ses som "barndjur", att de inte varit tamdjur lika länge som hundar och hästar, o.s.v.) och därför uppfattas som mindre komplexa än de är. Utöver avelscykelns press, vill säga.

Nu känns det som att det blev lite luddigt.. men hoppas att ni förstår min tanke. Jag föder inte upp själv, men man har ju skådat ett och annat ändå..

#1 & 5 intressant att höra, jag delar den uppfattningen.

#6 Jag tycker nog att djurarterna går att jämföra med varandra på den premissen att samtliga är sällskapsdjur som hålls av människan av olika orsak, orsaker som i vissa fall troligen grundar sig i likartade behov/intressen etc. av människan. Kanske var jag otydlig, men min tanke med att referera till hund och hästvärlden var inte att jämföra djurarterna i sig med varandra utan människans bakomliggande handlanden för respektive djurart med varandra. Den gemensamma nämnaren när det rör avel för respektive djurart är ju människans syfte och behov, därmed tycker jag en jämförelse är högst aktuell, dock säger inte detta att eventuella samband finns/inte finns.

Visst man skulle kunna stryka ordet marsvin i sammanhanget och skriva smådjur istället, då jag också har den uppfattningen att det ser likadant ut för de flesta smådjur. Men jag tänkte i detta fallet nå just represententer för marsvin.

Nu blev ju detta lite OT, men jag tror som du att det handlar om att smådjur värderas lägre i samhället inom flera olika områden (bl.a ekonomiskt) vilket bl.a. leder till en lättillgängligare avel. Det är just detta jag intresserar mig för, bakomliggande psykologiska processer som driver människan i hennes uppdelning av omvärlden och verkligheten, hennes tendens att dela upp hela sin tillvaro i hierarkier. Nu hör ju kanske inte det heller så mycket till tråden…

Jag tror att det finns flera anledningar till att många oerferna marsvinsägare börjar föda upp. Marsvin är söta, och man tänker att några till eller från knappast gör så stor skillnad i tid eller kostnader.

Om man jämför med hästar och hundar, kommer man lätt på skillnaden att större djur kräver mer ansvar, inte bara för att de lever längre och tar mer plats. Hundar och hästar måste dresseras, och i en okunnig persons händer kan det spåra ut. En stor hund som ingen har kontroll över eller en häst som saknar respekt och tillit för människor kan rentav bli farliga, medan marsvin snarare reagerar med att bli skygga. Dessutom tar de inte lika mycket plats, kostar inte mycket att köpa eller ta hand om (om man bortser från eventuella veterinärkostnader) och passar bra också för små barn i och med att de är så snälla.

Själv har jag haft marsvin i ca åtta år, och tror att jag har tillräckligt med erfarenhet. Om jag bestämde mig för att ta en kull skulle jag ändå se till att jag har möjlighet att ta hand om några av ungarna ifall jag inte hittade lämpliga hem åt dem.

Jag tycker inte att det första man ska göra när man skaffar marsvin är att ta en kull. Först behöver man en uppfattning om vad det innebär att vara marsvinsägare, vilka riskfaktorer det finns med avel och vad man gör om lämpliga köpare inte dyker upp. Att någon tar en kull och behåller alla ungarna ser jag inte egentligen något fel i. Fast om personen föder upp kull efter kull och till sist börjar dela ut ungarna för att hen "måste bli av med dem", då har det gått för långt och personen är oansvarig.

Någon erfarenhet i år går inte att säga, man måste bara veta att man klarar av det och känna efter två gånger om det här nu är en övergående vill-ha-fas eller någonting man tycker är en bra idé även när marsvinen föds, växer upp och ska flytta hemifrån.

Jag tänker ta min första kull iår och då kan jag tillägga att jag har haft marsvin sen 2006 och läst mycket om marsvin (böcker o på internet) i flera år innan dess. Man måste verkligen tänka efter innan man tar kullar, man har ansvar för de små liven! Se till att de får en bra start, hitta passande hem eller behålla dem själv. Och ett marsvin kan bli upp till 8 år.

Puttar upp en gammal viktig tråd.

Det ser ut som att jag råkade hamna på ett litet sidospår sist. Det berodde mest på att det mesta redan var sagt om huvudfrågan och jag inte behövde tillägga mycket där. :-)

Vill dock förtydliga mitt tidigare inlägg #6 här. Ett års erfarenhet är då ett absolut minimum jag brukar ställa fram, men inte alls något jag rekommenderar då jag egentligen inte tror att den tiden räcker för att få ordning på tankarna och förbereda sig ordentligt för sin lilla avel. Och ett års erfarenhet är absolut inte tillräcklig planeringstid för en större uppfödning. Idealiskt hade det varit som #1 säger; att man har 5-6st marsvin många år innan aveln och att man planerar den nästan lika länge. Men tyvärr är många betydligt otåligare än så och ett-två års tid blir då det minsta jag "begär".

#10 Bra att du puttar upp! :) Det kan säkert vara flera som tar lärdom av denna tråd.