Vad är det för behandling? Hur mår hon i övrigt, verkar hon påverkad av sjukdomen just nu?

Jag skulle låta henne somna in, hon har levt långt & lyckligt liv. Personligen skulle jag inte klara av ovissheten om hon har ont eller ej… Styrkekramar vad än du väljer!

Behandlingen består av att man låter dem sola i uv-ljus och att man ger dem mjölksyrad kalk. Metacam om det behövs. Jag har kontakt med en tjej som behandlar sin satin och nu är satinen så bra att hon har kunnat sluta med smärtstillande men det har varit en lång väg. Om man slutar med behandlingen så kommer sjukdomen tillbaka så man måste fortsätta att behandla. Risken är att det bildas urinstenar av kalket men det är den enda biverkningen jag känner till än så länge.

Jag vet inte om hon har ont nu, det är det som är så jobbigt. Hon verkar ha det ibland men så nästa gång jag kommer ner så är hon som vanligt och poppar runt. Detta gnager i mig hela tiden och om jag tänker endast egoistiskt så känns det nästan som att jag vill ta bort henne redan nu, bara för att slippa oron.

Hade det inte varit för att jag mår så dåligt av detta så hade valet varit enkelt och jag hade behandlat henne men jag har redan nu ont i magen varje gång jag går ner till djuren för att jag är så rädd att sjukdomen ska bryta ut närsomhelst. Det är därför beslutet att avliva är så svårt, eftersom det faktiskt finns en behandling som kan göra henne smärtfri när sjukdomen väl bryter ut.

#2 Tack. Det är just ovissheten som gnager i mig, att hon kanske ha jätteont men inte visar det för mig

Ja det är svårt. Fyra år är ju egentligen ingen ålder för ett "vanligt" marsvin, satin däremot… Jag vet inte riktigt. Jag kan inte riktigt säga hur jag skulle göra heller, jag har aldrig haft någon satin och varit i din situation. Jag har ingen erfarenhet av hur ont de kan ha av det heller, även om jag förstår att det måste orsaka en hel del smärta.

Men jag tror att jag nog inte skulle ge mig in på en behandling på en äldre satin som Nellie. Hade hon varit yngre kanske det hade funnits mer tid att vinna liksom (å andra sidan är det kanske värre om de visare satinsymptom i ung ålder). Det känns inte så kul att behöva mata ett fyraårigt marsvin, som mått bra hela livet, med smärtstillande för att få det att klara något eller några år till.

#4 Det är lite så jag tänker också, att om hon hade varit yngre.

När jag fick hem henne vid 2,5års ålder var hon i ett gräsligt skick och vägde 450g för lite, bara skinn och ben. Det känns som att hon har lidit tillräckligt.

Och så läste jag precis i chirpingtråden om chirpande satiner. Nellie chirpade häromdagen, har aldrig hört henne göra det tidigare och det känns som lite mer än ett sammanträffande.

Usch, jag vill inte vara med om detta! Förbannade satinsjuka :'(

Jag läste en uppdatering om satinen Wilma(som jag antar det är du talar om ang denna nya behandling?)… hon slutade ju med metacam i september efter ett års daglig behandling. Men nu läste jag att hon i november var tvungen att börja igen pga nya smärtor. Ev. urinsten?

Det finns alltså inga garantier till att den här behandlingen skulle hjälpa. Ja, det verkar ha gett någon förbättring i nämnt fall, men frågan är om denna gris Wilma någonsin kommer att sluta kunna gå på metacam ändå. Jag måste säga att jag är tveksam till metoden.

Det är en mycket långvarig behandling, så man bör nog tänka både en och två gånger innan man ger sig på det. Sitter man där som ägare efter flera månader och inser att allt varit i onödan, kan jag tänka mig att man blir rätt knäckt.

Men å andra sidan, om man avlivar utan att behandla kan det ju hända att man istället sitter där och undrar(i all fortsatt evighet) om en behandling kanske hade hjälpt ändå… för den kan ju trots allt verkligen göra det. Det har ju hållt t.ex. Wilma vid liv i ett extra år.

Det finns nog inget rätt eller fel i den här situationen… det är helt enkelt upp till dig. Jag skickar styrkekramar! Det här måste vara fruktansvärt svårt.

Fy vilken sits :( Men ett dött djur lider inte. Kan tänka mig att metacam inte kan vara det bästa för magen heller. Mitt ena sto är 19, ska snart fylla 20. Som alla skimmlar(vita hästar) så har hon börjat få tumörer. Mina val är att låta henne gå igenom en jobbig op. Och med största sannolikhet kommer de komma tillbaka, eller… Så låter jag henne vara. I dagsläget är hon pigg och glad, äter och håller hullet och vill mer än gärna ut i skogen. Den dagen jag ser att hon inte mår bra tar jag bort henne. Det är hårt att vara djurägare men efter allt det de ger oss så är vi skyldiga att tänka på dem och hur en ev behandling kan påverka dem. Hur du än gör så skänker jag dig många styrkekramar!!

Om hon var min skulle jag låta henne somna in istället för att ge henne smärtstillande resten av livet och fixa och trixa med metoder som det inte finns absolut belägg för att de fungerar. Fyra år är bra jobbat för en satin.

#6 Ok :-( Då är nog inte behandlingen aktuell för Nellie känner jag. Svarar lite allmänt nedan, kan inte få mellanrum. Visserligen hade jag kunnat börja med behandlingen innan sjukdomen bryter på allvar men då kommer vi igen till att jag troligen inte kommer att klara den ständiga oron. Idag känns hon som vanligt igen men jag har ändå ont i magen för jag vet inte om hon har ont iallafall. Jag funderar nu till och med på att låta henne somna innan symptomen syns ännu mer för något är helt klart fel :-(

Jag lider med dig =( Gör det som känns rätt för dig och vad du tror skulle va det bästa för Nellie.

Hade jag varit i din situation hade jag valt avlivning, även om det är jättesvårt att skiljas från sin älskling =(

Jag vet att du kommer göra det som är bäst för er båda två =) Det märker jag på hur omtänksamt du skriver om din lilla gris =)

Styrkekramar från mig och alla djuren här hemma!

Tack för alla snälla ord och kramar! Det betyder mycket att ni inte tycker att jag är något monster när jag funderar på att låta henne somna in.

#7 Det är så jag tänker i vanliga fall, att ett dött djur lider inte, men det är svårt när man väl står där med sitt eget djur.

Jag hoppas att din lilla pålla har många år kvar. De kan väl ha de där tumörerna rätt länge så länge de inte sitter i vägen (frågetecken(

Jag kommer nog att ge henne helgen, om det inte händer något som gör henne akut sämre, och riktigt skämma bort henne och samtidigt ta farväl. Det kommer bli fruktansvärt tomt utan henne, hon är en sådan liten gris som jämt syns och om man inte skulle se henne så ser hon till att man gör det. En riktig clown som aldrig blivit vuxen

#det är lätt att stå på andra sidan och ge råd men när man väl är där så är det minsann inte lätt :( Ja, hon kan finnas i många år till. de som jag känner sitter inte i vägen, och hon är precis som vanligt. Pigg o glad som en treåring :) Men du måste själv känna att du har valt ett rätt beslut. Och som du skriver här känns det som att du innerst inne redan bestämt dig…

#12 Jo, innerst inne har jag nog det, samtidigt som jag inte vill se. Såg första tecknet för två veckor sedan och har ändå inte åkt till vet. ännu men sen så blir hon ju bra igen och då är det ännu svårare. Idag hängde hon över burkanten för att få godis och var precis som vanligt och igår skrek hon bara jag funderade på att ta i henne :-( Det hade varit mycket lättare om jag hade hittat henne liggande i typisk satinställning eller sett henne hoppa grodhopp för då hade jag vetat helt säkert att det var slutet

Hur har det gått idag? Hur mår nellie?

Vid frukosten stod hon på bakbenen och sträckte sig men jag plockade inte upp henne för att se hur hon reagerade. Att hon stod på bakbenen borde ju betyda att hon inte hade ont just då iallafall :-) Sedan har jag inte varit hos dem men ska ner snart så får se hur hon mår då.

Det låter ju bra :)

Igår kväll var hon helt som vanligt :-D Stod upp på bakbenen för att bli upplyft och få ut och kuta på golvet. Inte stel alls och hon känns även stabilare i kroppen. Jag hoppas att det bara var något tillfälligt men det är nog bara en tidsfråga innan det bryter ut på allvar. Jag är iallafall jätteglad över att hon mår bättre och jag hoppas att hon får göra det länge nu!

:)

Så skönt att hon mår bättre igen!

Jag skulle nog precis som du avliva ifall sjukdomen bryter ut "på riktigt" faktiskt. :-( Det är ett riktigt tufft beslut att ta, men behandlingen är så pass osäker.

Jag förstår att oron måste vara outhärdlig, men det kanske är mer värt att testa med behandlingen i förebyggande syfte ändå? Jag har lättare att föreställa mig att det kan förhindra att det bryter ut öht, än att det kan återställa skadan som redan skett.

#19 Jo, det kan vara ett alternativ att börja redan nu med behandling. Risken är ju att hon får urinsten men det problemet får jag ta då i så fall. Känns som att det spelar inte så stor roll om hon får avlivas pga satinsjukan eller urinsten, resultatet blir ju ändå detsamma :-(