Jag kan inte låta bli att undra var de får sina djur ifrån. Vilken seriös kennelägare säljer en valp till dem? Har de köpt marsvinen i en djuraffär eller har de köpt vuxna marsvin av en privatperson? För ingen seriös marsvinsägare kan väl ha sålt marsvinsungar till dem? Eller kan det vara så; att de vuxna i den familj du berättar om är så bra på att intala dem som sålt djuren att de (köparna) ska ge ett gott och tryggt hem åt hunden, marsvinen eller vilket stackars djur det nu gällde?

Det är tråkigt att höra om att det blivit flera djur som fått flytta in och ut i det hem du berättar om. Det enda lilla ljuset i mörkret, som jag ser det, är tanken på att dessa djur förhoppningsvis får ett bättre hem på nästa ställe. Men sorgligt är det och jag förstår att du blir förbannad.

Jadu, jag har ingen aning. Grisarna köpte de på djuraffär iallafall, så mycket vet jag. Sen verkar ju personen som världens snällaste och gulligaste i vanliga fall. Alltså, personerna som köper djuren är vuxna själv så.. De borde väl vara bra på att övertala eller så är de som säljer djuren knäppa i huvudet dom med.

Ja jag tycker också att det är jättehemskt. (Hemskaste var nog ändå den andra hunden de skaffade förut som hade varit en gatuhund i något land förr, som om inte han hade haft nog med jobbigt i sitt liv liksom…:( )

Jo det är det enda jag kan se också och jag hoppas verkligen innerligt att de har det bättre nu. Egentligen borde dom inte få ha djur, men man kan ju inte direkt hindra dom tyvärr :(

Det som stör mig sjukt mycket är att personen för ca en vecka sen pratade med mig om hur underbara husdjur de är och att de gosade med dom hela tiden. Att de hade ett marsvin på varsin axel och sånt.

Har de haft djuren uppe i ansiktet skulle de märkt för länge sen om de var "allergiska", inte så fort de ska skaffa en hundvalp -.-

Det är inte mycket som kan göra mig så sur som sånt här. De triggar bara igång min önskan om att starta ett omplaceringshem för djur mer.

Jag känner igen det där. jag har bett flera av mina vänner fara o flyga för att dom behandlar djur på det sättet. Jag tycker skaffar man sej djur så har man skrivit på ett livstidskontrakt med det djuret o man gör inte bara sej av med det för att det var inte roligt.

Hunden var säkert "jobbig" det var därför det inte var roligt att den inte var "perfekt" från början.

Jag hade en kompis som skaffade en valp som hon sålde vidare 4 dar senare för en var jobbig och den hade sprungit i kull hennes son på 2 år några ggr. Men det är ju för he….e en bebis som inte har en aning om rätt o fel.Denna person vågar knappt prata med mej idag sen jag idiotförklarade henne.

Tyvärr är ju inte den siste idioten född än. :(

Blir så ledsen när jag hör såna historier o tittar på annonssidor där folk "ger" bort sina djur för dom har tröttnat

Nä usch man blir så himla less på sånt här!

Ifall jag hade varit kompis på "riktigt" och inte bara bekanta så hade jag sagt upp kontakten på en gång.

Ursh såg precis en identisk annons på en skänkessida på facebook, personen känner jag inte personligen men vet vem det är.

Två fina "teddy" hanar på 9 veckor, såg på personens sida sedan att de hade (eller kommer?) skaffa hundvalp.Dessa två var det iallafall en som erbjudigt sig att ta hand om.

Tycker så synd om djur som får flytta så mycket och bara är välkomna i det nya hemmet under så kort tid. HATAR när folk skyller på allergi när de inte ens har det

Jo det är samma som den jag menar.

Ja det är väl snarare pet, då de kommer från djuraffär.

Hemskt att de ska behöva flytta så mycket i så ung ålder.. :/ Och att skylla på allergi är ju bara löjligt. Personen i fråga kan inte ha det när hen tidigare har haft marsvin och kanin osv. Tydligen är ju hen allergisk mot en hund men inte den andra också -.-

Ända från början, när jag började söka fakta om marsvin och så småningom hittade MiF har jag stött på engagerade och väldigt djurvänliga människor. Marsvinsägare, som har lång erfarenhet och umgås här eller IRL med andra vettiga marsvinsägare är som en liten klan av djurvänner i Sverige. Det är krångligt att hitta information om marsvin om man inte vet var man ska börja. Och det är kanske lika bra när det gäller normalfuntade vuxna, som vill köpa marsvin. För man måste anstränga sig. Det tar tid. Uppfödare berättar gärna och entusiastiskt om hur ungarna ska skötas. Man kan fråga hur mycket som helst. Och så anser jag att det ska vara. För då har man möjlighet att tänka igenom beslutet att skaffa husdjur.

Det får aldrig vara ett spontant beslut, för att djuret "ser gulligt ut". Som förälder har man ansvar för vad ens barn tar sig för med familjens husdjur. Ingen seriös marsvinsuppfödare säljer sina djur till någon som inte verkar villig att ta hand om djuret och ge det ett bra hem på lång sikt.

Det spelar ingen roll vilket djur det handlar om. Alla små liv, som någon köper/tar emot gratis, har samma rätt till ett gott djurliv. Hur är de vuxna människor funtade som inte begriper det? Och vad värre är; vad lär de sina barn om omsorg, ansvarstagande och tålamod. Hur ska dessa barn få lära sig det fina i att vara snäll mot dem som är små och beroende av en?