Förstår dig fullständigt! Det finns inget perfektare djur än de söta små grisarna.

Vad hade du tänkt dig för nya marsvin? Jag har nämligen en super söt sheltie hona till salu. :)

#1 Det glädjer mig att höra och det värmer! :) 
Jag har ju fastnat totalt för self/nonself och english crested i grey, grey tan, agouti samt argente-"skalorna". Med andra ord - har blivit lite utseendefixerad. 

Hur ser din flicka ut? :)

#2 Finns nog många som känner samma sak som du och jag gör. :)
Jaha, vad roligt att du hittat något som du tycker om i alla fall.

Skickar med en bild.
Hon är född 2012-09-17, så bara barnet än. :)

Jag upplever exakt samma sak. Jag har tio marsvin, och de flesta som får reda på det tycker att det är helt bisarrt. Jag tycker inte om att prata om mina djur med främlingar, eftersom jag är så less på att försvara mitt antal djur. Nya kollegor på jobbet tex, kan fråga mig om alla mina djur har ett eget namn? Om de jämt springer helt fritt på golvet och bajsar överallt? Osv, och jag blir uppriktigt förbannad. Jag tycker det tyder på hur otroligt låg status marsvin och smådjur överlag har. Det är ingen som frågar hundägare om deras hund har ett eget namn! Det är många runt mig som tycker att jag är en samlare, och har reagerat negativt på varje nytt djur sedan typ det tredje. Jag förstår inte vad det är som får folk att tro att de har rätt att se ner på min hobby? Eller vad som får dem att tro att jag inte kan sköta min hobby. På den frågan brukar de bara svara "fyra/fem/sex/sju/åtta/nio/tio är för många"… För många för vad? För dem? Ja, förmodligen. Men jag tycker att tio är bra för mig. Jag kan till och med tänka mig fler. Men då får jag väl börja säga att jag är uppfödare eller nåt, så jag har ett alibi. Ursäkta galla-kaskaden. Men precis som TS är jag helt less på det här.

#3 Åh, hon var ju ljuvlig. Vad är hon för färg? Kan jag skymta något chokladaktigt?

#4 SÅ tråkigt verkligen.. Jag upplever samma sak nu och då har jag som sagt "bara" fyra stycken här hemma. Vad sjukt att man blir bemött så egentligen, "har de ett namn?" Som marsvinsägare (eller djurägare i största allmänhet) blir man ju helt stött :S Det ironiska i det hela är att de flesta som på ett negativt sätt påpekat mina marsvin verkar änddra uppfattning när de väl träffar dem. Då är marsvinen plötsligt väldigt söta och roliga att titta på. Om man inte har kunskaper om djuret borde man ju verkligen inte döma ut det :/ Sedan det självklara med att vi alla har kärlek till olika djurarter (eller som vi på MiF, vi delar verkligen samma kärlek, haha!).

#3 Åååh herrejösses så söt! Vilket charmtroll!

TS, jag känner igen mig i dina tankar. Har man plats, tid, engagemang och ekonomi till det så ser jag ingen anledning till att "nöja sig med bara fyra" - och med det menar jag att vill man ha fler så ser jag inga hinder!

Som du själv säger så är det inget "konstigare" intresse än något annat intresse som t.ex bilar, motorer osv, förutom det faktum att det är liv det handlar om och att det därför kräver ett gediget intresse som inte ger med sig efter ett par månader.

För mig personligen finns det dock en gräns. Jag har just nu en hund, tre hamstrar och tre marsvin och det är stopp på djurintaget nu, känner inte att jag får riktig kvalitétstid till alla ens som det är nu :P Dock är det något jag kan prioritera så att säga.. tid är ju en prioritetsfråga.

Något jag märker med flockdjur är att det är svårt att sätta "stopp" på flockantalet.. jag som har tre marsvin har länge tänkt på ett fjärde marsvin. Just för att man ser vilken glädje dom har av varandra och jag inbillar mig att med en fjärde skulle dom ha ännu mer stimulans och utbyte av varandra. Så behöver det självklart inte vara, men det känns iallafall så.

Man vill att ens djur ska ha det bästa av det bästa..

Sen känner jag även tvärtom, för min egen skull alltså.
"Less is more" är något jag känner igen mig i ibland. Att ju färre djur man har desto mer kvalitétstid får man med varje individ. Trots att jag ibland suktar efter fler.. Lite konstigt kanske! :P

Sen undrar jag lite om det inte är så att man får för mycket av det goda och tröttnar lättare ifall man har ett större antal djur? För mig har det nämligen känts så ibland.. det blir liksom så många att ta hand om att det helt enkelt blir "för mycket av det goda".

Ingen som känner igen sig i det kanske..

Ja, hur som, jag har också tänkt en del kring djurantal och sådant vilket kanske märks!

#5 Jag fick hjälp här inne på Mif, och då skulle hon vara sepia/white. Men nu när hennes päls vuxit ut så är hon grå. Men huvudet är fortfarande samma färg :)

Jag är inte så duktig på färger än så kan inte säga så mycket mer. :)

#6 Ja hon är bedårande! :)

#6 Men precis, känner man själv att man inte får tillräckligt med tid till varje individ så är det ju en mindre bra idé att skaffa sig fler. Som du säger, tid måste finnas för var och en av dem :) Jag kom på mig själv med att känna att jag har mer tid att ge än vad jag kan, haha! Med det menar jag att jag pysslar väldigt mycket med mina pojkar och att de faktiskt måste ha tid för sig själva också. Insåg då att jag vill ha fler grisar att ösa kärlek över, för jag har mer tid. Det kanske inte är så himla kul för en enda gris att sitta i mitt knä medan jag skriver hemtenta, det kan ta några dagar ;) 

Tack för tankar, det uppskattas!

När jag återupptog mitt marsvinsintresse började jag med ett marsvin. Det vuxna folket runtomkring mig sa inte så mycket, men man märkte på reaktionerna att de tyckte att det var ett barsnligt djur att skaffa.

När jag ett tag senare köpte ett marsvin till reagerade folket med "Va.. ska du ha TVÅ nu?" Eftersom man hade en lag att backa upp sitt beslut med accepterades det av folket.

När jag sedan tog hem 3 marsvin till tog acceptansen stopp, och där slutade jag dela med mig om mitt marsvinsliv till andra, förutom en vän som ännu finns kvar och lyssnar intresserat trots att hon inte delar mitt intresse, precis som jag lyssnar intresserat när hon pratar om sina intressen som inte jag delar.

Idag föder jag upp marsvin och har för närvarande 12 stycken hemma, varav 2-4 är dräktiga just nu. Jag har lärt mig att släppa tankarna och oron om vad andra ska tycka, och det beslutet är ett av de bästa jag tagit i mitt liv.

I början skrev jag väldigt mycket på forumet. Jag frågade vad andra tyckte jag skulle göra. Jag kontaktade erfarna uppfödare och marsvinsägare privat och frågade vad de tyckte jag skulle göra i olika situationer. Och det blev bara svårare och svårare eftersom alla tyckte olika och jag visste inte vem jag skulle följa för att inte anses som oseriös i de andras ögon.

Just det där laddade marsvinsordet "oseriös" är en plåga för de som väljer ett marsvinsliv med fler än 2 marsvin.

En kväll med ångest som vanligt över vilket beslut jag skulle ta slog det mig. "Vad sjutton håller jag på med?" Jag är en vuxen människa, jag kan ta egna beslut. Det här är mina marsvin och ingen annans. Självklart kan jag be om råd när jag behöver det, men i slutändan är det jag som bestämmer vad som är bäst för mig och för mina marsvin.

I samma sekund jag tog det beslutet blev det plötsligt helt otroligt roligt att ha marsvin.

Så länge marsvinen har gott sällskap av andra marsvin, bor i lagliga burar, får rent i buren regelbundet, har tillgång till hö, friskt vatten, grönsaker och eventuellt behövande kraftfoder, och deras ägare har råd med veterinärsvård så ska övriga världen ge blanka *passande svordom* i hur många marsvin folk har.

Mer marsvin till folket, och mindre ångest över vad andra tycker.

Wheek wheek!!

_Charlie Vet du? Det är precis så jag tänker göra. Nu släpper jag det. Klart jag ska ha fler marsvin. Tack för att du fick mig att komma till insikt, det gick mycket fort och var inte svårt. *sneglar lyckligt på mina pojkar som mumsar hö tillsammans*

#11 Det är en härlig känsla, inte sant? :) Det är hemskt lätt att fastna i det tänket att "vad ska andra tycka?", speciellt när man hänger på mif för här tycker de flesta både stort och mycket.

Jag har inte sett några tendenser till att dina marsvin skulle ha det dåligt eller skulle må dåligt av att dela sin matte med fler grisar. Alla grisar behöver inte heller sitta i knät en timme om dagen för att må bra. De flesta av mina marsvin uppskattar en timme i lekhage bra mycket bättre än en timme i mitt knä. ;)

Ett tips är dock att du satsar på ett honpar om du vill utöka marsvinen. Trots att det gått så bra med herrarna nu skulle jag inte råda dig att stoppa ner fler pojkar i gruppen. ;)

Jag startade med 2 marsvin, har nu 6 st hehe Har fått frågan många gånger: Vad ska du med alla till? Kostar inte det mycket att ha så många? Vad gör du med dem`osv.
Men jag skakar bara av mig det. Det är mitt beslut, mina älsklingar! :D

#12 Verkligen! Ja, och det är både på gott och ont. Djur- och barnvärlden är ju så - det tycks en hel massa om precis allt :) 

Haha, nu behöver ju inte pojkarna vara med mig och skriva tenta alltid, de får springa mycket på golvet också :D

Nej men exakt, hanflocken är mättad och där ska det inte placeras någon mer. Det är ett honor i en bokhyllebur jag är på jakt efter :)
Har inte letat "seriöst" länge utan mest kikat runt och suktat, däremot har jag väldigt svårt att hitta english crested i de färger jag tycker är helt fantastiska. Har kikat efter SMFs lista, Google samt länkar på andra uppfödares hemsidor. Var är mina damer?

Att icke-djurmänniskor har åsikter när det gäller antalet marsvin, det var det faktiskt länge sedan jag brydde mig om. Tror att det dels beror på att jag numera vet jag ska svara när jag får frågor. Ledordet tror jag är att inte skämmas för marsvinen utan agera som att det verkligen är ett seriöst intresse som inte är något att skämmas för. Jag brukar säga att det är en hobby precis som att det finns många andra hobbys. Lägger man till att man lärt känna många olika människor i olika åldrar via utställningar o.s.v. så brukar det ibland verka lättare att acceptera.

Sen har jag nog slutat bry mig också. Spela roll hur folk ser på mitt intresse, det viktiga är ju vad jag vill.

Men sen finns det en annan aspekt när det gäller att skaffa många marsvin. Vi som hållt på ganska länge nu har sett många, många personer först skaffa många marsvin på kort tid och sen efter ytterligare en ganska kort tid inse att det inte var som de trodde och göra sig av med allihop. Därför brukar jag alltid tipsa om att skaffa på sig marsvin i en lugnt takt. Det är väldigt lätt att känna att marsvin är jättekul och att man vill ha alla tänkbara sorter. ;) Men det är inte säkert att man känner så i längden.

#14 Tyvärr har många raser gått tillbaka. Det finns inte lika många aktiva uppfödare och många raser och färger har blivit ovanliga, vilket är jättetråkigt.

#15 Fenomenet att skaffa på sig för många marsvin för snabbt är tyvärr vanligt. Dock undrar jag, om det händer, och ägaren ser till så marsvinen hittar fina nya hem ist för blir sittandes bortglömda i en hörna, ÄR det verkligen så hemskt?

Tar marsvinen verkligen så stor skada av att byta hem?

Är det så mycket värre än när vi som har en del marsvin möblerar om i våra flockar och byter burar etc?

Jag tror nej.

Jag har skaffat många marsvin på kort tid enligt många, och jag har inga planer på att avverka min avel och sälja alla mina djur.

Men skulle det komma en dag då jag av någon anledning inte vill eller kan ha kvar mina djur längre, då ser jag till att hitta fina hem till dom, och jag kommer inte skämmas. :)

Jo många undrande blickar och kommentarer har jag allt fått i mina dagar. För några år sedan tog jag nog mer illa upp av kommentarer kring antal och ifrågasättanden av mitt intresse. Idag antar jag att jag lärt mig hantera det. Jag kan skämta rätt friskt om mitt intresse, precis som jag förväntar mig att andra kan skämta om sina intressen. De allra flest människor har någonting som de snöat in på - varför skulle det vara mindre konstigt att spendera två timmar dagligen på gymmet än att ha tio marsvin. Tvärtom tycker jag att det ligger en fördel i att ha ett intresse som inte syns. Det står inte "marsvinsnörd" i min panna och jag väljer helt själv med vilka jag vill tala om mitt intresse. Sällan drar jag upp "marsvin" som ämne med nya människor om de inte bett om att få veta mer om mina intressen. Jag säger att jag har marsvin hemma och inte mer.

Med mina vänner pratar jag heller inte dagligen om marsvin, för jag vet att de inte är intresserade. Skulle det vara något speciellt så kan vi förstås prata om det men varken jag eller dom är intresserade av att prata marsvin med varandra. Vill jag prata marsvin så har jag marsvinsintresserade vänner att prata med, och det blir nog mer givande diskussioner. Jag känner inget behov av att dela med mig av varje grej som händer i mitt marsvinsliv med människor som jag vet struntar fullständigt i det. Precis på samma sätt vill jag att mina vänner besparar mig ständiga utläggningar om motorer, fiske och andra intressen. För jag är inte intresserad och det finns en gräns för hur mycket jag kan låtsas intressera mig för någonting bara för att vara en god vän.

Jag vet inte om stolthet är rätt ord för att beskriva känslorna för mitt intresse, jag skäms inte över det men stolthet vet jag inte. Jag älskar mina djur och är himla stolt över dom för dom är så fina och gosiga. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit i avelsväg och för att jag har kunnat visa fina marsvin på uställningar. Liksom att jag hittat fina hem till mina ungar där de glädjer andra människor, det är toppen! Jag mår bra av marsvinen och allt runt omkring och det räcker bra det.

Med risk för att trampa någon på tårna vill jag ändå säga att jag tycker att många (de allra flesta?) djurägare är för bra på att ta illa upp när det gäller deras djur. Självklart är det ens bebisar och man får (bör) älska dom något oerhört. Men det måste finnas en förståelse för att andra inte älskar mina djur. Måste man få så hemskt mycket godkännanden och gillande kommentarer från sin omgivning? Räcker det inte att man själv vet om att man har världens finaste djur och vet att ens vänner och omgivning har respekt nog för en att de accepterar intresset?

Långt och kanske snurrigt, jag är så fruktansvärt förkyld och febrig, säg till om något är oklart så kan vi reda ut det utan att bråka ;)

Jag har också fått min dos av reaktioner från utomstående. Ibland negativa, ibland positivt nyfikna. De senare är förstås roligare att handskas med.

Den vanligaste följdfrågan när jag sagt hur många marsvin jag har(7) är nog: "Varför?". Jag förstår, det är lite ovanligt, så jag antar att det är lätt att ifrågasätta. Men när jag svarar att jag "bara" tycker om marsvin brukar få nöja sig. Vissa vill höra att jag är uppfödare(fast det skulle jag inte kalla mig själv) och ibland räcker inte ens det. Det är lite intressant det där… men äsch, vad spelar det för roll hur många man har? Så länge varken jag eller marsvinen tar skada av antalet; ingen.

Men, jag måste inflika att det fortfarande är bra att nå större antal i långsam takt. Som #15 säger; vi som rekommenderar detta har sett många, många som det gått snett för när det gått fram fort. Och dessa är(tyvärr) ofta svåra att skilja från de som faktiskt klarar av en snabb ökning. De flesta är precis lika entusiastiska och seriösa i början, men senare visar det sig att en stor hop hade behövt ta till sig råden. Så av den anledningen önskar jag att alla kunde ta säkerhetsåtgärder, oavsett hur bra det än må kännas i snabb takt. Om man har tänkt ha marsvin så länge, vad är egentligen brådskan?

Detta är nu inte riktat till någon personligen, utan rent generellt.

#17 Alltså, det är ju tråkigt(onödigt) att någon ska nå den punkten öht om det lätt hade gått att förhindra genom att öka långsamt från början. Eller att färre marsvin hade blivit påverkade om man hade ökat långsamt och känt efter ordentligt först.

Det är förstås bättre att bortglömda marsvin får ett nytt hem. Men det hade varit bäst om de inte hade blivit bortglömda från början.

Det är väl också klart att ett byte av hem, med helt nya dofter, rutiner och röster, inte är jämförbart med att byta bur och burkompisar inom samma hem?

Jag antar att jag inte ännu har lärt mig strunta helt i andras åsikter.Grejen är att jag taraldrig upp mina djur i diskussioner, jag har absolut inget intresse av att prata om dem hela tiden, speciellt inte med folk som själva inte är intresserade. Men folk kan vara så j*vla i ens face, o h verkligen tjata om det! Det ska väl tilläggas att alla är inte så, många av mina kollegor kan fråga lite allmännt, hur är det med djuren osv. Men det är just när de hökar över mig, fastän jag säger att jag inte vill prata om det. Men varför har jag så många, varför varför. Och inget svar duger. Jag är rätt privat av mig och det kanske har med det att göra också, jag gillar inte när folk jag inte känner ifrågasätter hur jag lever mitt liv överlag. Vem gör det egentligen, det bara känns som om det händer rätt ofta :/

Jag är lite i samma situation och ca samma ålder också.

Fast jag funderar mest på om jag ska ha 2 eller 3 marsvin  (kanske inte lika stort steg som TS men liknande tankar ^^)

Jag är sjukskriven (och kommer nog vara det ett tag) min kille pluggar mycket och jag känner inte direkt någon här (flyttade till luleå för ca ett år sen), blir ganska mycket hemma tid för mig. Så pyssla, hålla på med svin och gå ut o leta sånt de kan äta skulle vara roligt.

Jag tycker alla sorts djur är intressanta men jag hade svin för några år sen så känns bra att skaffa det igen (och så är de ju så otroligt söt o gossiga! <3)

2# haha min kille tycker jag är för utseende fixerad när det gäller marsvin också x3 Även så är jag nog ganska bred i vad jag gillar. Tydliga mönster, gärna 2-3 färger, föredrar släthår av olika raser (crested, sheltie, nonself, etc) och så klart gulligt utseende är det jag söker mest ^^

#19 Självklart är det bättre, men i alla fall funkar det ju inte så. Idag har jag ingen plan på att förlora min bostad, min inkomst, eller min hälsa inom de närmsta 10 åren. Men sådant händer ju tyvärr utan att man kan rå för det, och när saker händer som gör att man inte kan ha kvar de djuren man hade planerat ha kvar hela deras liv måste man ta det beslutet. Och då hjälper det inte att man skyndade långsamt.

Det jag tycker är tråkigt är att det är ett så stort tabu att sälja sina djur idag att det är skrämmande, eftersom jag är övertygad om att många skäms för mycket för att lägga upp en annons och i stället försummar djuren som får bo kvar, och så ska det inte vara.

Jag förutsätter att alla som säljer sina marsvin, oavsett om det är ungar, gamla, enstaka eller alla, gör det för att dom har en skälig anledning för dom själva, oavsett om anledningen är skälig för mig eller dig eller alla andra, och jag förutsätter också att de väljer hemmen med omsorg.

Jag tror inte att ett marsvin tar skada av att byta hem alls, om vi inte pratar om marsvin som ständigt byter hem och aldrig hinner finna stadga i sin tillvaro.

Det jag vill säga är att idag har jag ingen plan på att avverka min avel på många år, och jag har idag ingen plan på att sluta med marsvinen på iaf 10 år. Och det är utefter den planen jag har idag som jag väljer hur många marsvin jag vill ha. I morgon kanske något händer som gör att den planen måste ändras, och då gör jag det som är bäst för mina marsvin och för min familj. Och skulle det hända vill jag inte bli mer dömd för att jag skaffat mitt antal marsvin på 1,5 år, än den som skaffade 4 marsvin på 4 år.

#22 Fast varken idipidi eller jag har menat att en långsam ökning kan förhindra sådana oförutsägbara förteelser som förlust av bostad, inkomst eller hälsa? Det är inte det jag talar om.

Jag syftar på de situationerna som är mer förutsägbara, det jag gång på gång ser; att en nybörjare tappar intresset efter ett par år, att man går in i väggen för att man tagit på sig för mycket ansvar för fort, att det inte känns lika roligt när antalet helt plötsligt står stilla eller att man hamnar i ett köp-och-sälj-beteende. Då hade en långsam ökning varit till nytta. Det är inte heller bara flyttarna som är problemet med dessa situationer, jag syftar till stor del på andra saker också.

Det känns som att vi diskuterar två helt olika saker?

Det enda jag kan anmärka på i #22 är ditt näst-sista stycke. Någon form av trygghet förloras ju vid varje flytt, annars hade inte ens ett ständigt byte av hem(som du säger är skadligt) varit något problem. Och varje individ reagerar olika. Det är skillnad mellan burbyte och hembyte, det är allt jag säger.

(Lite edit 20:57)

När det kommer till ökning av antalet marsvin under kort tid så förstår jag precis vad ni som skrivit om detta menar. Det är jättetråkigt och ni som befunnit er i marsvinsvärlden under många år måste som sagt ha både sett och hört om ett intresse som slocknat. 

Personligen så känner jag att jag kommer att vilja syssla med marsvin i måånga år framåt och visst, då är det ingen brådska men det har jag inte heller. Jag upplever det däremot onödigt att inte uppfylla en dröm bara för att just andra, menar att jag borde vänta :) 

Tack alla för kommentarer, åsikter & råd. Jag är öppen för alla diskussioner.

Louise förklarade vad jag menade. Det handlar om folk som tröttnar för att det blir för mycket jobb. De råkade ta sig vatten över huvudet. En hel del tror jag inte skulle ha tröttnat om de tagit det lugnare. Eller så skulle de bara haft fem marsvin att omplacera istället för 30.

Och det var verkligen ite riktat till någon specifik i den här tråden eller så. Bara en allmän synpunkt.

#23 Varken du eller idipidi skrev att det ni syftade på rörde sig om specifikt de som nybörjade skaffar för många marsvin för snabbt och sedan landar på rumpan i en ohållbar situation, jag syftar på alla situationer där man tvingas ta ett beslut att sälja enstaka eller alla marsvin. Jag tycker det är samma sak om någon plötsligt måste lägga ner sin uppfödning och sälja alla sina 37 marsvin som någon som skaffat många marsvin till kel plötsligt fått en depression och måste sälja hälften för att orka med resterande, eller sälja alla.

Jag tycker självklart inte att man om man är det minsta osäker ska samla på sig marsvin för snabbt, men jag tycker inte det är någon skillnad på om någon har 2 eller 22 marsvin de tvingas sälja vid en oväntad situation.

Självklart är det en omställning för ett marsvin att byta hem. Självklart är det inte precis samma sak som att möblera om i sin flock. Jag skrev dock "är det så mycket värre?"

Skulle marsvinen ta skada av att byta hem enstaka gånger skulle uppfödare utsätta sina saluungar för skada.

Det skulle också vara hemskt många ägare som utsatte sina marsvin för skada genom att dra med dom runt på utställningar.

Ja, det är en omställning. Det är nya lukter, nya röster, nya händer, ny bur, ny miljö, och nya kompisar. Men lider marsvinen under tiden de vänjer sig vid detta nya? Nej, det gör dom inte. Och när de har vant sig är livet förhoppningsvis frid och fröjd för dom igen.

Men att ständigt tvinga ett marsvin gå igenom den vänjningsprocessen kan jag å andra sidan anse vara skadligt, då det innebär att marsvinet inte hinner känna stabilitet i sin tillvaro, något som är viktigt för både människor och djur att få göra.

Jag har ett marsvin hemma som jag aldrig skulle sälja om det inte vore helt otänkbart att behålla henne, just för att hon har fått flytta omkring som en bebisspruta hela livet. För mig vore det vansinne att inte låta henne njuta av sin stabilitet hon nu bildat sig hos oss för resten av hennes liv.

Jag har däremot inga problem med att sälja ett ungdjur eller en unge, eller för den delen en vuxen gris som inte blivit utsatt för den runtkastningen som andra marsvin har, jag är dock väldigt noga med att poängtera att jag väldigt gärna vill att marsvinet hamnar hos mig om det inte kan bo kvar (om nya ägaren går med på det såklart, jag tvingar inte), just för att om detta skulle hända och marsvinet måste flytta hem till mig och starta om vänjningsprocessen igen, då vill jag veta att det är sista gången marsvinet behöver gå igenom det och inte hamnar i runtkastningshjulet.

Jag vill inte trampa någon på tårna, jag vill heller inte dra igång en stor diskussion om vad som är bäst för andras marsvin, jag vill bara poängtera att allas situationer är unika, och att det döms alldeles för mycket inte bara här på mif utan i världen i allmänhet.

Man ska inte dömma folk på förhand, en dag kanske det är den som suttit och dömt någon för dennes beslut som står inför ett eget tragiskt beslut och riskerar att dömas själv.

Med mina inlägg inte sagt att jag förespråkar "tuta och kör" och "handla först, tänk sen". Självklart ska man tänka igenom sina beslut både en och tre gånger. Men i slutändan är det ändå vi som individer som vet vad vi klarar av, och vad vi är beredda att göra, och det är upp till oss att själva avgöra vad vi gör med våra liv och våra djur. Så länge vi kan ge våra djur det de behöver är vi de bästa djurägarna våra djur kan ha.

Kommer dagen då vi inser att vi inte längre kan ge våra djur det bästa hemmet och det bästa livet för dom, då är det vi som tar besluten om var de ska bo för att få det livet de förtjänar. Det är det som gör en djurägare till en djurälskare.

#26 Väldigt bra sagt, tycker jag.

Diskussioner rörande djur tenderar att väcka starka känslor även om det inte är menat att uppröra sig själv eller någon annan. Vi bara tycker mycket och ibland tycker vi olika :) Det är också väldigt bra att vi tycker olika (om så nu är fallet längre upp i tråden, jag vet inte riktigt) för hur annars hade vi fått alla råd & idéer när vi behöver dem? Bara en tanke.

Självklart kan man inte planera för oväntade situationer. Och självklart finns det många situationer där det är bättre att sälja/omplacera. Som uppfödare blir det dessutom ofta ohållbart att inte då och då sälja vuxna djur och jag tycker inte att det är så hemskt om det görs med eftertanke.

Det jag skrev var "efter ytterligare en ganska kort tid inse att det inte var som de trodde och göra sig av med allihop." D.v.s. man har missbedömt hur mycket jobb det egentligen är med många marsvin och många kullar och helt plötsligt blir det bara för mycket och är inte det minsta roligt längre.

#26 Jag tror vi har missuppfattat varandra båda två. Jag uppfattade dig som att du menade att burbyte och hembyte går att jämställa. Du uppfattade mig som att jag menade att enstaka flyttar är direkt skadliga. (Tillfälligt förlorad trygghet är inte lika med lidande.)

Jag måste också poängtera att man inte ska dra alla marsvin för en kam(att ett marsvin inte tar skada alls av att byta hem, som du skrev längre upp). Jag har en hona här hemma som är/har varit så otrygg i sig själv att jag är bombsäker på att en flytt skulle vara dålig för henne. Och jag är hennes första hem efter uppfödaren.

I övrigt så diskuterar vi som sagt två helt olika saker; oförutsägbara situationer och mer förutsägbara situationer.

Mer än så har jag inte att säga, så jag drar mig tillbaka från diskussionen här.

#28 Ja men visst, i just den specifika situationen håller jag fullständigt med dig. Det är väldigt svårt, om inte omöjligt, att förstå i förhand skillnaden mellan att äga 2 och 12 marsvin. Det skiljer enormt i både tid, plats, arbete och framförallt ekonomiskt.

Jag kan själv känna ibland att jag saknar hur det var att äga bara 2 marsvin, i jämförelse med idag 12. När jag hade 2 marsvin kunde jag erbjuda dom mer lyx, något jag idag inte har råd med mer än enstaka gånger.

Jag kan också bli väldigt avundsjuk på andras marsvin (å mina marsvins vägnar) som kan leva i en enorm och otroligt lyxig bur, något jag också hade kunnat erbjuda 2 marsvin, men absolut inte 12 stycken.

Jag som faktiskt är en av dom som ökat antal marsvin väldigt snabbt har full förståelse för att människor som gör det går in i väggen när de inser att de faktiskt inte alls hade förväntat sig eller velat ha det negativa som medföljer 12 marsvin.

Så ja, jag håller med dig. Skynda långsamt är givetvis ett måtto alla borde leva efter. Men långsamt betyder olika för alla. Om takten 1 marsvin per år känns bra för en person så ska den hålla den farten. Om takten 5 på ett år och sedan är det bra, känns bra för en annan så ska den göra så, såklart. :)

#29 Jag skrev ett svar till dig men det publicerades inte..

Jag förstod sen att vi diskuterade olika saker, och det  var ju bra att vi kom fram till det, och att vi på det stora hela är överrens. :)

Jag tror att många nystartade uppfödare missar att planera realistiskt. Att skaffa fem marsvin och planera ta 2 kullar per år och spara en från varje låter inte mycket, men räknar man ihop det så blir det efter 6 år 17 st matsvin. Och 17 marsvin kräver faktiskt rätt mycket tid och jobb. Det är ju inte kul att redan år 1 inse att man nått sitt maxtak och antingen sluta ta kullar eller sälja djur som man sparat för att avla på.

Jag antar att jag är en person som inte bryr mig så mycket om vad andra tycker om mig. Jag pratar gärna om mina marsvin men inte hela tiden jag försöker hålla igen så inte folk ledsnar på det. På jobbet gillar folk att skämta om marsvinen och eftersom de gör det på ett kärleksfullt sätt är jag med och tramsar lite. De vet hur viktiga marsvinen är för mig och de respekterar det. Möjligen tycker de att de är många och troligen förfasar sig en del övert att jag har så mycket djur i en relativt liten lägenhet men samtidigt tror jag att de tycker att det är lite coolt och att jag är duktig som orkar sköta om så många djur dag ut och dag in. De flesta förstår inte hur jag orkar men de förstår nog inte glädjen i det.

Jag har i andras ögon haft väldigt många marsvin i alla år. Tidigare innan jag var uppfödare och hade 5-7 marsvin var det faktiskt oftare som folk reagerade på att de var många. Nu de senaste åren har jag haft 25-35 stycken (beroende på antal ungar) men bara jag sagt att jag föder upp har de sagt jaha… och ja en sen kommer en massa andra frågor om jag säljer och om alla har namn… och ja ni vet. ;-)

Man får ha så många marsvbin man vill själv tycker jag. Klarar man av det ska andra inte lägga sig i. Marsvin är underbara djur. De gör sig också bäst i grupp det är inte jobbigare att ha sju än att ha bara två men det är kanske svårt för oinsatta att veta.

Oftast när en person skaffar ett gäng marsvin brukar jag inte oroa mig som i ditt fall TS.   Det är många som trivs med att ha en grupp så där lite lagom många marsvin att ägna sig åt.De flesta som skaffar marsvin även de som har rätt många klarar av det utmärkt.

Men det finns fall då jag blir orolig för jag har varit med ett tag nu och sett folk köpa på sig djur i rasande takt och sen dunsa in i väggen och sälja alla lika snabbt. De varningstecken som jag reagerar på alltså i de fall jag tror att det kommer att gå illa i tycker jag följer ett strikt mönster… Faktiskt blir jkag alltid muisstänksam, när folk drömmer om, att starta omplaceringshem. Om, dessa personer dessuitom, plötsligt börjar jköpa både det ena oc det andra m,arsvinet från olika håll och sen avlar på de de "räddat" från Blocket då vet jagm, då är detg påvär uitgfö.

Om ni tycker att texten i #33 är knäpp så är det så. Min katt trampade på datorn och nu funkar inte mycket.