OT Måste skriva av mig
Vet inte vart jag ska börja, kommer säkert bara skriva osammanhängande men måste få ur mig tankarna. Det handlar om mitt marsvin Gangsters akuta avlivning. Jag visste att det kunde vara kindtänderna men han hade ju inte haft problem tidigare under sin livstid på 2 år och 11 månader. Inte ett dugg har jag märkt och han inte visat. Varför gick det inte längre? Varför växte tänderna fortare nu? Jag har inte ändrat något i kosten, visste inte ens att han hade ett såpass gravt bettfel. Veterinären hade inte utrustning för att slipa kindtänderna, och gav oss inte mycket hopp heller dels pga bettfelet men också för narkosen, gangster var väldigt svag då han magrat av rejält bara på ett par dagar. Men vet. ville inte rekomendera någonting jag tog själv beslutet att låta honom somna. Inte ett värdigt slut att svälta ihjäl med maten framför nosen. Är fortfarande chockad över den hastiga vändningen jag trodde jag skulle få min kille med mig hem igen. Han somnad in väldigt fort och jag tror han var trygg i min famn jag hoppas det i alla fall. Jag får trösta mig med att han haft ett bra svinliv här hemma. Men tycker bara det är så himla orättvist har kunnat acceptera hans död om han varit sjuk eller gammal men nu var det ju ingetdera utan en grossists jakt på pengar som medvetet avlat på marsvin med bettfel. Och det ledde till att mitt svin inte fick uppleva en ny sommar. Jag har ju även Gangsters bror Bruno, och vad tror ni jag upptäcker när jag kommer hem från vet.? Just precis, Bruno har också bettfel, hur illa det är vågar jag inte kolla efter. Just nu går jag bara runt i en dimma, känner mig tom och illamående hela tiden. Och förbannad, så himla arg! Tur jag har spånbalar att avreagera mig på. Inte heller orkar jag bry mig om djuren, visst dem får mat och vatten men jag orkar inte prata med dem inte ens titta på dem och absolut inte ta i dem. Såfort jag närmar mig buren får jag tårar i ögonen. Det gör så ont. Det som skrämmer mig är att jag aldrig känt såhär förut och då har jag varit med om många avlivningar allt från gerbiler till hundar. Kanske håller jag på att bli galen eller också är det chocken jag vet inte.
MVH Erika :)
Jag tror det är chocken!! Du var ju inte berädd på detta. Låt de inte gå ut över dina andra. Försök vara stark för dem men sörja de ska du.
Det går inte vara stark, det fungerar ute bland männskor men hemma hos djuen blir jag svag dem är de ända jag vågar visa mina känslor för. Skulle aldrig missköta dem, men just nu orkar jag inte mer än att ge dem mat.
MVH Erika :)
Gickan87, jag beklagar din förlust. :/ Det är alltid så svårt att förlora ett djur & en vän. Och jag blir precis som du, otroligt arg, när jag hör om oansvarighet inom djurhållning och avel.
Det är fullt normalt att känna som du gör. Det är en naturlig del av reaktionen på en förlust :/ Du måste få känna såhär, du måste få vara ledsen utan att ha dåligt samvete. Du vet själv med dig om att dina andra djur inte får lika mycket tid som de brukar men du vet också varför. Detta i sig tyder på att ingen far illa. Ingen utom du som förlorat en vän.
Så mitt råd till dig är att låta det ta den tid det tar. Sorg påverkar oss på otroligt många olika sätt och på flera plan. Det är inte konstigt att du blir ledsen nära dina djur och som du beskriver, när du går nära buren. Det är ju dem som påminner om din Gangster.
Var ledsen och ta ett steg i taget.
Jag hoppas att du snart kan krama om dina grisar igen, ni behöver varandra tror jag.
Kram!
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
#3 skrev så bra att jag bara kan instämma. Hur mår du nu gickan87?
Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare
Det är verkligen hemskt, när Mirra gick bort ville jag bara vara ifred och kunde inte tänkte på djuren alls utan dom fick också bara mat och vatten och jag kom in i en riktig svacka och hade stora tankar på att sluta helt med marsvin efter det. Men har börjat hitta tillbaka till glädjen med marsvinen igen och jag behöver verkligen dom!
Man måste låta sig sörja men jag tycker också att #3 Skrev väldigt bra och kan bara instämma. Vi skickar många styrkekramar från oss här hemma!
Tack för all uppmuntran och tröst! Efter en rejäl svacka börjar jag sakta hitta tillbaka till djuren igen. Har idag tagit mig i kragen och köpt bokhyllor till en ny bur.
MVH Erika :)
Du fick ju en chock i samband med förlusten, självklart tar ju det tid för dig att smälta.
Din Gangster var säkert född med bettfel på kindtänderna, sånt kan man ju inte se. Att framtänderna snabbt växte nu på slutet är en naturlig reaktion då han ju åt sämre och genom det ej filade ner dom som dom ju gör via hö intaget.
Tröstkramar. 
Marsvin 4-ever 
.
Skönt att höra att du känner dig bättre. Att sörja tar tid och saknaden får man leva länge med. Men länge varar ju också alla fina minnen man har av den man förlorat.
Hoppas du kan komma igång med burbygget så småningom. Men ta det lugnt och låt det ta den tid det tar med allt.
Varm kram
Medarbetare på Marsvin i Fokus
”Be true to yourself and you will be false to nobody.” Shakespeare
Starta ny diskussion