Gör det du tycker verkar bäst för henne, vad gör man inte för sin älskling? Fast 20 mil är väldigt långt att åka..

Det är ju det som är så svårt att veta. Vill hon utsättas för operation, smärta och rehablitering eller vill hon slippa allt där och få somna?

Oj, vad jag känner med dig som tvingas ta jobbiga beslut som ibland kommer med djuren som vi älskar :/ Rent spontant tänker jag att 3 år inte är så himla mycket, om hon klarar operationen och återhämtar sig kan hon få flera fina år tillsammans med dig och sina vänner. Å andra sidan skriver du att detta kommer stressa henne väldigt mycket, men frågan är om det kanske är värt den stressen (som ändå inte är en så lång period jämfört med om hon kan leva vidare om allt går bra).

Åh, vad svårt. Jag skrev verkligen ingenting vettigt märkte jag nu men jag tänker posta ändå eftersom du vill bolla. 

Vad din lille gris vill kan vi aldrig få veta, egentligen självklart att hon vill överleva, men som sagt - är det "rätt" att utsätta henne för den operationen? Hm..

Har själv haft detta problem "livmodersinflamation" på min älskade Lovika. Hon fick antibiotika i ett par omgångar men det ville inte hjälpa utan att det återkom.

När hon var tre år var vi åter hos veterinären och ultraljudet visade att hon åter var full av var.

Jag valde då att hon skulle få somna in då jag inte ville utsätta henne för en stor operation som hon kanske skulle få svårt att hämta sig ifrån. Men detta kändes bäst för mig med tanke på att dessa små varelser har ju tyvär svårt för att återhämta sig efter större ingrepp.

Det är endast du själv som skall ta beslutet hur du gör, själva resan m.m tror jag inte du ifrågasatt om det gällt något mindre ingrepp.

Skulle inte utsätta ett marsvin för operation under några omständigheter, men det är min åsikt.

Jag har suttit och tänkt på detta sedan jag skrev första gången och jag kom fram till att jag inte skulle göra en operation just på grund av risken djuret utsätts för och att en sån operation med stor sannolikhet skulle vara jobbig för ett sånt litet djur att återhämta sig från?

men håller också fast vid att du ska bestämma själv.

Det är ett svårt beslut, och du måste komma fram till vad som är rätt för dig och just ditt marsvin. 

Personligen har jag hört om många marsvin som inte återhämtat sig efter stora operationer, så för egen del har har jag bestämt att mina marsvin inte ska behöva genomgå några operationer, hellre ett lite kortare liv men utan stressen och smärtan det kan bli med operation och eftervård.

Det är alltid svårt att ge råd till någon man inte känner. Men jag tror att marsvinsägares olika syn på om man ska låta grisarna genomgå stora operationer beror så mycket på matte och/eller husse i huset.

Finns det barn som påverkas av beslutet? Det är också skillnad på att vara hyfsat "stor" uppfödare; alltså ha väldigt många marsvin och på att ha två kelgrisar i en barnfamilj.

Vi har en överlevare här. Den gången var beslutet om att försöka med operation inte svårt. Marsvinet var bara fyra månader. Men det var här i vår familj. Dina och Lexis förutsättningar är naturligtvis något som du vet bäst om.

Du behöver tänka lite och känna efter. När du fattat ditt beslut kommer du att känna dig lugnare, tror jag. Då blir Lexi också lugn, oavsett vad ditt beslut blir.

Konsultera veterinären, tänk på saken och gulla med Lexi på vägen!

Tack alla för era svar, tankar och vad ni skulle ha gjort.

Har bestämt mig för att ta kontakt med en annan veterinär som också är bra på exotiska djur. Be om ett andra utlåtande.

För veterinären jag har nu tycker jag borde göra en operation, men han utför den inte själv.

#9 Ibland brukar man kunna ha en första magkänsla, sedan är det ofta viktigt att tänka fram och tillbaka över beslutet man ska ta och vilka olika följder som är tänkbara. Däremot så är det inte ovanligt att man ändå så småningom landa där man först var. Försök att känna efter med hjärtat, vad känns rätt? (en retorisk fråga som du självklart ej behöver ge svar på här)

Jag är ju färgad i mitt svar i och med att jag kastrerat 2 honor. De var ju bara "dåliga" samma dygn som op och sedan mådde de som vanligt. De var 4 och 3,5 år vid op.tillfället, men det har du nog redan läst på min blogg. De är lugna, oerhört tama marsvin som inte stressar upp sig i onödan. Litar på människor i mkt hög grad och hade ingen historia av genomgången inflammation eller annan sjukdom bakom sig. Men så som Marianne Tornvall söver dem är jag inte alls rädd över narkosen. Sedan måste man vara hemma någon dag så de kan stödmatas om de behöver. Mina började äta samma kväll och var samma gamla matvrak dagen efter.

Så du får väl tänka över alla Lexis förutsättningar/nackdelar och en second opinion är väl jättebra!

Ett marsvin som varit dålig som ditt är just nu har ju svårare att klara av en operation och tiden efter än ett helt friskt djur som "bara" ska kastreras.

Alltid svårt att ge råd till någon man inte känner, varken djur eller människa men mitt opartiska svar är: Nej. Jag hade inte låtit operera.

#12 Det som gör det hela så svårt är ju ätt hon inte är ett dugg allmänpåverkad. Hon är faktiskt piggare nu än innan då hon inte är lika rädd längre. Att det ska vara så svårt ätt veta vad som är rätt. Magen säger att det inte är någon idé men hjärtat tycker vi ska göra ett försök. Är jag dum om jag låter slumpen avgöra? Vill dem inte operera på det närmare djursjukhuset så är meningen ätt hon inte ska opereras. Fast det låter urdumt inser jag. Någo av alternativen måste jag komna fram till. Baytrilen hjälper inte :(

Jag hade nog låtit operera henne. Allt som inte är vanligt kan verka skrämmande. Förr var det kastrering på hanar som var ett mkt stort och "farligt" ingrepp men det är det ju fler som gör idag. Vet nog inte vart jag vill komma… :) kanske dags attnlägga sig nu ;)

Okej, nu har jag kanske gjort det sämsta beslutet eller det bästa. Det får tiden utvisa. Imorgon ska Lexi kastreras hos min veterinär. Första honmarsvinet han kastrerar men är det någon som lyckas så är det han. Kan man Kastrera råttor, honor som hanar och ta bort bölder som nästan är lika stora som dem själv så klarar han nog en honkastrering av marsvin också. Om inte annat så är han på mitt spår. Hellre försöka än inte alls just för ätt hon är såpass pigg som hon är. Sedan pengarna som alla släktingar tjatar om dem skiter jag faktiskt fullständigt i. Så, vad bör jag tänka på? Be om smärtstillande? Antibiotika? Hemma, egen bur som hålls kliniskt ren? Kompis?

Håller alla tummar för dig och Lexi!

Jag hade nog gjort samma val som du. Är det ett i övrigt friskt och piggt djur så är det alltid värt att försöka.

Hade nog låtit henne få vara i en egen mjuk hörna första dagen/dagarna så att hon får vila upp sig ordentligt efteråt, men haft kompis/kompisar inom synhåll så att hon inte känner sig ensam.

#16 Funderar på att dela av bokhylleburen så hon ser, hör och känner lukten av dem. Är så himla nervös inför morgondagen.

#17 Personligen tycker jag du har gjort ett bra val, och samma som jag skulle ha gjort.

Det kommer gå jättebra tror jag och här håller vi tassar och tår för er bägge!

Kanske helt ot, men har du en bild på hur könsorganet ser ut med dessa "flytningar"?

Får man lägga upp såna bilder på forumet?

Jag tycker det skulle vara bra /intressant att veta då jag själv har många honor. Skulle ngt liknande dyka upp här är det bra att veta hur det kan se ut.

Just nu är hon nytvättad, men kan fota om de dyker upp igen innan morgondagen. Tack för tum och tass hållningen :)

Var kommer op.såret att sitta? När marianne opererar så sitter de vid ryggraden och då är risken väldigt liten att de får in smuts så då behövs ingen antibiotika. Men öppnar han henne i buken, alltså under marsvinet  som de ofta ligger på så skulle jag be om antiobiotika. Och smärtsillande måste hon absolut få!!!

Håller tummar för att det ska gå bra!!!!

#20 Det kommer nog dessvärre bli buköppning. Ska be om antibiotika och smärtstillande. Men tror han kommer skriva ut det ändå. Är så otroligt nervös men ändå lättad över att ha fattat ett beslut. När Kan man vara säker på att hon överlever? När hon vaknat och äter?

jag skulle nog inte ropa hej innan man ser att såret inte bli infekterat och så. Låt henne gå på fleece/handdukar som du byter ofta. Gärna hö ihopsatt med buntband så hon inte kan få in strån i såret.

Ha mycket CC hemma och var beredd att mata några dagar tätt. Mycket c-vitamin och ha hennes favoritmat hemma. Mina äter normalt inte pellets men fick fri tillgång opkvällen/natten. Om vetten säger att antibiotika inte behövs och de inte har dygnet-runt-öppet eller helgöppet be om ett recept du kan ha utifall det händer något. Eller ett journummer ud kan ringa.

Hos MArianne är det ju endast öppet dagtid så jag fick ett nummer jag kunde ringa första dygnet under nattetid till sköterska om det var något.

Jag vägde även mina en gång dagligen samt såg till att de bajsade kontinuerligt. Jag rörde dem inte mer än nödvändigt, för att ge CC och de stod i ett hörn där det var lugnt och tyst. Jag hade värmeplatta som de låg på, det tror jag är väldigt viktigt.

eller fri tillgång var väl att ta i men någon matsked pellets fick de. Annars hade väl magen blivit i olag

Jag hade krävt att få utskrivet antibiotika och självfallet Metacam.

Tycker du har fått många fina tips här och håller tummar för att allt går väl.

Tror inte att själva operationen samt uppvaknandet är några större problem för Lexi, det som oftast är problem med marsvin är att få dom att börja äta igen samt återhämta sig.

Tack för peppning och tumhållning. Nu ska vi ladda för morgondagen med gos och godsaker.

#25 Mina tankar finns hos er imorgon.

Du har fått bra råd här ovan. Tänk också på att försöka vara väldigt lugn när du hanterar Lexi. Är du orolig, så häv ur dig hos någon, så att du själv mår bra. Jag vet hur det känns.

Det kan vara knepigt att få i marsvinet medicinen de första gångerna. Vi hade en kvist persilja till hands vid varje medicinering, som vår nyopererade gosse fick som belöning.

Jag ska skicka styrketankar till dig och Lexi i morgon.

LYCKA TILL!

Håller tummar och tassar här hemma! 

#27 Tack för det rådet. Just nu är jag rätt hysterisk och har lyckats få spänningshuvudvärk. Men när jag är inne hos svinen är jag faktiskt lugn. Kommer ha min mor med mig imorgon som personligt stöd.

Det värsta blir nog väntan på att veterinären kommer ut och säger att allt har gått bra. För på alla hjärtans dag kan operationen inte misslyckas!

Hon är tack och lov jättesnäll att ge medicin, bara hon får proviva jordgubb efteråt :)

Min Doris älskar Metacam-sirapen och Bactrim-lösningen! Hon tycker det är som godis!

Håller tummarna!

Morgonen började med ett skrämmselskott. Lexi vägrade äta grönsakerna men paprikan mumsade hon i sig. Och nu äter hon kornkross precis som vanligt. Troligen var hon morgontrött. Om 2 timmar ska vi vara där, nervositeten ökar med sekundrarna som minskar.

Håller tummarna för er idag! Lite nyfiken på vilken veterinär hon ska till i.o.m att jag bor ganska nära er? :)

Per Eksell i Örbyhus :)

Det kommer gå toppen bra idag! :) Glöm inte att andas ;)

#34 Misstänkte det ;) Dit går jag alltid med mina grisar, bor fem minuter från deras lilla klinik. Han är verkligen duktig och trevlig, det kommer säkert gå bra med din tjej :)

Vart hemma en dryg timme men ännu kan hon inte stå upp. Piper och låter. Vilket jag förstått inte är ett bra tecken. Törs inte mata henne såkänge hon inte Kan gå. Stackarns liten :'(

Åh :( hoppas hon är uppe och går snart.

Håller tummarna nu!

Hon kanske behöver något att äta (något extra gott, kanske persilja?) för att kunna få styrka till att ställa sig och så där, eller tänker jag fel då? Har aldrig vart med om en OP på något av mina marsvin, peppar peppar.

När mitt marsvin fick äggstockscystor så bestämde jag mig direkt när jag gjort ultraljudet och det var konstaterat att jag skulle operera henne då det var det enda alternativet för henne att bli helt återställd… Nu 1,5 månad senare så måste jag säga att jag är helt galet glad för att jag gjorde det, absolut ingenting jag ångrar. De gjorde två snitt uppe på ryggen som läkte jättefint, hon var uppe och studsade på hustaken osv redan samma kväll som om ingenting hade hänt.

Jag opererade mitt marsvin i Sigtuna hos Marianne. Om jag förstår det rätt så hade inget marsvin dött under den operationen (även om den metoden iof är väldigt ny) och infektionsrisken minskar ju dramatiskt när de inte snittar på undersidan av magen…

Jag hoppas att det går bra med eftervården osv av grisen din!
Jag var helt galet kaos när min skulle opereras.
Jag fick lämna kvar min gris på kliniken ett par timmar efter operationen så att de kunde övervaka henne och så att hon inte skulle vara så snurrig när hon kom hem. Hämtade du henne direkt efter operationen?
Tänkte eftersom att du skriver att hon inte kan stå upp?

Försök att få i henne lite CC så snart som möjligt tycker jag.

#40 Ja, eftersom det är en liten privat klinik så har de ingen möjlighet att eftervårda djuret. Men de behöll henne länge innan jag fick åka hem. Så hon kvickna till rejält. Hennes bakben lyder inte men hon hade tagit sig till den lilla höhögen nu när jag tittade till henne. Ska försöka få i henne Critical Care.

#42 Åk och köp dig en apelsin och se till att hon får i sig så mycket c-vitamin som bara möjligt nu i början också så att det inte är en bakbensförlamning hon dragit på sig. Ring även veterinär och rådfråga om det där!

Hoppas innerligt att hon piggar på sig, se till att hon ligger varmt.

Hon är borta nu, lilla duktiga Lexi :'( När jag skulle ge henne cc så började hon få kraftiga kramper/ryckningar. I slutet kipade hon efter andan. När anfallet började blev hon helt okontaktbar. Hon dog i min famn efter 15 minuter. Sov gott gumnan, du var jätteduktig som kämpade!

Åh, vad hemskt.. 😕 Vila i frid Lexi.

Å nej vad trist!!! Lilla Lexie. Kram till matte!

#43, stereolife. Jag har samma erfarenhet som dig när jag kastrerade mina två honor hos Marianne. De var sig själva dagen efter. Mycket tror jag det beror på narkosmetod. De var också kvar en stund för Marianne ville titta till dem. Jag matade dem innan jag åkte hem från veterinären då jag hade en timmes resväg.

neej! vad tråkigt att det blev som det blev trots allt du gjorde för henne :( beklagar!

#45 Gickan87; Jag är så ledsen för din skull. Att trösta dig ska jag inte försöka mig på. Gråt du alla tårar du behöver över din lilla Lexi.

Du tog hand om henne när hon hade det svårt, precis som en matte ska. Hon led inte länge. Du var stark för din lilla marsvinstös. Hon fick somna in i din trygga famn.

Kram

Så himla tråkigt!😭Du gjorde vad du kunde för henne. Antagligen hade hon inte blivit bra ändå med en livmoder som krånglade så detta var hennes enda chans att bli bra. Att hon inte klarade sig beror säkert inte på narkosmetoden utn på att hon inte var i perfekt form innan operationen… men det var ju därför hon behövde operationen.

#47 Ditt inlägg kan uppfattas som väldigt elakt och okänsligt. Jag hopps verkligen att det är ett  misstag för TS behöver inte det.

Tröstkramar TS.

50# Det skall absolut inte uppfattas som elakt eller okänsligt. Då har jag gett det fel innebörd. Men av anledning av vad som diskuterats i tråden längre upp så ville jag bara hålla med stereolife om min erfarenhet av operationer. Det är väl bra om kunskap sprids, olyckligt kanske att jag skrev det där.

Om du uppfattat det som elakt eller okänsligt TS så ber jag om ursäkt, det var inte det som var avsikten med det.

Tack alla. Just nu är det fruktansvärt jobbigt. Hade telefonkontakt med veterinären och han svor i telefonen just för han trodde hon skulle klara sig då hon var riktigt pigg när vi åkte. Men hennes kropp orkade inte med narkosen. Men jag ångrar inte mitt beslut varken av kastreringen eller veterinär. Även fast han sövde med spruta. #50 Livmodern ska ju vara som en sträng, hennes var som ett barns tumme i storlek. Även ena äggstocken var fylld med var. Men nu är det som det är. Jag hoppas bara ätt hon inte var medveten när kramperna började.

#51 jag blev lite förskräkt men jag hoppades att det var som du beskrev i #51. Då är det bra.🙂

TS ta hand om dig och gosa med ett extra piggt och livligt marsvin som tröst.

:( …

Beklagar :/

Åh så trist, beklagar verkligen :( Du gjorde iallafall allt du kunde ha gjort, nu har hon inte ont längre.

Kram

Oerhört ledsamt.

R.I.P lilla Lexi.

Känner mig bara tom och oerhört trött. Just nu funderar jag på att sluta med marsvin. Mår så dåligt över hur lexi fick avsluta sitt liv. Jag hoppas hon inte var vid medvetande och jag Hoppas innerligt att hon led.

Det lät som att det gick snabbt på slutet, om hon nu led så var det inte länge. Jag tycker ändå att du gjorde rätt val. Du gav henne en chans och du ville bara hennes allra bästa. Du kunde inte ha gjort mer för henne. *styrkekramar*

Vila i frid nu, finaste lilla Lexi.

#58 Tyvär är det ofrånkomligt att man som djurägare tvingas gå igenom hemska dagar då ens djur blir sjuka och man står inför val vad är rätt och vad är fel.

Har själv vid flertal tillfällen suttit storgråtande med sjuka djur i famnen och försökt på alla sätt och vis få i dom vätska och mat. Var gång har man sagt att nu orkar man inte längre, nu lägger man ner detta med djur.

Men har ändå idag nio små härliga marsvin och glädjen dom tillför ens liv vill jag trots allt inte vara utan.

Bästa medicinen i sorgerna och förlusterna av djuren är glädjen över att följa nya små liv.

Åh nej 😭 Beklagar verkligen