Ikväll, som alla andra kvällar och morgnar, är jag lycklig. Jag hör hur det där skåpet som gnisslar på det där härliga viset öppnas. Det gör inget att jag stördes i min vila, för nu vet jag vad som väntar.

Jag springer nyfiket fram till burkanten och sätter mina tassar på kanten som alltid, försöker göra mig så lång som möjligt så jag kan nosa så långt ut från burkanten jag bara kan. Var är den? Var är den där doften jag väntar på?

Det börjar prassla från skåpet och jag blir alldeles till mig. Jag tappar kontrollen och jag skäms inte ett dugg. Jag rusar runt i buren och jag skriker som om jag aldrig fått lov att skrika förr. Jag skriker så högt att jag väcker alla mina 5 rumskamrater, och för att vara säker på att matte inte missar mig skriker jag än högre, så högt att det gör ont i hennes öron. Hon får inte missa mig, hon får inte glömma att jag finns!

Det funkade! Hon kommer mot mig med den där stora genomskinliga påsen fylld med paradiset. Hon kommer hitåt. Åt mig! Hit, HIT! Se mig, här är jag!! Lyckan blir för stor och jag kan inte hålla mig längre.

Jag rusar fram till Nelson och puttar honom i sidan, kom igen Nelson, det är dags. Nu händer det!

Äntligen börjar det regna ner små ljuvliga strån av glädje, rätt ner i mitt hem. Jag rusar runt runt runt i buren och skriker så mycket min röst bär. Jag skuttar och poppar och välter omkring allt som kommer i min väg. Havreskålen flyger omkull och jag lämnar ett kaos av havre efter mig. Men jag har inte tid att bry mig om det nu, för nu händer det, nu kommer lyckan!!

Jag rusar in i höet, slänger det omkring mig, burrar ner huvudet långt under och kastar runt höet så det yr i hela buren. Jag kan inte välja var jag ska börja, vilket strå ska jag ta först, vilket är längst, vilket är godast?

Matte skrattar åt mig men hon fåt hållas, nu är det bara jag och mitt hö som gäller.

Tack matte för att vi slipper hemska höhäckar!

Skrota häckarna Hälsar Spader. ;)