oj! är ovanligt att marsvin reagerar så på människor, så ja, förmodligen hände det någonting i den förra familjen. Eller i lagret? Om dom inte fick någon hantering varken i familjen (man vet ju aldrig) eller på lagret så förstår jag nästan henne. Det kommer nog att ta sin tid, men jobbar du på försiktigt men mycket så går det nog :) skynda långsamt som man säger

#1 Har väl tyvärr väldigt bra erfarenhet av djuraffärs marsvin och dem brukar inte reagera på det sättet jag beskrev. Visst rädda och springiga men aldrig att någon bitit förut. Så nog blev jag paff alltid! Inget som hänt i butiken det är jag säker på då jag har god kontakt med butiksägaren. Har ikväll tagit upp henne 2 ggr till med samma resultat bara det att jag hade bomullsvantar på. Haft henne uppe tills hon lugnat sig också ner i buren igen. Inte får jag dem att äta grönsaker heller. Men det kommer väl med tiden.

Oj, det var minsann en stark reaktion. Jag tror absolut att det kan handla om att de förra ägarna varit oförsiktiga och råkat tappa henne eller liknande, kanske lyft upp marsvinen på ett obekvämt vis eller jagat runt dem mycket i buren (små barn förstår ju inte alltid t.ex).

Jag tror också att hon kommer kunna lita på människor igen, ta upp henne regelbundet men fortsätt gärna med handskar sålänge hon bits. Jag skulle nog dock ge henne ett par dagar nu då du inte hanterar henne. Det är bra att du är orädd, djur känner ju av våran sinnestämning lätt och är du rädd eller upprörd kan det trigga henne.

När du fått dem att förstå sig på grönsaker - använd det till din fördel och locka henne med allt möjligt gott i buren.

Men tänderna måste ha blivit avslagna i butiken om hon varit där i några veckor. Hade det hänt hos familjen borde de hunnit växa ut igen (under förutsättning att det stämmer att det var några veckor sedan de lämnade in dem). Avknäckta tänder växer ut väldigt fort.

#4 Ja, jag tyckte också att det verkar mysko. Får ringa och fråga butiken när de öppnar.

Hon är fortfarande riktigt ilsken och hackar tänder såfort man har handen inne i buren. Men när jag inte är nära buren är hon framme och rikgtigt trevlig mot sin kamrat i alla fall.

Fortfarande går inga grönsaker i, en bit äpple har de iaf lyckats tugga i sig men övriga grönsaker är läskiga. Så det får bli små äppelbitar med askorbinsyra på tills dem kommer igång att äta riktiga grönsaker.

Ska låta henne vara över helgen som ni gett råd om. Hinner ändå inte riktigt med nykomlingarna i helgen då jag jobbar 10 timmar/dag. Får nöja mig med mina andra limpor sålänge :)

Funderar också på om hon kan ha något fel inne i huvudet?

För marsvin brukar ju ha väldigt långt till att bita när dem är rädda. Annat med protestnaffs ;)

NU har jag pratat med butiken, marsvinen kom in i onsdags. Så det hade bara varit där i 2½ dagar innan jag hämtade dem.

Min mor sköter djuren idag när jag jobbar och då hade honan hackat tänder när hon fyllde på hö. Men hon låter inget när man är utanför buren, då ligger hon bara och trycker i hörnet.

Jag brukar vara taskig mot nya marsvin och strunta att ge dem hus med 4 väggar då jag anser att de håller sig skygga längre då dem trycker i huset hela tiden. Givetvis har dem gömställen i form av tunnlar och "hyllor" men inget med 4 väggar.

Den andra tösen är mer framåt även om hon är skygg så är hon nyfiken och smakar iaf på de nya grönsakerna.

Det låter som du gör en jättebra insats och det är spännande att följa tråden. Hoppas rehabiliteringen går bra och fortsätt uppdatera! =)

Hoppas att hon blir lugnare snart och förstår att du inte är någon farlig typ :) Vilket hon säkerligen kommer att inse i sinom tid :)

Det skär i hjärtat när man tänker på vad djur utsätts för. Önskar att vi hade plats för fler smågrisar så vi kunnat göra en lika fin insats som du! Hon kommer säkert att lita på dig, med hjälp av massa tålamod. Du får hålla oss uppdaterade :)

Nu har även den andra honan börjat bitas och hacka tänder så har lagt om planerna lite. Istället för att låta tjejerna (måste hitt på namn åt dem!) flytta in i storflocken så får dem bo kvar i den mindre buren tills dem lugnat sig och slutat uppföra sig dåligt. I den stora buren kommer dem undan för lätt och då blir det bara mer jagande. Funderar starkt på att flytta kastraten in till dem. Några dagar borde storflocken kunna hålla sams utan honom i alla fall. Då får tjejerna en som håller reda på dem men som samtidigt eggar dem att äta mer och kanske bli mindre rädda.

Tycker de ska få ett riktigt eget hus, tror de blir tryggare då.

Det behöver inte vara fyra väggar på ett gömsle. Huvudsaken är att de rädda marsvin som ska bli tama och trygga kan ta skydd någonstans, där de känner sig säkra. De behöver ha var sin trygg reträttplats.

Jag tycker att det lät som om gickan87 ordnat det. Sen måste man högst troligt ha en ängels tålamod för att få dem handtama och lära dem att lita på människor igen.

Det är underbart att läsa om er som öppnar ert hem för dessa marsvin, som blivit rädda för människor. Tantnett har skrivit en helt fantastisk liten berättelse, som finns i en tråd som jag glömt namnet på. Den är skriven ur ett litet marsvins perspektiv; hur ett marsvin skulle kunna tänka när det kommer till nya människor.

Är det någon som minns vad Tantnetts tråd heter och kan ordna en länk här till den?

#12 http://marsvin.ifokus.se/discussions/4fb2a9aa88f472069f001fc1-ur-ett-nyinkopt-marsvins-perspektiv

#12 Här kommer en länk om min väninna Tantnetts tråd:

http://marsvin.ifokus.se/discussions/4fb2a9aa88f472069f001fc1-ur-ett-nyinkopt-marsvins-perspektiv

#13 och #14 Tack!

Tantnetts text skulle delas ut av alla som säljer marsvinsungar. Då skulle många misstag bli ogjorda. Jag fick själv räkna ut hur korkat det var att fånga ungarna (när de skulle hanteras och få sin golvtid i början) genom att greppa dem över ryggen ovanifrån. Inte undra på att de blev rädda! 😞

Man var som en stor rovfågel som knep dem med sina stora kloförsedda fötter.

Men man lär av sina misstag och våra grisar förlät oss när vi fick ordning på det hela. Vägen till marsvinens hjärtan hette maskrosblad, persilja och gurka.🙂

#11 Fast tunnlarna blir ju som hus bara det att dem har 2 öppningar :) får dem hus måste jag lyfta husen varje gång jag ska ta upp dem vilket i sig blir en stress. Nu kommer handen från sidan som en jämnlike och inte som en örns klor ovanifrån.

Små framsteg görs här hemma! Ingen av tjejerna hackar tänder i buren längre. Den mindre tösen är även lugn i famnrn medans den större fortfarande bits mycket och hårt. Har snart plåster på alla fingrarna ^^ Bruno, kastraten hann bo hos tjejerna i 2 dygn innan storflocken började bråka för mycket. Det tror jag gjorde flickorna gott. Dem äter numer både gurka, morot, äpple och lite vitkål. Den ena tösen skriker till och med lite tyst för sig själv när matkören börjar. I vikt skiljer det 200 gram mellan dem den minsta väger idag 608 gram och den större 808 gram. Vi kämpar vidare :)

Men så härligt med framsteg! 😃

Jaha nu har dem bott här i 9 dagar och inte mycket som förändrats. Den ena är stel som en pinne i famnen medans den andra bits tills hon får komma in i buren igen. Den ena tjejen går upp bra i vikt och har fått en rejäl mage medans den andra går neråt :( Jag hoppas det är för att hon är rädd och osäker så hon inte är sjuk. Imorgon tänker jag byta taktik. De släpps ihop med storflocken så får vi hoppas att dem uppskattar grönsaker mer. Jag tror också dem blir tryggare om dem har en flock att ty sig till.