Detta kunde jag då aldrig tro. Jag ska börja historien från början.

Jo det var en gång för cirka en exakt en vecka sedan som denna historia fick sin början. Min moster och hennes familj var på besök hemma hos mor och far, till historien hör att mina två tjejkusiner äger två marsvin var och som ni alla vet så har jag ett helt gäng. Så ni kan ju tänka er att det var mycket marsvins-snack. Kul tycker jag med släktingar som har samma intresse. Ju fler desto bättre, eller hur :P

Men nu kommer vi till historiens mittpunkt. Min bror äger även han två st gullegrisar och han bor på ett gruppboende. Han och stackars far tycker det är ganska jobbigt att flytta marsvinsburen fram och tillbaka så fort brorsan ska hälsa på mor och far, så vi kom överens om att min överblivna gallerbur skulle bort till mor och far så att brorsan hade en bur där som han kunde ha sina grisar i. Nåja brorsan kunde ju känna sig blåst på den snygga gallerburen visade det sig.

Igår ringde mamma och vi bestämde att pappa skulle komma och hämta oss och buren, hon avslutade samtalet med att det gör inget om det råkar slinka med två grisar. Jag vart ju lite ställd men tänkte att äsh hon skojade nog bara. Men sen ringde hon igen och sa att hon faktiskt var sugen på att skaffa grisar och jag började fundera på om hon hade vart och luktat på flaskan (är ju dock påsk). Men så började jag att fundera, om hon nu menar allvar så skulle jag kunna tänka mig att avvara två grisar som hon kunde få ta hand om, som sagt har ju ett gäng som inte ska gå i avel. Men vilka skulle jag välja som skulle passa mamma? Men sen tänkte jag att, nej jag avvaktar lite till för att se om hon verkligen menade allvar. Jag hann inte fundera särskilt länge förren mamma ringde Christian och bad christian säga till mig att ringa upp henne på skypen med detsamma.

Ja visst jag avslutade mitt arbete med att städa gallerbur och ringde upp mamma. Då frågade hon om inte hon kunde få bli fostermamma åt två st av mina grisar. Ja ärligt jag höll på att ramla av stolen av förvåning och kunde inte låta bli att tänka att nu har det slagit runt. Men samtidigt djupt inne i min själ så jublade jag. Om ändå mamma visste hur mycket jag har längtat efter att få dela ett intresse med henne.

Så självklart så skulle mamma få bli fostermamma till två av mina grisar. Lilla Doris och Vera skulle bli perfekta som förstagångs-grisar till mamma. Bägge har underbart temperament. Tänkt och gjort, jag stoppade ner Doris och Svea i transportburen, packade med hö, spån, vitkål, morötter och torrfoder. Med andra ord ett helt startpaket för marsvin. Sen bar det av till mor och far.

Jag kan ärligt säga att det var längesen som jag såg min mamma så jublande glad. Hela kvällen satt hon och tittade i buren och log. Hela kvällen hörde vi- åh titta nu är Vera framme och mumsar, åh titta nu rör dom på sig, åh vad söta dom är när dom står med tassar i matskålen och mumsar osv osv.

Det känns underbart i hjärtat att jag och mamma nu har ett gemensamt intresse, men det känns ännu mer underbart att kunna göra en annan person så glad som min mamma blev igår. Det är helt fantastiskt att få dela glädje och intresse med någon när det gäller djur och speciellt dessa underbara grisar.

Tusen tack mamma för att du är den du är, det är dig jag har att tacka för när det gäller mitt djurintresse, och det är en ära att äntligen få ge tillbaka lite av denna djurglädje.