Just det, hon dricker inte mer än hon tidigare gjort. Många säger ju att de gör det när de är dräktiga. Men det kanske är individuellt? Ibland får jag för mig att jag inbillar mig att hon är dräktig. Men känner tydliga bulor och hon är rundare, samt att hon får upp stadigt i gram.

Såklart inte optimalt att vara dräktig så ung, men nu finns det inte mycket att göra, bara hålla tummarna att det går bra.

Bra att du ger extra fibrer och c-vitamin (i form av grönsaker helst).

Se till så det finns flera hus så den blivande mamman kan "bo ensam" i ett hus med bebisarna när dem kommit, om hon vill. Ha kvar (tjej?)kompisen. förändringar i miljön kan göra dräktiga honan sjuk. Ska inte vara någon risk att den andra ska skada ungarna.

Jag har aldrig märkt att mina dricker mer under dräktighet.

Ja, jag har läst att förändringar inte är bra vid dräktighet, men då har jag kvar henne med honan hon går med nu då. Tack! :)

Dom brukar dricka mycket mer när dom är dräktiga.

Men känner du några ungar/rörelser, för det kan man göra ungefär samtidigt som dom börjar bli runda och börjar gå upp t´rejält i vikt, efter vecka 6 ungefär. Vad väger hon och hur mycket har hon ökat i vikt.

Burkamraten kommer inte att skada ungarna, så låt henne gå kvar bara. Sätter du in hanen så håller han ju ordning på ev. sura honor.

#4 Varför ska hon störa honorna med att sätta in en kastrat som kommer vilja para dräktiga honan när hon föder? eller åtminstone vara på henne och vara för intresserad då hon brunstar när hon föder.
Plus att en växande hona är omöjlig att väga då hon är dräktig då hon både ökar i vikt med åldern och med dräktigheten. När ungarna är redo att komma ut, då lär man se en markant viktökning.

TS, jag tycker inte du ska göra några förändringar alls i miljön för att allt ska flyta på så bra det går. Visst kanske det skiljer mellan linjer vilka som dricker mer, men jag har fött upp många kullar och ser inga sådana förändringar alls. Så det är inget tecken man kan gå på.

#5 Man borde kunna se en tydligare viktökning än bara att hon växer om hon är dräktig, en 4 månaders hona ökar inte så snabbt i vikt, som en dräktig hona dom sista veckorna. Tänkte att det var intressant att veta vad hon väger nu.

Brukar väga henne varje vecka. Men sist jag vägde henne var 4/3 då vägde hon 687g. Vet inte vilken vecka hon är i riktigt men jag skulle tro att hon är runt 5e veckan..? Känner tydliga knölar men inga sparkar.. Är det bebisar där inne tro? hmm.. Ja det återstår att se. Ibland tänker jag att det kanske är systor.? Blir lite smått galen på alla tankar som snurrar omkring.🤔 Ska ta ett kort uppifrån sen och se om det kanske kan hjälpa något.

Du får nog vänta och se vad som händer, fortsätt väga men eftersom hon fortfarande växer så går hon ju upp i vikt iaf. I regel så klarar honor av att föda även i ung ålder så tycker inte att du ska oroa dig i onödan, se till att hon har bra kost och att hon är pigg och äter som hon ska.

I 5:e veckan kan man inte märka nåt, varken viktökning eller knölar, inte förrän efter 6 veckor går det att avgöra dräktighet.

Men 687 gram tyder ju i alla fall på mer än 3-4 månader, snarare 5-6 månader. Har haft fullvuxna marsvin som aldrig vägt mer än ca 700 gram.

#9 Från fyra veckor känner jag om honorna är dräktiga, då finns det 1,5cm stora runda "bollar" inuti. Men det krävs rutin för att känna dem så tidigt, man ska veta var man ska försiktigt klämma.

#11 Jo givetvis känner man tidigare om man är van, men har du aldrig haft en dräktig hona tidigare så bedömer jag inte att du kan avgöra förrän efter ca 6 veckor.

Är möjligt att hon är i v6, ingen aning. Möjligt att hon är äldre än 3-4 mån oxå, vet ingenting om henne eller hennes bakgrund alls.. Vissa honor är ju små, ja. Önskar att jag kunde få reda på deras historia, vart de kommer ifrån, varför ägarna gjorde sig av med dem osv.. Synd att djur inte kan prata.😕De hittades tillsammans med en hane, som kan vara den eventuella pappan. Honom var jag tyvärr tvungen att lämna kvar. 😕

Idag kände jag de första sparkarna! 😊

#14 Ojdå, men lilltösen då. Hoppas allt går bra och att hon klarar att föda ungarna. Vad kul att du känt sparkar, vad väger hon nu? 🙂

Om du vill kan du skriva upp dig i tråden ''Vi som väntar kull (3)'', där följs vi åt med våra honors dräktigheter tillsammans. Det är jätte spännande!

Tack! 🙂 Ja, hoppas verkligen att allt går vägen. Nu väger hon 789g.🙂 

Jaa tack, jag vill gärna vara med i den tråden!! 👋

Jag följer tråden. Har själv inte haft någon dräktig hona, så jag har inga råd att komma med. Vill bara säga att jag tycker du är modig som vågar ta dig an denna lilla blivande marsvinsmamma.

Vi håller tummar och tassar här för er.👍

#17 Ååh va kul att du följer. Tack så mycket, gulligt skrivet 😊

Klippte henne här om dagen men hon har fortfarande en del hår så får sätta upp det i klämmor för att magen ska synas på bild🙂

Lättare se om bilden är åt rätt håll oxå 😛

Rumpen 🙂

Söt! Men ser betydligt äldre ut än 3-4 månader. Vad är det som får dig att tro att hon är så ung? Jag tycker att det ser ut som en vuxen sheltiehona. Inte alls som någon babypäls t.ex.  Har själv fött upp bl.a. sheltie under många år.

Visst måste det vara en vuxen hona, minst 6 månader i alla fall.

Ja hon är nog mkt äldre än vad jag trott. När jag kom hem med henne så såg hon ut som en liten näbbmus o vägde inte alls mkt. Kortet förvillar lite faktiskt oxå, men ja, ni har nog faktiskt rätt tror jag nu när jag haft henne ett tag o tänkt igenom det. :)

Vad skönt att hon är äldre. Det går säkert kanon :) Iofs hade jag en yngre hona som måste ha parats vid 3månader redan (inte av mig!!) och hon var liten när bebisarna föddes, tre små men fantastiska skapelser som fick stödmatas lite men växte upp till pigga ungar. Mamman var jätteduktig, månade om dem, tvättade, hade dem alla tre under magen även när de inte ammade, bara vakade över dem liksom. Det var jättefint att se dem. Var med stor sorg jag särade på den lilla familjen när vi sålde hanbebisen, den svarte minstingen som vägde 57 g när han föddes och som satt i handflatan och smaskade ur pipetten. Ååh de var så fina , saknar dem!

Till dig TS som vågar:

Att du delar med dig av hur det är att vara förstagångsmatte till en dräktig hona är jättevärdefullt. Alla andra som hamnar eller kommer att hamna i din situation får något att läsa och luta sig i om de söker på sajten.

De erfarna kan ge råd här och du kan visa att det inte är katastrof om en hona blivit dräktig innan den kommit till sin ägare. Vad jag förstår kan det hända vid s k tjuvparning också. En hane smiter helt enkelt in till honorna och sen är det hänt.

Ibland blir det så, utan att den som berättar om hur saker ska gå till menar annat än väl; att en del nya på sajten eller "gamla" som gjort misstag känner sig dumma. Det är ju bara någon som vill dela med sig av sina kunskaper. Det är ju därför man frågar, för att man inte vet hur man bäst kan göra livet bättre för sina marsvin. Då behöver man en MiF-kompis som vill hjälpa och ge goda råd.

Tack vare sådana trådar som den här, kan andra få hjälp utan att tro att de måste veta mer än vad man kan begära av någon som står i en helt ny situation.

Tack BellaDonna2!🌺

#25 Ja det känns riktigt skönt att vi har kommt fram till att hon är äldre :) hihi jaaa det kan jag verkligen tänka mig var trist, man vill ju bara behålla dem allihopa, men det funkar ju inte riktigt alltid :)

#26 Tack, jätte kul att läsa, uppskattas verkligen. Himla gulligt skrivet av dig! Tack för fin text

Penny är nu någon stans runt dygn 50 (tror jag 🤔). Allt har gått bra hittills, hon äter som hon ska, är nyfiken och verkar i övrigt må bra. 

För några veckor sedan när hon och Doris var nyanlända blev Penny apatisk och ville inte äta, jag tog upp henne i knät och försökte få i henne lite paprika men hon öppnade inte munnen och brydde sig inte om att jag skrapade paprikan lätt mot tänderna för att frästa henne, hon blinkade inte ens. Tog lite vatten på fingret och skrapade av på underläppen, men hon brydde sig inte om det heller. Blev jätte orolig o tänkte att detta kommer aldrig gå vägen.

Men så plötsligt från ingenstans började hon glatt tugga i sig den saftiga paprikan som om ingenting var på tok. Sen fick hon en till apatisk kort period som gjorde mig lika rädd då. 

Men nu verkar allt vara bra. Fast vill inte ropa hej innan jag har kommit över ån..
Hoppas på att allt kommer gå finemang, men det vet man aldrig.   

❤️

Det sparkas mindre och mindre nu. Är det nåt fel då? Känns som det borde sparka mer och mer? 😕

Tacksam för svar.

Det varierar hur mycket ungarna rör sig, så du behöver säkert inte oroa dig. Däremot kommer de att kännas tydligare och tydligare genom buken, ju längre dräktigheten går.

Jag tror hon är längre gången än 50 dagar. Tydliga sparkar brukar kännas vid vecka 7 (49 dagar), men vad jag förstår har du känt tydliga sparkar längre än så. Dessutom är hon ganska så rund. Vartefter de tjocknar till blir det lite trängre i magen, och ibland svårare för ungarna att sno runt. Speciellt på unga välmusklade honor. Det är olika hur mycket rörelse det är med olika honor. Ungarna sover dessutom ibland. Äldre honor med lite lösare muskulatur ger ungarna mer utrymme så att säga.

Sen råder jag dig att inte ta upp henne för mycket och känna. Själv har jag i princip slutat ta upp mina dräktiga honor alls de 3 sista veckorna.

Ah okej på så vis. Jag har slutat ta upp henne, men sätter två fingrar på magen när hon är i buren. Kände något litet knuffande förut långt ner i i buken förut, vid juvrarna ungefär. Så det känns som att de kryper längre o längre ner. Men vill inte pilla o störa henne för mkt nu heller. Har även känt bak vid svanskotan att de där "benen" har glidit isär mer än ett finger, om det är så man känner?

Tack för era svar 🌺

#33 har bakfogen börjar röra på sig är det ca 1 v kvar till födsel. se till o var förberedd o påläst om födsel som kan gå fel, och tvångsmatning. du måste vara förberedd om det ska gå vägen om det vill sig illa till :)

#34 Japp, det är jag väl på läst om :)

Vad spännande med ungarna! Hoppas allt går bra och de kommer ut pigga och fina! (Pigga kanske var att ta i då, hehe, pigg och nyfödd hänger väl inte riktigt ihop…😉)

#36 Hehehe tack det hoppas jag med! Känns riktigt spännande faktiskt🙂

#33 Åh vad spännande!

Undrar när bebisarna kommer tro.. Skulle behöva städa buren nu.

Åhh! Hoppas allt går bra för tösen!:) ❤

Nu får bebbarna komma snart, jäkla tid det ska ta 😴 hehe. Hon är verkligen ett fatass nu. Kan inte vara långt kvar. Hon verkar lite trött på den klumpiga magen. 

En liten update bara 🙂

Lycka till! 🙂

#40 Tack 💋

#42 Tack 💋

När man säger att de öppnar sig fram, är det könet man menar då? Ser det ut som när de är i brunst ungefär?

nej det är själva benen i skelettet som öppnat sig, de sitter precis framför könet. på en odräktig hona känner man det som en liten hård knöl, men på en högdräktig en så har de glidit ifrån varandra och bildar två små knölar som man kan placera ett finger emellan :-)

Nu har jag ritat en teckning då va 😂

stämmer bra , framfogen ska också glida isär :-) de brukar de göra den sista veckan

Du får fortsätta uppdatera oss :)

#47 Sitter och väntar på små tassar som sprattlar och rara pip i buren.

#48 Aaah okej då är jag me! Tycker bebisarna borde komma snart. 

Ifall att stödmatning skulle bli nödvändigt. Kan man använda sig utav barnmats purè, rik på c-vitamin då eller är det ingen bra idè kanske?  

#49 Åh vad kul att uppdateringarna är uppskattade :)

#50 Hehe ja vi väntar med spänning här hemma ;)

Vad spännande. Hoppas att allt går bra!!😊

Jag följer 🙂

#52 tack! :) #53 Va kul! :)

Ny bild på Penny, tagen igår :) 

Kameran på tfn krånglar ibland så bilderna blir suddiga tyvärr.

Tjockis! :)

#56 Hihi jaa! :)

Meeeh! Jag går ju in här och kollar i hopp om att se små gullungar! Hoppas ju varje gång tråden dyker upp i "olästa". 😃

#58 Haha jaaaa jag går här hemma o kollar o kollar men nej då, hon är så käck o glad o tigger grönsaker vid burkanten 😃

Imorse kom det två bebisar. Tyvärr dog en flicka (tror jag) på 74g. . Den andra är en hane på 94g. Penny och lillen mår bra🙂

Ska ta bättre bilder senare😊

Åh, grattis till Penny och lillen! Och beklagar den lilla som inte klarade sig. ❤️

#61 Grattis till den lille! Sorgligt att inte systern klarade sig :(

Grattis!😊

Grattis till den lille plutten! ❤️

Grattis till den lille! Skönt att det gick bra för honom, han vägde ju inte så lite heller. ;) Beklagar att honan inte klarade sig men det händer ju tyvärr ibland.

Grattis lillen:)

Tack allihopa! Ja tyvärr så gick hon bort men han är pigg o glad iaf!😊 Färgen har ändrat sig väldigt mkt under timmarna som gått!

Välkommen till världen lille vän!🙂

#68 Åh så fin! Riktigt vackra ögon! 🙂

#70 Hehe mja sanningen är att han fick röda ögon på kortet och det redigerade jag bort lite snabbt så därför ser de lite melerade ut kanske😉

#71 Haha jahaja ;)

💋

och ryggen :)

Ojojoj så söt! 😍

Sötnos!❤️

Lillemann tackar med en blyg hälsning 😊

Lillemanns syster 🌺

Hon såg onormalt stor ut, men det var kanske var för att hon låg utsträckt.

Fy tråkigt med den döda. Det är rätt vanligt att väldigt stora ungar dör vid födseln eftersom de lätt får syrebrist eftersom det tar lång tid att klämma ut en bjässe. Men att hon såg så onormalt stor ut kan vara en synvilla också. Jag tycker ofta döda ungar ser större ut än de som lever men om man väger dem så brukar det inte alltid stämma.

Trist det där med dödfödda ungar. Jag fick själv en kull samma dag med fyra ungar varav en död.😕

#78  74 gram är ju inte särskilt stort, men det är ofta så att dom ser stora ut när dom är döda.

Stor och fin pojke! Grattis till honom, beklagar flickan.

Lillemann :)

Blir tvättad av mamma :)

Vad härligt att de mår bra, mor och son! När han fått vänja sig lite vid den "stora världen" vill jag jättegärna se en bild där man ser honom framifrån.

Hur känns det att vara "marsvins-BB-matte"?

#87 Ja en bild framifrån ska vi allt fixa nån dag :) Hehe joo det känns jätte kul verkligen! :)

#79 Ja det var tråkigt, såg systern först när jag kom in i vardagsrummet för att kolla till alla grisar och såg direkt att hon var död. Sen såg jag nåt mer vid mamman och trodde att även den ungen var död, men han levde och jag blev så glad!😃

#88 Man är ju lite borta så här på morgonsidan. Det finns ju en framifrån-bild redan i #73. Missade det i hastigheten.

Vad ska lilleman heta?

#78 Nej 74 gram är ju inte mkt. Dem ser antagligen större ut för att de inte kurar ihop sig som de levande gör.

#90 Ja men jag har själv tänkt att ta en bättre bild ändå :) Dokumentera honom riktigt :) Fram, bak, sidor, rygg, mage! :)  

Tror att det får förbli Lilleman faktiskt, känns som vi kommer gå runt o säga det här hemma fortsättningsvis ändå hehe. 

Han kommer för övrigt förmodligen att bli till salu.

Jag har läst någon gång att marsvin måste få ungar när de är mellan 7 och 10 månader för att de ska få ungar när de blir äldre sen men när den är så liten som din är så vet jag faktiskt inte 🤫

#93 Det stämmer inte alls, det går mycket bra att para honor som hunnit bli över 1 år och ännu mer, har haft 2-åriga honor som fått sin första kull utan problem.

#93 Ja det råder lite delade meningar om det där verkar det som, det första jag hörde var att man absolut inte ska ta kull på en som är över ett år. Men precis som Linnet och många andra skriver så stämmer inte det. Tror det kan ha att göra med konditionen. Ett marsvin runt året som av något skäl inte är i så god kondition bör man kanske inte para, medans en på två år som är i god kondition klarar förlossning galant. Det är en individuell fråga kanske? Olika erfarenheter hos olika uppfödare.

Vet inte, bara min lilla teori😛

Hopp, igår kände jag studsbollar i Doris mage! Har haft henne i 8 veckor nu så hon blev antagligen parad bara någon dag innan. Så om två veckor kommer det alltså ännu en eller flera bebisar. Vilken cirkus. Men kul samtidigt. 

Allt går bra med Lillemann, han har gått upp till 105g (Vill hela tiden säga/skriva Kilo men det blir ju tokigt🤪)

Nämen! Du håller ju på att bli rena marsvinsbarnmorskan.

🌺Det är så skönt med dessa trådar, där MiF:are berätar precis som det är; när ni inte vet riktigt hur saker ska vara. Ni bjuder på er själva och vi andra vågar sen också berätta om hur oerfarna vi var/är. Mina egna tillkortakommanden känns mer OK då.

Och det bästa är att vi lär oss av varandra. Ibland får man ju skratta riktigt gott ihop också, när det blivit tokigt.🙂