Oroliga små grisar
Hej!
Jag är "mamma" till två små pojkar, tre månader gamla, bröder och från samma uppfödare. De har bott hemma hos oss i tre veckor på fredag. Jag och sambon märker en viss skillnad i hur tama de är nu, de kommer tex fram och äter persilja (deras favoritgodis) om man håller det nere i buren. De kan även nosa lite på handen innan de plockar godiset. Det oroar mig alltså inte så mycket, inte heller att de springer runt när jag ska plocka upp dem, det är normalt marsvinsbeteende om jag förstått saken rätt. Men när de väl är uppe är det helt omöjligt att hålla dem stilla. I början (första veckan ca) så var de nog livrädda, och satt därför som paralyserade en längre stund i knät innan de åt lite gurka/persilja, och först efter typ tio minuter en kvart började de bli rastlösa. Nu är de rastlösa och otåliga direkt efter att vi tagit upp dem, klättrar runt och letar efter flyktvägar, försöker smita mellan arm och mage etc, hur lugnt vi än försökt ta upp dem och prata med dem, och hur mycket godsaker som än finns till hands. De vill liksom bara ner i buren igen. Är detta normalt? Hur kan jag göra för att de ska stilla sig lite? Eller är det så de är, alltså ingen man kan "tama" bort?
Supertacksam för svar!
![[erikam]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Precis som jag tror att du tänker. Ööööva på att de får sitta i knät. Att ha handen i buren eller bara sitta där är också bra, precis som du redan gör :)
Instämmer med #1. Tre veckor är inte så lång tid för två små skruttar som flyttat. Jag hade själv två honor som betedde sig likadant under en, tyckte jag, lång period som nyinflyttade. Fortsätt träna som ni gör och behåll tålamod och lugn. Snart kommer era grisar förstå att det kan vara riktigt mysigt i famnen :)
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
Jag tycker mig märka att de små har en sån där period då de helt enkelt kvirrar runt som små illrar. Har tre hemma i ungefär samma ålder och från ena veckan till den andra är de plötsligt påtagligt coolare. Hundar har en "spökålder" mellan valp och unghundsperioden, inte orimligt att marsvin har något liknande. De är ju ändå flyktdjur och har nyligen lämnat mamma och ska nu bli självständiga. Impulser och instinkter är starka, förr frös de och nu flyr det. Snart börjar de lära sig vad som är värt att fly från och vad som är ofarligt. Tid och tålamod. :-)
Tack så mycket för era svar! De har blivit ännu lugnare när vi matar dem nere i buren nu, och vissa dagar kan de nöjt sitta i famnen i mer än en kvart. Andra dagar far de runt just som små illrar. Tid och tålamod och persilja, alltså, det vinner väl över dem på vår sida. :)
#4 Härligt att det går framåt! 🙂
/ Emma
Nidos marsvinsuppfödning - Rex och Self DE white
Japp, vägen till deras hjärtan går helt klart via magen! :-P
#4 Vad bra 🙂
Starta ny diskussion