Idag upplevde jag den bästa stund jag någonsin haft med mina små grisar. Jag hade gått igenom varje marsvin och klippt klor, kolla pälsen och sånt. Jag gör så att jag tar en och en och när varje är klar så får den sitta i soffan och lugna ner sig med en gurkskiva. Så när alla var klara så satt jag där och myste med alla fem och då somnade helst plötsligt Rufus under min hand. Det var det så underbart att känna att han slappnade av så mycket med mig att han kunde sova. Han är en av de tamaste men han har alltid varit lite på sin vakt. Så somnade två till. De var bra trötta efter att allt sprattlande under genomgången. De var så lugn och skönt och vi satt så allihopa ganska länge. Det kan ju ha varit en engångsföretelse, men jag hoppas att det betyder att de har accepterat mig och känner sig relativt trygga hoss mig. Jag tycker det ofta är så med husdjur att det kommer ofta ett ögonblick när man känner att nu har vi vant oss och liksom funnit varandra, kanske låter fånigt men jag tycker nog att det brukar va så. Kan inte heller förstå hur det finns de so tröttnar på sina grisar. Jag tycker bara mer och mer om efter att man lär känna dem bättre.

När jag gick egenom pälsen så fick jag se att de två nya som jag har tagit från marsvinshjälpen var väldigt kladdiga vid Talgkörteln. Jag tvättade båda flera gånger men det gick inte bort på den ena. Så tillsist så klippte jag bort det värsta. Jag hoppas att det inte var fel. Jag tänker nu hålla noga koll och tvätta ofta så att de bli lika rena som de andra som det aldrig har varit problem med att få rena i rumpan.

Här är en bild på alla fem. Från vänster Benjamin, Svartnos, Rufus, George, Ludde. Funderar på att byta namn på George och Svartnos som kom ifrån Marsvinshjälpen för jag är inte så förtjust i deras namn