Även jag tycker det låter väldigt märkligt även om jag inte har någon erfarenhet av marsvin, dock kanin som också behöver tugga i sig hö i princip hela tiden för att mag -och tarmsystemet ska hållas igång.

Var det en smådjurskunnig veterinär du vände dig till? För det låter ytterst märkligt.

#1: Ja det är en smådjurskunnig mottagning jag var på. Det är därför jag blev så förvånad när hen sa så…..

#2 Kanske ring och fråga?

Jag förstår inte logiken för att tarmarna lägger ju av ifall marsvinet inte äter hö….

#3: Jag fick stå och förklara för hen att man kan inte sluta ge ett marsvin mat, för då lägger tarmarna verkligen av. Nej, då sa hen emot mig. Att jag hade fel..

Men jag orkade inte ta en diskussion, för jag är ju" bara en lekman", som har hållt på med dessa djur i 30 år.

Jag är så less på att stå och förklara för en veterinär hur ett marsvin fungerar,(har gjort det många ggr förut) men de tror ju att de vet bäst eftersom de är utbildade.

Därför skrev jag ett inlägg här…för att få bekräftat att marsvin ska absolut inte svältas oavsett vilken behandling marsvinet får. Jag har så svårt att tänka mig att jag har fel i denna fråga.

#4 Kanske värt att kolla med en annan mottagning och rådfråga?

För ja det låter helt absurt att en smådjurskunnig veterinär skulle säga så när marsvins anatomi funkar som den gör.

Jag tycker också det låter jättekonstigt, och det är ett råd jag inte skulle följa. Ett marsvin som inte äter måste matas, och det tar 8 timmar för mat att ta sig genom systemet, så det går liksom inte att vänta.

Är det Primperan han har fått?

Guinealynx har en del bra information om Magatoni. Kan vara värt att läsa igenom.

https://www.guinealynx.info/emergency.html#bloat

Det var en tråd här hyfsat nyss om samma problem, jag ska se om jag hittar den.

Hittade den. Kanske innehåller den någonting matnyttigt.

https://marsvin.ifokus.se/discussion/1537730/sjukt-marsvin

Jag vet inget/inte mycket om marsvin men jag hade gett mycket till mina kaniner av det som även passar till andra smågnagare, Pro-Fibre Protexin Veterinary for Rabbits som innehåller probiotika och absolut inte gett pellets och minskat eller slutat med grönsaker och frukter i några dagar.

#6: Han fick Primperan och Nobligan i nacken när vi var där på mottagningen.

Fick med mig hem Primperan, Nobligan, Metacam och Miniform som jag ska ge först sent ikväll sa hen.

Antar att det han fick i nacken ska verka ut före jag ger honom mer medicin?

Jag stödmatar honom nu, ca en gång i timmen med Critical Care.
Jag vet, det låter helt vansinnigt att svälta honom när han inte äter själv.

Vad tror du om medicinerna jag fått? Tack för svar.

#9: Pro Fibre Rabbit är jättebra, men bekymret med det här marsvinet är ju att tarmrörelserna har stannat av och han äter inte alls. Då måste man stödmata med lämplig Stödmatningsmat, Critical Care eller Recovery Plus.

#10: Hade han varit min så hade jag stödmatat varannan timme, och vägt både före och efter matning. Masserat magen. Hållt jättekoll på eventuella pluttar. Möjligen tagit med honom på en biltur på skumpig grusväg, vibrationerna kan hjälpa till att få igång tarmrörelserna igen.

Medicinerna ser bra ut. Primperan är för tarmrörelserna. Nobligan och Metacam är smärtstillande, det gör vansinnigt ont med gaser. Minifom spräcker gasbubblorna i magen till mindre, och minskar smärtan på så vis.

#11: Ja nu får vi se hur detta går. Jag får väl någonstans förbereda mig på att hans organ håller på att lägga av nu när han är så pass gammal, han har kanske mindre chans att klara sig, då han inte är purung, men jag har gjort allt jag kunnat för att hjälpa honom i alla fall. Denna kille är en kär vän som jag fött upp själv. Fyller som sagt 6 år om två veckor.

Vad är anledningen att han ska matas bara varannan timme?

#12: Vill du mata oftare så går det förstås bra, men jag tycker det brukar räcka fint med varannan timme. Det tar ju en stund att mata, och åtminstone jag har annat som också måste hinnas med, även om jag har ett sjukt marsvin. Sen handlar det förstås om hur mycket mat man får i marsvinet. Jag brukar blanda 1 tsk pulver med 2 tsk vatten och låta det svälla en stund (för ett enkilos marsvin). Äter marsvinet alltihop så räcker varannan timme.

Har du sett några pluttar än?

Jag har funderat lite på om tarmrörelserna verkligen har stannat av, eller bara saktat ner. Det känns som att det inte gått riktigt så lång tid som nästan krävs för att det ska ha blivit totalstopp. Och kan man ens se ett stopp på röntgen? Att man kan se gaser vet jag, för det har jag tyvärr varit med om själv ett antal gånger. När såg du honom äta själv sist?

#13: Hans son och han, lever i samma utrymme, så tyvärr vet jag inte vems pluttar som är vems, och jag vill inte sära på dem, för då riskerar jag att de aldrig mer går ihop igen, om det går för lång tid innan jag släpper ihop dem igen, och den risken vill jag absolut inte ta.

Sist jag såg honom äta själv, var inatt kl. kvart över tre. Jag kunde inte sova, och slängde in ett knippe gräs åt alla djuren. Då såg det ut som om han åt, men de kan ju vara luriga och "låtsas" äta för att allt ska se "bra ut".

Jag har masserat magen på honom. Hur masserar man en marsvinsmage på rätt sätt?
Ja, jag vet inte det där du skrev om tarmrörelserna verkligen har stannat av helt.
Hoppas inte.

#13: Nu har jag handlat hem Minifom på Apoteket.
Hur i hela friden för man över vätskeinnehållet från flaskan till matsprutan??

#14: I Eragons infohäfte, i avsnittet om eftervård efter kastrering, så finns bilder och instruktioner för magmassage. Kan hämtas ner härifrån. https://www.eragons.se/om-marsvin/infomaterial/

Jag förstår mycket väl att du inte vill separera honom från sonen någon längre tid. Så länge som sonen är snäll mot pappa har de det bäst tillsammans. Nackdelen är ju att man får sämre koll på pluttarna. Hur känns magen? Mjuk eller hård? Han pluttar inte vid matning? En del gör det, andra inte.

Annars kan vågen vara till god hjälp. Om man väger efter matning och sedan igen före matning så vet man ju om han faktiskt minskar i vikt mellan gångerna.

#15: Jag brukar droppa från flaskan i en tesked, och sedan dra upp i spruta från teskeden. Möjligen finns det bättre sätt, men det är det bästa jag kommit på.

Låter väldigt konstigt, mitt marsvin fick något liknande, (min tråd som länkades faktiskt) veterinären jag hade sa ingenting sådant, utan sa ju faktiskt att hon måste stödmatas. Jag hoppas det går bra för din grabb och att han klarar sig

#16: Sonen är jättesnäll mot pappan. De har alltid gått väldigt fint ihop. Det är väl därför jag kämpar in i det sista för att pappan ska bli frisk igen, för jag vill så gärna att de ska kunna vara ihop så länge det är möjligt. För när pappan går bort, blir sonen ensam, och det känns så tråkigt, när de är så tighta. Sonen är fyra år gammal, inne på sitt femte år, så blir nog svårt med omplacering, tänker jag..

Hur magen känns….som en uppblåst ballong, ungefär. Inte hård. Men inte heller mjuk. Liksom uppblåst. Nej, han pluttar inte vid matning. Jag har vägt innan mat och efter mat, som du skrev, men tycker inte att det är så stor skillnad. Kanske jag ger för lite mat. Jag får kolla upp dina mått mer noga.

Kanon, tack för tipset om teskeden.

#18: Det allra äldsta marsvin jag tagit emot var sex år, så nog går det att omplacera en fyraåring. En fyraåring är dessutom ordentligt vuxen, och väldigt mycket enklare att sätta ihop med en annan ordentligt vuxen, men naturligtvis hoppas jag att du slipper det just nu.

Uppblåst är inte bra, men det vet du ju. Att det inte är stenhårt är dock lite positivt. Jag håller tummarna för att han kommer igång snart.

Om du matar med en portion (alltså 1 tsk pulver och 2 tsk vatten) så borde han öka med drygt 10 g på en matning. Jag brukar skriva upp alla vikterna på en lapp, för efter ett tag minns man inte längre.

#19: Precis nu när jag matade honom fick han ur sig tre st. fina pluttar! Tänk, så glad man kan bli av tre pluttar.
Och magen känns inte lika uppspänd längre.

Jag funderade lite på det du skrev om matningen.
De måtten du angav är rätt så mycket. Han får inte riktigt i sig alltihop, utan en del rinner ut ur mungipan när jag matar, hur långt in jag än stoppar in sprutan. Precis som om han inte vill ha, och spottar ut igen.
Det är nog därför jag vill mata oftare än varannan timme. Så att han ska få i sig så mycket som möjligt, varje gång.

Men som sagt, nu har han pluttat flera pluttar, men fortfarande äter han inte själv, så jag fortsätter att stödmata. Men nu hoppas jag det går åt rätt håll med hans mage.

#20: Jättebra med pluttar! Då rör tarmarna på sig, annars skulle de inte komma ut.

Han har säkert fortfarande ont, och mår inget vidare, så det är inte så konstigt att han inte äter själv. Om han är invand på gräs, så kan du testa att ge honom några stån efter matning. De flesta marsvin älskar gräs, och kan tänka sig att tugga i sig det även om de inte äter någonting annat frivilligt.

Angående mängden, så är det den mängd jag brukar kunna få i de flesta sjuka marsvin. Börjar han spilla mer på slutet så är han sannolikt mätt och behöver äta lite mindre men oftare. Vågen brukar tala om ifall man lyckas mata tillräckligt mycket.

#21: Nu sitter han och äter hö själv.
Men jag antar att jag ska fortsätta med alla mediciner ändå? Eller?
Tänkte på medicinen som får tarmarna att röra sig. Om tarmarna nu rör sig som de ska, behöver jag ge den medicinen då?

#22: Underbart! Jag skulle ge alla medicinerna så länge som veterinären tyckte att han skulle ha dem, även Primperan. Och jag skulle fortsätta stödmata ett par dagar till, för att vara säker på att han har goda fibrer i systemet. Dock inte lika ofta, kanske var tredje, fjärde timme.

När det gäller sjuka marsvin så är min erfarenhet att de blir friska fortare om man stödmatar mycket, även om de äter själva. Det är också klokt att undvika kål och annan gasbildande mat den närmaste tiden. Gurka, paprika och morötter brukar vara säkert att ge. Och gräs förstås, eftersom han är van vid det.

#23: Måste bara slänga ut en fråga.

Hur ofta brukar man ge Primperan och Nobligan?

Nu är han helt sig själv igen, normal mage, utan några spänningar i magen, men jag ger honom alla mediciner ändå, som du föreslog.

Funderar bara på frekvensen man ger dessa två mediciner, per dag.

#24: Primperan brukar ges två gånger per dygn. Nobligan har jag aldrig fått utskrivet själv, men guinealynx anger en eller två gånger per dygn.

Det är jätteviktigt att han är ordentligt smärtlindrad så att han fortsätter äta. Jätteskönt att det vände så fort!

#24: Hur går det för honom? Äter han fortfarande och verkar må bra?

#26: Tack för att du frågar.

Ja magen känns normal, och han är framme och äter, precis som sin son. Och jag ger fortfarande medicinen som jag fick med mig hem. Sista dagen idag. Det är underbart att ha honom tillbaka igen. Det tycker hans son också:)

Eftersom jag känner mina djur väldigt väl, så har jag ändå lagt märke till att han nog var framme och åt, oftare innan denna incident?

Han är framme och är pigg, och slänger sig mot burgallret för att han vill ha mer mat av mig, och om en nybörjare på marsvin skulle ha haft honom, skulle de ej ha lagt märke till denna förändring hos honom, Han äter och är pigg, ja, men han är inte lika ofta framme och äter som han var innan veterinärbesöket, upplever jag.

Det var också därför jag skrev i mitt första inlägg, att om en nybörjare på marsvin hade haft honom, skulle han inte ha klarat sig, pga de råd jag fick av veterinären att "svälta honom tills tarmarna kommer igång igen". Och att "om du ger honom mat nu när tarmarna står still, så kommer magen "explodera" på honom". Hen sa även att jag skulle förbereda mig på att han inte kommer klara sig. Åter igen, om en nybörjare får höra en sådan sak, så det är klart att man då ställer in sig på att han ej klarar sig.

Jag kan inte släppa det . Tänk att få de råden som nybörjare på marsvin.
Helt livsfarligt för marsvinet. Min kille skulle ha varit död nu, om jag hade följt de råden från veterinären.

Nu ska jag sluta tjata om det, men som sagt, han är piggare och äter själv, men är inte framme lika ofta som innan. Detta kan ju såklart bero på hans ålder också.

Men jag minns en hona jag hade, som gick bort för något år sedan. När de andra låg och vilade, var hon alltid framme och åt av hö. Hon vilade i princip aldrig. Alltid när jag slog ett getöga på marsvinen, var det alltid hon som var framme och åt. Ingen annan. Hon blev också gammal, över 6 år. Jag får en känsla av att ju oftare de är framme och äter, desto äldre blir de, men jag kan ju ha fel. Det är bara min känsla jag får.
Alltså så viktigt är det, att de får äta ofta.

Sedan är ju bra kost också en stor sak i det hela, förstås.

#27: Vad skönt att han mår fortsatt bra! Den stora utmaningen blir hur han reagerar när smärtlindringen försvinner, förhoppningsvis ingenting men man kan aldrig vara riktigt säker. Skulle du märka en förändring till det sämre när han slutar med Metacam, så skulle jag sätta in både stödmatning och Metacam ett par dagar till, innan jag gör ett nytt försök att sluta.

Jag har också svårt att smälta de råd du fick av veterinären. Vilken evig tur att du har erfarenhet nog att ifrågasätta någonting som var så uppenbart fel!

Det är trevligt att ha dig tillbaka på iFokus. Du var ju rätt aktiv ett tag, men sedan försvann du.

#28: Jag har gjort en del förändringar i mitt liv på senaste tiden, därför har jag ej skrivit så mycket här.

Det har blivit jobbiga förändringar, och det var egentligen tänkt att jag skulle
ta bort en del av mina djur, för jag har inte riktigt orkat med. Varken mig själv eller djuren, den senaste tiden.

Jag bokade tid för att ta bort dem, men ångrade mig i sista stund, så dem fick vara kvar. Har ägnat de senaste två åren till att försöka omplacera, men det har inte lett till något bra, tyvärr.

Varje gång jag lyckas omplacera, så efter en tid, tar de kontakt igen och vill lämna tillbaka djuren. och varje gång har jag tagit tillbaka dem, för jag står inte ut med att inte veta vart dom hamnar om jag inte tar tillbaka dem.

Och eftersom de är egen uppfödning, så tar jag mitt ansvar. Kosta vad det kosta vill.

Jag är jättenoga med vart de hamnar. Och det har varit många olämpliga som velat köpa, och då får de hellre stanna hos mig, istället.

Ett tag hittade jag två familjer som var kanonbra för mina djur, men sedan lämnade tillbaka, pga allergi antingen hos barnen, eller de själva. Detta med att omplacera är jättesvårt. Så nu får alla leva hos mig, till de faller ifrån av ålder. Blir tufft för mig, men så får det bli. Jag har satt dem till världen, då har jag ansvar för dem också. Mina nya intressen får helt enkelt vänta.

Jag har beslutat att när alla mina djur har fallit ifrån, så blir det inga fler marsvin för mig. Jag är väldigt trött på att tjafsa med veterinärer vem som vet bäst i detta ämne.
Jag som har 30 års erfarenhet, eller de som är "utbildade" och tror sig veta allt om marsvin. Kan vara att de är utbildade, men de har inte läst på ordentligt om dessa exotiska djur, och det är så trist att nybörjare på marsvin får helt fel behandling till sina djur. Framför allt från en veterinär som ska vara "marsvinskunnig". Det sticker rejält i ögonen på mig.

#29: Vad tråkigt att höra att du haft det jobbigt. Och förstås tråkigt att du tänker sluta med marsvin, men jag förstår att det är ett genomtänkt beslut. Var sak har sin tid, heter det ju.

Själv har jag svårt att tänka mig ett liv utan marsvin, men jag har å andra sidan bara haft marsvin i drygt 20 år, och det var länge sedan jag behövde tjafsa med någon veterinär. Tack och lov.

#30: Jag tog väl i när jag skrev att jag ska sluta helt med marsvin.
Tänkte nog ha kvar två eller högst tre stycken. Jag känner som du, att leva ett liv helt utan marsvin blir nog väldigt tomt och tråkigt.

Jaså, har även du upplevt att du fått diskutera sunt förnuft med veterinärer som tror sig veta, men ej vet? Vad hände ?
Hur gjorde du då? Och vad sa du? Berätta gärna. Jag kanske får lite tips och råd hur jag ska förhålla mig till situationen nästa gång.
Kan vara så att jag ger upp för lätt, och sedan "vinner" de diskussionen, så att säga.

#31: Jag har också minskat mängden marsvin. Som mest hade jag tio stycken i tre lådor, nu är de bara sex i två lådor. Planen är att så småningom komma ner i en låda och ha fem-sex stycken. Det känns rätt lagom.

Vad jag menade med veterinärer var att det var längesen jag överhuvudtaget behövde ifrågasätta en veterinär. Jag har sådan tur att det finns två kliniker i acceptabel närhet med veterinärer som är specialutbildade på exotiska djur som marsvin. De vet helt enkelt vad de håller på med, och ger inga felaktiga råd.

Hur mår han idag, utan mediciner?

#32: Vilken lyckost du är som har så nära till specialutbildade veterinärer. Det är så härligt att få komma till en sådan med sitt djur, för man lär sig så mycket av de besöken.

Idag har han mått bra, och han har hållit sig framme och har frisk aptit, så jag tror nog detta ska gå vägen. Men jag är som en hök över honom, så jag inte missar några tecken på att det håller på att gå åt fel håll.

#33: Ja, jag har en väldig tur.

Skönt att höra att han mår fortsatt bra, och mycket klokt av dig att vara väldigt observant, och noga med vad han äter.